Vi millennials, personer födda mellan 1981 och 1996, är den sista generationen som inte helt växte upp med internet. Det gör oss också till den första generationen som svalde internet med hull och hår. Det var ju oss det lanserades för, efter murens fall, som ett verktyg för en ny ungdomsgeneration och en ny framtid där alla gränser rivs och tekniken för oss samman.
Jag var tolv år när min mamma flyttade in vår första gråa plastlåda till mitt sovrum. Windows 2000 och en internetuppkoppling som skulle ge precis vad den lovade till en relativt ensam men musikintresserad nästan-tonåring: gemenskap. Jag skaffade Lunarstorm men blev där snabbt tipsad om Helgon.net av en tio år äldre gotartjej som lyssnade på Cradle of Filth och hade rött hår på sin profilbild. Lunar var för fjortisar, förklarade hon. Och på den vägen var det. Sockerdricka för poeter, Livejournal för bloggar. MSN Messenger, CC++, Bilddagboken och Newgrounds för det som skulle komma att kallas memes.
Internet före Youtube, Instagram, Facebook, TikTok och Twitter. På alla sätt en oskyldigare tid.
Den finska podduon Veikka Lahtinen och Pontus Purokuru släppte tidigare i år den filosofiska essäboken Mitä internetiä vaivaa?, ungefär “Vad är det för fel på internet?”. Där driver de tesen att internets löften – frihet, demokrati, jämlikhet – är brutet. I stället fick vi mer polarisering, desinformation och gigappar vars hela marknadsstrategi är att kringgå existerande arbetsrätt. Ändå lyckas techjättarna ständigt övertyga oss om internets frälsande förmågor. Snart, snart, med nästa uppdatering, i nästa ChatGPT, kommer Messias. Vi, samhället och användarna, står kvar på perrongen och väntar. År efter år, som Vladimir och Estragon på Godot.
Elon Musk lovar inte längre demokrati. Han lovar yttrandefrihet – för vissa.
I och med Trumps valseger i det amerikanska presidentvalet släpptes masken. Elon Musk, som köpte Twitter och förvandlade en av världens största sociala medieplattformar till en propagandamaskin för Donald Trump, lovar inte längre demokrati. Han lovar yttrandefrihet – för vissa. Som en del av Trumps kabinett – om han blir del av den – lovar han att “effektivisera” hela staten.
Kanske som han gjorde på Twitter, där mer än hälften av personalstyrkan fick gå och de få moderatorer med ansvar att radera desinformation och hatspråk fick sparken. Twitter har aldrig varit ett vänligt eller ens särskilt rumsrent socialt medium – som sagt, internets löfte har varit brutet länge – men nu är alla pretentioner borta. Antisemitiska inlägg ska ha mer än fördubblats på plattformen sedan Elon Musks övertagande, och Donald Trumps seger är lika mycket hans.
En liknande tes som Lahtinen och Purokuru drevs också av Karin Pettersson och Martin Gelin i boken Internet är trasigt från 2018. Två år innan hade Trump vunnit sitt första presidentval, Facebook hade av internationella människorättsorganisationer pekats ut som en drivande faktor bakom folkmordet på rohingyer i Myanmar. Pettersson och Gelin förutspådde en framtid som skulle bli etter värre, på allt mäktigare sociala mediejättars axlar. Och här är vi nu.
Inte konstigt att många unga idag vill fly undan öppna sociala medier till mer stängda rum på internet. Generation Z och Alpha, de som föddes med wifi och Instagram, har skapat uttryck som brainrot – hjärnröta – och doomerism – domedagism – för att förklara effekterna det ändlösa scrollandet har på dem. Få säger dock att de på allvar kan sluta med sociala medier, och det är heller inte ett realistiskt svar på internets förfall.
Trots alla sina brustna löften är internet oundvikligt
Att välja bort sociala sammanhang, kontakter, underhållning, en hel ekonomi och dessutom algoritmer vars själva syfte är att mata din hjärna med det som får dig att fastna låter sig inte göras. Lahtinen och Purokuru menar också att detta är ett uselt svar på samtidens problem, det lämnar nämligen bara oss med moralistiska fördömanden över en teknik som formar och genomsyrar hela våra liv.
Än viktigare än någonsin blir det därför att förstå tekniken vi använder oss av, vad den gör med oss och vilka som gynnas. Trots alla sina brustna löften är internet oundvikligt, frågan blir därför vad vi gör av dess framtid. I dag är dock en lika god dag som någon att logga ut, ta en paus och andas.