Den svenska arbetsmarknadens struktur för att organisera arbete är i många avseenden präglad av fabriksverksamhet så som den såg ut på 1970-talet. Det gäller både i lagstiftning och i relationen mellan arbetsmarknadens parter. För att bidra till modernisering av arbetsmarknaden har ett antal förslag lanserats från politiken, senast i Januariöverenskommelsen 2019 där punkt 15 vill möjliggöra för fler att bli företagare genom ”en kraftig förenkling av beskattning och regelverk för mikroföretagande och sänkt aktiekapital till 25 000 kronor”.
Syftet med reformen är att fler ska bli företagare, genom ett nytt regelverk där bolag med en omsättning under 280 000 kr per år betalar en platt skatt och undantas från arbetsgivaravgifter. Hur en sådan reform skulle kunna förverkligas och vilka effekter den kan få ska utredas under hösten 2019.
När motsvarande reform infördes i Frankrike blev den mest kännbara effekten att mikroföretagare blev en grupp med ett mycket svagt socialt skydd.
Men en slutsats man kan dra redan nu är att ett undantag från arbetsgivaravgifter innebär att kommande mikroföretagare inte är med och bidrar till trygghetssystemen på samma villkor som vare sig arbetstagare eller företagare och kommer därmed inte heller få ta del av det.
Exempel från andra länder visar hur ett sådant regelverk avsevärt inskränker företagares möjligheter att ta del av viktiga delar av vår allmänna välfärd. När motsvarande reform infördes i Frankrike för cirka tio år sedan blev exempelvis den mest kännbara effekten att mikroföretagare blev en grupp med ett mycket svagt socialt skydd.
Vi hoppas nu att regeringen ger tydliga direktiv till utredningen om mikroföretagande.
Även om det idag är enkelt att starta ett företag i Sverige krävs en oerhörd kompetens för att driva ett företag – exempelvis sägs det att en företagare omfattas av drygt 22 000 sidor lagtext. Den föreslagna reformen bemöter dessvärre inte kompetensfrågan, och tidigare erfarenheter visar att mikroföretagande främst blir ett alternativ för så kallade autonoma arbetstagare – alltså arbetstagare med en hög grad av autonomi och företagare med låg grad av självständighet. Den troliga effekten av reformen är sannolikt därför inte att vi får fler företagare, utan att fler företagare får ett svagare socialt skydd.
Vi hoppas nu att regeringen ger tydliga direktiv till utredningen om mikroföretagande. Utredningen bör noga belysa konsekvenserna avseende effekter på tryggheten för dessa nya företagare som i många fall kan likställas med autonoma arbetstagare. Vi anser också att utredningen bör få som ytterligare uppdrag att komma med förslag till hur villkoren för de autonoma arbetstagarna kan bli en del av den svenska modellen.
Vi anser att:
· Arbetstagare med behov av autonomi ska bidra och ha rätt till trygghet och sociala skyddsnät enligt samma villkor som andra arbetstagare.
Egenanställning, där den autonoma arbetstagaren är anställd i ett egenanställningsföretag, ger arbetstagaren stor självständighet utan denne förlorar sitt sociala skyddsnät. Egenanställningsföretagen bär redan idag fullt arbetsgivaransvar för mer än 50 000 autonoma arbetstagare vilka organiseras inom ramen för den svenska modellen, och kan ges skydd av både kollektivavtal och arbetsrättsliga lagar. De svenska egenanställda omsatte i fjol över 1,5 miljarder kronor, och genererade dessutom 750 miljoner kronor till välfärden genom skatter och avgifter.
· Autonoma arbetstagares villkor ska regleras av arbetsmarknadens parter. Autonoma arbetstagare har vuxit fram ur behovet av ett mer flexibelt alternativ till den gamla gränsdragningen där människor antingen är arbetstagare eller företagare. För autonoma arbetstagare så är maktrelationen mellan arbetsgivare och arbetstagare till fördel för den autonoma arbetstagaren jämfört med de traditionella arbetstagarna. Men arbetstagaren är fortfarande i en ställning där denne är den svagare parten och därför behöver omfattas av både arbetsrätt och kollektivavtal.
Att arbetsmarknaden har förändrats och är i behov av reformer för modernisering är uppenbart. Dessvärre visare tidigare erfarenheter att mikroföretagande riskerar att försvaga det sociala skyddsnätet för autonoma arbetstagare. Vi som är medlemmar i Egenanställningsföretagens Branschorganisation vill istället både säkerställa autonoma arbetstagares plats i den svenska modellen och bringa ordning och reda på arbetsmarknaden.