En av de sista sakerna som Joe Biden gjorde som president var att ge George Soros medalj – USA:s högsta civila utmärkelse, Frihetsmedaljen. Det var nog hög tid; George Soros fyller 95 senare i år, och han lär inte få någon medalj av Trump. Tvärtom är Soros ett populärt hatobjekt för högerextremister, antisemiter och konspirationsteoretiker i Trumps politiska bas.
Den senaste tiden har han dessutom blivit ett slagträ i debatten om Elon Musk. Om du inte har haft några problem med vad George Soros gjort, kan du inte ha några problem med att Elon Musk stödjer tyska nyfascister, hävdade till exempel Göteborgs-Posten för någon vecka sedan.
Den jämförelsen framstår som mer absurd för varje dag som går. I skrivande stund tyder allt på att Musk försöker genomföra en fascistisk statskupp i USA. Helt emot konstitutionen, lagarna och folkviljan försöker han ta kontrollen över delar av statsapparaten. Av allt att döma, med enda slutmålet att göra sig själv ännu rikare.
Så jämförelsen mellan de bägge är lite som, tja, den mellan en rivningskula och renoveringen av Notre Dame.
Mot detta står Soros, som i 40 år lagt ungefär 160 miljarder kronor på att stödja uppbyggnaden av rättssäkra demokratier. Så jämförelsen mellan de bägge är lite som, tja, den mellan en rivningskula och renoveringen av Notre Dame.
Därmed inte sagt att George Soros är ett harmlöst helgon. Jag råkade vara med en annan gång som han fick medalj av en president, av Kirgizistans Askar Akajev nämligen. Den gången, 2003, prisades Soros för att ha byggt upp ett modernt universitet i landet. Hedervärt, men problemet var att presidenten i den förra sovjetrepubliken blivit en despot, som fängslade oppositionsledare och journalister. Själv där som journalist, frågade jag Soros hur han med sina höga ideal kunde ta emot medalj av en sådan person? Soros svar: Akajev menade väl, men hölls isolerad av ”mörka krafter”.
Det här uttalandet hade kanske kunnat bli ett lokalt scoop, om inte presidenten redan hade fängslat de kirgisiska journalisterna. Men för min svenska hemmaredaktion var det roligare att han i förbifarten också gav svenskarna rådet att införa euron. Det drog nämligen ihop sig till EMU-omröstning, och Soros var i Sverige mest känd för att ha tjänat miljarder på att knäcka den svenska kronan under nittiotalskrisen. Inte harmlös som sagt.
Men miljarderna som han tjänade på att ruinera västländers statsfinanser, använde han alltså till stora utvecklingsprogram i öst. Inspirationen kom från mentorn Karl Popper, och hans filosofi om det öppna samhället. Enligt Soros vision skulle den filosofin förverkligas genom massivt stöd till utbildning, forskning och civilsamhälle i de gamla kommunistländerna.
Det var länge ganska framgångsrikt. Men ungefär samtidigt som Soros tog emot den kirgisiska medaljen började saker gå utför, för demokratin, rättvisan och friheten i regionen. Putin hade tillträtt, och de postsovjetiska ledarnas intresse för öppna samhällen svalnade. Allt mer auktoritära styren grep omkring sig i stället.
Var det feltänkt från början, att östeuropeiska och centralasiatiska länder kan bli öppna samhällen?
Vad var det då mer bestämt som gick snett? Den frågan lär sysselsätta statsvetare och historiker under lång tid. Satsade Soros (och västvärlden i stort) fel på något sätt? Var det feltänkt från början, att östeuropeiska och centralasiatiska länder kan bli öppna samhällen? Eller är det Kina och Ryssland som lagt krokben för utvecklingen i hela regionen?
För egen del funderar jag lite över vem som tjänade på ett öppet samhälle. Eller snarare, vem som inte tjänade på det. För en grupp av högutbildad medelklass var idéerna om det öppna samhället som en dröm som gick i uppfyllelse. Många politiker var nog också intresserade till en början, men snart blev politik i stället synonymt med korruption och kleptokrati. Och i breda folklager slog nog begreppet aldrig rot eftersom det snarare var förknippat med ekonomisk kollaps än med frihet. En samhällsmodell som inte har förankring bland folket eller bland de mäktiga, har helt enkelt uppförsbacke.
Till slut hamnade vi i alla fall där vi är idag: de flesta länderna i Östeuropa styrs antingen av fascister, eller ockuperas av dem. Och ännu mer hisnande: det var USA som blev som Östeuropa, i stället för tvärtom.
Så Musks rivningskula viner nu på båda sidorna om Atlanten, medan Soros katedral håller på att rämna.