Nyligen publicerade Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi (ESO) rapporten Pandemin och pengarna om coronapandemins ekonomiska effekter för företag och individer i Sverige. Det är en utmärkt och gedigen genomgång av skeendena under pandemin och de ekonomiska stödåtgärder som vidtogs för att begränsa de negativa ekonomiska effekterna.
En del av rapporten ägnas åt systemet för korttidsarbete. Författarna konstaterar att korttidsarbetet minskade inkomstfallet för löntagarna och dämpade ökningen av arbetslösheten. Även andra studier har pekat på att korttidsarbetet räddade tiotusentals jobb under pandemin.
Oron är helt obefogad.
Däremot noterar vi att det verkar finnas en oro att systemet ska överanvändas även vid mer normala konjunkturnedgångar. Det uttrycks i den nu aktuella ESO-rapporten och en liknande oro gick även att utläsa i SNS Konjunkturråds rapport tidigare i år. I ESO-rapporten uttrycks det: ”På längre sikt finns en risk att ett system med korttidsstöd kan motverka nödvändig strukturomvandling och stödet bör av det skälet inte användas under normala efterfrågeminskningar.”
Oron är helt obefogad. Det öppna och permanenta system för korttidsarbete som nu finns, och som användes under pandemin, är konstruerat just för att förhindra en sådan överanvändning. Och syftet är uttalat att inte förhindra nödvändig strukturomvandling. I systemet finns flera inbyggda mekanismer som säkrar det.
- För att få statligt stöd för korttidsarbete måste ett antal kriterier vara uppfyllda. Arbetsgivaren ska ha fått allvarliga och tillfälliga ekonomiska svårigheter. Dessa svårigheter ska också vara sådana att de orsakats av något förhållande utom arbetsgivarens kontroll och de ska rimligen inte kunnat förutses eller undvikas. Vid en normal konjunkturnedgång kommer dessa kriterier inte att bedömas vara uppfyllda.
- För att stöd ska beviljas måste också en överenskommelse slutas med arbetstagarna. För arbetsgivare med kollektivavtal behöver det finnas ett centralt och lokalt kollektivavtal om korttidsarbete för att stöd ska utgå. För arbetsgivare utan kollektivavtal gäller i stället att minst 70 procent av arbetstagarna inom en driftsenhet ska delta i korttidsarbete för att det ska vara stödberättigat.
- Ersättningsnivåerna i systemet är satta till sådana nivåer att det både medför kännbara kostnader för arbetsgivaren och en påtaglig inkomstminskning för arbetstagaren. Det medför att incitamenten att införa korttidsarbete är låga för båda parter om inte de ekonomiska problemen bedöms vara övergående.
De plötsliga ekonomiska svårigheterna i inledningen av pandemin är ett fulländat exempel på en situation när korttidsarbete ska kunna användas. Finanskrisen 2008–09 var ett annat. Att Sverige då saknade ett system för korttidsarbete var en stor konkurrensnackdel jämfört med många andra länder. Det just nu aktuella konjunkturläget är däremot inte ett exempel på en situation när korttidsarbete ska kunna användas. Med de ovan nämnda mekanismerna är det också, för de allra flesta företag, heller inte möjligt att få statligt stöd för korttidsarbete. Systemet fungerar alltså redan precis så som det är tänkt – och precis så som författarna av ESO-rapporten önskar.