– Vi blev jätteförvånade och besvikna över att fackföreningsrörelsens perspektiv inte tas till vara. Fackföreningsrörelsen har varit djupt engagerad i arbetet hittills men inte bjudits in till delegationen.
Det säger Kristina Henschen, chef för globala fackliga sammanslutningen Union to Union. Besvikelsen riktar sig mot den delegation regeringen nu utsett som ska ta fram en handlingsplan för hur Sverige ska sätta Agenda 2030 i verket, den hållbarhetsagenda FN beslutade om i höstas.
Foto: Union to Union.
Representant för näringslivet leder delegationen
Förbättrade arbetsvillkor är en central fråga för att uppnå agendans övergripande mål: en hållbar utveckling genom att ta itu med fattigdom, ojämlikhet och klimatförändringar. Agendans mål nummer åtta (av totalt 17) är nämligen anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt.
I delegationen ingår sju personer men alltså ingen representant för arbetstagarsidan, medan delegationens ordförande är hämtad från näringslivet. Vilket inger Kristina Henschen farhågor om hur dels arbetet kring arbetslivsfrågor kan komma att bedrivas, dels vilka goda exempel delegationen kommer att uppmärksamma och ta fram för handlingsplanen.
– Det är svårt att förstå kriterierna för delegationens sammansättning. Vi ifrågasätter dem inte som personer, men är oroliga för att de inte driver det som vi och regeringen har uttalat som en stark prioritering: arbetslivsfrågorna.
Facket ska verka som expert i referensgrupp
Statssekreterare Annelie Roswall Ljunggren. Foto: Kristian Pohl, Regeringskansliet
En av regeringens tre ansvariga ministrar för arbetet med Agenda 2030 är civilminister Ardalan Shekarabi. Hans statssekreterare, Annelie Roswall Ljunggren bemöter kritiken.
– Delegationen kommer att knyta till sig experter och referensgrupper för att bedriva det här arbetet. Det är tydligt i deras uppdrag: att knyta till sig kompetens. Men att de också ska stimulera det engagemang som vi vet finns i bland annat fackföreningsrörelsen. Viktigt här är att arbeta brett med alla berörda aktörer i samhället, och där ingår naturligtvis också fackföreningsrörelsen.
Anna Gustafsson, internationell sekreterare på TCO, välkomnar det statssekreteraren framhåller. TCO skulle gärna ha sett en representant för fackföreningsrörelsen i delegationen, men det viktigaste är att kunna påverka handlingsplanen bland annat i de referensgrupper som delegationen har fått i uppdrag att bilda. Därmed tror hon att TCO blir en del av det fortlöpande arbetet.
Anna Gustafsson, TCO.
– Vi förväntar oss man genom till exempel referensgrupperna inhämtar fackföreningsrörelsens kunskaper och erfarenheter. I kommittédirektivet anges att delegationen ska föra en bred dialog med bland annat arbetsmarknadens parter.
Hoppas att jämställdhetsfrågor lyfts fram
Ett område som Anna Gustafsson vill att delegationen prioriterar är att ILO:s Decent work-agenda genomförs, det vill säga att sysselsättning under goda arbetsvillkor blir ett centralt verktyg i fattigdomsbekämpningen. Även utbyggnaden av sociala skyddsnät, och att utsatthet och usla förhållanden på arbetsmarknaden motverkas. Något inte minst kvinnor och unga utsätts för.
Kristina Henschen framhåller ytterligare viktiga svenska prioriteringar.
– Jämställdhet, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter samt mänskliga rättigheter har tidigare varit frågor som Sverige särskilt drivit inom Agenda-2030-arbetet.
Och hon instämmer med Anna Gustafsson i förhoppningen att samarbetet med delegationen ska bli bra.
– Vi dömer inte ut delegationens arbete innan det startat, utan de måste få en chans. Det viktiga är att svenska fackföreningsrörelsen blir inbjuden, och att de kunskaper och erfarenheter som finns inom rörelsen speglas i det som görs. Men vi vill ändå uttrycka besvikelse och förvåning över delegationens sammansättning.