Löneförhandlingar är extremt viktiga för företag och anställda. Det är de som i hög grad avgör Sveriges konkurrenskraft och säkerställer att löntagarna får sin del av den växande ekonomin. Balanserade löneavtal lägger grunden för hög tillväxt, med många jobb och gynnsam produktivitet.
Foto: Anneli Nygårds
Nu pågår förberedelserna inför nästa års avtalsrörelse då 500 kollektivavtal, som omfattar 3,4 miljoner anställda, ska omförhandlas. I förberedelserna är det centralt att den senaste forskningen får den plats den förtjänar. Trots ett par decennier av snabb internationell utveckling, har detta ännu inte skett för forskningen om hur avtalens lägstalöner påverkar antalet jobb. Inte minst blir detta tydligt i de rapporter och analyser som utgör parternas ekonomiska underlag inför förhandlingarna.
Det är olyckligt eftersom fack och arbetsgivare därmed utgår från en daterad syn på världen. Det är framför allt fem aspekter som bör beaktas i avtalsrörelsen.
Sambandet mellan lägstalön och antalet jobb är inte så negativt som har antagits
Den tidigare helt dominerande teorin säger att varje höjning av lägstalönen bara kan leda till en motsvarande minskning av antalet jobb. När forskarna de senaste decennierna har börjat studera hur verkligheten fungerar har det visat sig att detta inte stämmer. Konsensus är i dag att de negativa jobbeffekterna är avsevärt mindre, och i bland positiva. Företagens svar på höjda lägstalöner är ofta i stället högre produktivitet.
Kvantitativt och kvalitativt släpar forskningen om Sverige efter omvärlden. På ett seminarium som vi nyligen arrangerade menade en ledande arbetsmarknadsforskare att det finns en studie som har genomförts med en trovärdig metod – och den påvisar en svagt positiv jobbeffekt av en höjd lägstalön. Detta ska inte tas för en absolut sanning, men visar att fack och arbetsgivare bör uppdatera sin förståelse för sambandet mellan lägstalöner och antalet jobb.
Forskningen har lett till höjda lägstalöner i omvärlden
Som ett tecken på forskningsfrontens inflytande, har de politiskt bestämda lägstalönerna i flera länder i Västeuropa höjts markant. Även införandet av EU:s minimilönedirektiv har understötts av den här forskningen. I Storbritannien har lägstalönen höjts med 60-70 procent i reala termer de senaste decennierna.
Konsensus är i dag att detta har skett utan nämnvärda negativa jobbeffekter. De lågavlönade löntagarnas samlade lönesumma har därför ökat på ett rekordartat sätt. Införandet av en politiskt bestämd lägstalön i Tyskland år 2015 tycks ha haft samma begränsade jobbeffekt, men har även bidragit till att fler jobbar i mer produktiva företag.
Svenska lägstalöner är inte så höga som många tror
Ofta hör vi i den offentliga debatten att de svenska lägstalönerna är ovanligt höga. Men så är inte fallet eftersom utvecklingen i omvärlden går snabbt. Oavsett om du utgår från växelkurser eller köpkraft, är det omöjligt att dra slutsatsen att lägstalönerna i de svenska kollektivavtal som oftast nämns som skadligt höga är systematiskt högre än i länder som Storbritannien, Tyskland, Nederländerna, Belgien och Frankrike.
Om vi beaktar att svenska lägstalöner ofta kräver en viss utbildning eller erfarenhet, blir slutsatsen snarare att någon utan erfarenhet och utbildning i något av dessa länder har samma eller högre lägstalön än en utbildad person med erfarenhet i Sverige.
Svenska lägstalöner är inte så skadliga som påstås
Den offentliga debatten domineras av synsättet att svenska lägstalöner är ovanligt skadliga för jobben. Men detta har inte stöd i statistiken. Tittar vi på andelen med jobb bland lågutbildade ligger den högre än i nästan alla jämförbara länder, inklusive USA – bara Nederländerna ligger högre.
Detsamma gäller för lågutbildade män. När det gäller arbetskraftsdeltagandet utmärker sig Sverige än mer. För lågutbildade är det inget land som är nära att nå upp till Sveriges andel, inte heller för män med låg utbildning. Arbetskraftsdeltagandet för lågutbildade är i USA mer än 15 procentenheter lägre än i Sverige.
Vad förklarar den här systematiken? Här bör fack och arbetsgivare reflektera över möjligheten att rimliga lägstalöner och inkomstbaserade välfärdssystem gör det attraktivt att befinna sig på arbetsmarknaden. De senaste decenniernas urholkning av ersättningssystem och pensioner kan därför få långsiktigt negativa konsekvenser för jobben.
Forskningen och debatten om lägstalönerna är djupt politisk
Forskningen om lägstalöner tilldelades för några år sedan ekonomipriset till Alfred Nobels minne. Men när den här forskningen etablerades var motståndet bland forskarkollegorna extremt nedsättande. De nu prisbelönta pionjärerna likställdes med charlataner utan respekt för vetenskapen. James Buchanan, 1986 års ekonomipristagare, menade att forskare som argumenterar för att en höjd lägstalön inte måste leda till färre jobb är lika vilseledda och ovetenskapliga som en fysiker som hävdar att vatten rinner uppåt.
Den här politiseringen ser vi även när forskare som politiskt står till höger i sina vetenskapligt granskade artiklar rapporterar ett mer negativt samband mellan lägstalön och antalet jobb än de som står till vänster. På samma sätt rapporterar de högerlutande ett mer negativt samband mellan facklig organisering och produktivitet än de vänsterlutande. De här ideologiska slutsatserna bör fack och arbetsgivare vara medvetna om när de tar del av analyser och rekommendationer.
Fack och arbetsgivare måste läsa på
Ska fack och arbetsgivare i den kommande avtalsrörelsen enas om det som är bäst för Sverige, måste förhandlingarna ta sin utgångspunkt i den världsledande lägstalöneforskningens slutsatser – och hur den har påverkat politiken i omvärlden. Dessutom måste de ta sig förbi de felaktiga slutsatser om hur svensk arbetsmarknad presterar som dominerar den offentliga debatten.
Foto: Arena Idé
Faktum är att ingen annan löneförhandlingsmodell lyckas lika väl i termer av arbetskraftsdeltagande och sysselsättning för lågutbildade. Det gäller för övrigt även för reallöner, prisstabilitet och arbetsfred.
Vår förhoppning är att de förhandlande parterna är redo att ta det här ansvaret, men som den här artikeln visar finns det skäl till oro. För Sveriges företags och deras anställdas bästa förväntar vi oss därför ett nytt förhållningssätt, baserat på den forskning och politik som präglar vår omvärld. Fack och arbetsgivare måste uppdatera sin syn på världen.
