Framtidens arbetsmarknad kommer ställa ökade krav på omställning under hela arbetslivet. I januariavtalet mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet slås det fast att yrkesverksammas omställningsmöjligheter behöver förstärkas och arbetsgivarnas tillgång till arbetskraft med rätt kompetens förbättras. Den 22-24 mars ägnar Socialdemokraterna sin partikongress åt omställning i arbetslivet som en nyckelfråga för konkurrenskraften, under parollen ”Kunskap för framtiden”.
Även näringslivet och arbetsmarknadens parter har börjat uppmärksamma omställningsfrågorna. I en debattartikel i Dagens Industri (29/5) betonade Marcus Wallenberg och TCO:s ordförande Eva Nordmark m.fl. vikten av att yrkesverksamma erhåller kompetensutveckling för att Sverige ska klara strukturomvandlingen. Samma personer upprepade kraven i en debattartikel i SvD (4/10-2018), då man dessutom lanserade projektet Forum för omställning och presenterade ett antal förslag om hur Sverige ska klara strukturomvandlingen. Man efterlyste ”en bred och långsiktig samverkan” som ”historiskt varit Sveriges framgångsrecept för att hantera stora samhällsförändringar”.
LAS ger i dagsläget inte arbetstagare en rättighet till den kompetensutveckling som krävs i en verksamhet som förändras.
Den sortens samverkan är en bärande del i den svenska modellen och även utgångspunkten för ett nytt förslag som utarbetats av forskaren Carin Ulander-Wänman, vid Umeå universitet. I en ny rapport av tankesmedjan Arena Idé presenteras modellen, ”Hållbart Arbetsliv genom Kompetensutveckling i Samverkan – HAKS”, med sex komponenter som länkar i varandra:
1. Staten inrättar systemet och finansierar kompetensutveckling för alla yrkesverksamma oavsett arbetsform, anställnings- eller sysselsättningsgrad (alltså en likabehandling av alla yrkesarbetande som betalar inkomstskatt).
2. Arbetsmarknadens parter har en viktig funktion den praktiska tillämpningen. En överenskommelse av parterna om ett kollektivavtalsreglerat tjänstebaserat intjänande av kompetensutvecklingsmedel är väsentlig för finansieringen. Arbetsmarknadens parter, inklusive omställningsorganisationerna, kan även bidra i bevakningen av vad som händer i omvärlden och vilka krav det ställer på svenska företag och yrkesverksamma.
3. Arbetsgivaren har kunskap den specifika arbetsplatsen. Där påbörjas det praktiska arbetet genom upprättande av omställningsplaner som ska klargöra omställnings- och kompetensbehov, samt konsekvenser för arbetstagare. I princip ingår det redan i arbetsgivarens arbetsmiljöansvar, men skulle behöva förtydligas i Arbetsmiljöverkets föreskrifter.
4. Individen är delaktig i utformandet av omställningsplanen och bidrar till finansiering av systemet genom en obligatorisk omställningsavgift.
5. En extern aktör kan förmedla de utbildningsinsatser som finns tillgängliga och som svarar mot arbetsplatsens behov, samt vara ett stöd för enskilda yrkesverksamma. Den externa aktören kan även samarbeta med olika utbildningsinstitutioner och påverka utbudet av omställningsinsatser så att det överensstämmer med vad arbetsmarknaden efterfrågar.
6. Utbildningsinstitutioner inom såväl det offentliga som det privata utbildningsväsendet är en viktig länk i HAKS, genom att tillhandahålla omställningsinsatser av god kvalitet.
I januariavtalet ingår en översyn av lagen om anställningsskydd (LAS) för att sätta tryck på de förhandlingar om turordningsreglerna som ska genomföras av arbetsmarknadens parter. Man bör då beakta att LAS i dagsläget inte ger arbetstagare en rättighet till den kompetensutveckling som krävs i en verksamhet som förändras. Det finns inte heller någon annan arbetsrättslig lagstiftning som ger arbetstagare rätt till kompetensutveckling i syfte att upprätthålla anställningsbarhet i nuvarande anställning, i förhållande till arbetsgivarens verksamhet, branschen eller till arbetsmarknaden som helhet.
Sverige saknar med andra ord en välfärdskomponent som säkrar företags kompetensförsörjning och bidrar till yrkesverksammas sysselsättningstrygghet. HAKS-modellen är en sådan komponent. Arena Idé har i en tidigare rapport (Kompetenspyramiden) presenterat en annan modell som har vissa likheter med HAKS, framför allt vad gäller den grundläggande principen om trepartssamverkan och delat ansvar. Vi menar att en reform som rustar Sverige för framtiden måste bygga på samverkan mellan samhällets centrala parter – staten, näringslivet och facken – men också lägga ett ansvar på individen. Det är en strategi som gagnar såväl stat och arbetsgivare som enskilda yrkesverksamma.
Det står utom allt tvivel att yrkesverksamma behöver ökade möjligheter att vidareutbilda sig för att möta nya krav i arbetslivet. Detta är dessutom en fråga där de fyra partier som nu ingår i januariavtalet bör kunna enas om en framtidsinriktad reform, ett gemensamt projekt, som har stöd i breda väljargrupper.