Situationen på arbetsmarknaden är exceptionell. Arbetslösheten skenar. Varselsiffrorna aldrig varit högre. Arbetsförmedlingen står inför en monumental uppgift. Tiotusentals nya arbetssökande måste skrivas in varje vecka. Myndigheten har en oerhört viktig roll att spela och behöver anvisa personer till insatser som ger resultat. Så här långt delar jag de fackliga debattörernas bild av läget, de som i sin debattartikel i Arbetsvärlden menar att reformeringen av Arbetsförmedlingen nu måste pausas.
Däremot delar jag inte deras slutsats att nya tjänster, såsom KROM, inte ska prövas i det läge vi nu befinner oss. Här krävs i stället ett nytänk – och mer effektiva sätt att utnyttja de begränsade resurserna.
Renodla arbetsförmedlarnas arbetsuppgifter till yrkets kärna: myndighetsutövningen och beslutsfattandet. Det är ett sätt att uppvärdera och understryka professionens viktiga roll.
Arbetsförmedlingen har upphandlat fristående leverantörer för att ge hjälp och stöd i myndighetens arbete. Lite slarvigt brukar matchnings- och utbildningsaktörerna kallas för ”dragspelet” eftersom man vid behov snabbt kan öka eller minska hur mycket tjänster som köps av dem.
Nu är rätt tillfälle att bygga ut detta samarbete. Renodla därför arbetsförmedlarnas arbetsuppgifter till yrkets kärna: myndighetsutövningen och beslutsfattandet. Det är ett sätt att uppvärdera och understryka professionens viktiga roll.
Sedan 2014 finns tjänsten Stöd och matchning (STOM). Tanken är att matchningsföretag snabbt ska matcha arbetssökande mot branscher som behöver arbetskraft. I nuläget handlar det exempelvis om jobb inom gröna näringar och vården. STOM är den tjänst som ligger som grund för KROM och tjänsterna delar många byggstenar. Därför är KROM och STOM en effektiv väg att gå för att underlätta arbetet med att ge rätt insatser till rätt individer.
Nu måste vi lägga gamla strider bakom oss och arbeta tillsammans för landets bästa.
Nya arbetssökande bör automatiskt, redan från dag 1, skrivas in i STOM eller KROM. Det gör att matchningsaktörerna kan utreda och ta fram underlag för vilka insatser som behövs för att personen ska kunna komma i jobb.
För att rusta individen kan matchningsaktören kan till exempel föreslå en kort arbetsmarknadsutbildning, särskilt inriktad mot kompetensbehovet hos företag som behöver fler medarbetare. Därefter fattar handläggarna, gärna i särskilda task forces för att göra anvisningsprocessen mindre personberoende, beslut om anvisning baserat på detta underlag.
Nya problem behöver ofta nya lösningar och därför är det olyckligt att, som debattörerna gör, måla upp en falsk motsättning mellan att pröva nya idéer på Arbetsförmedlingen samtidigt som det blåser ordentligt på arbetsmarknaden. Nu måste vi lägga gamla strider bakom oss och arbeta tillsammans för landets bästa. Vi behöver bra tjänster, nya och mer beprövade, för att lyckas – och vi måste lyckas för Sveriges skull.