Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse.
Godkänn
”Den som är satt på standby är knappast fri” Gigaekonomin försätter de som jobbar i standby-läge. Gränsen mellan vad som är arbete och fritid måste klargöras, menar Jacob Lundberg och Lovina Isaksson från Gigawatch. Foto: Fredrik Sandberg / TT, samt privata bilder.

Debatt ”Den som är satt på standby är knappast fri”

Debatt Vill vi inte riskera en framtid där vi lägger betydligt mer av vår tid på arbete samtidigt som vi får ut betydligt mindre i lön, är det hög tid att diskutera vad som ska räknas som arbetstid och fritid. Det skriver Jacob Lundberg och Lovina Isaksson från den svenska organisationen Gigwatch.
6 feb 2020

Ny forskning visar att människor generellt föredrar säkra anställningar framför arbete inom den växande gigekonomin. En liknande bild har redan framkommit i MUCF:s rapport från 2019 om attityden till arbetsmarknaden bland ungdomar i Sverige.

Gigekonomin verkar, kort sagt, inte populär att arbeta inom. De anställningar som ratas beskrivs ofta som ”flexibla jobb”, men begreppet är missvisande: den ”flexibilitet” som råder i gigekonomin är ensidig och gäller enbart kunderna, medan de som jobbar inom gigekonomin i stället hamnar i ett sorts standby-läge som är långt ifrån flexibelt.

Förmedlar snabba gigtjänster

Gigekonomin har också beskrivits som förmedling av tjänster on demand. Kunden är inte längre tvungen att abonnera på tjänster med långa bindningstider eller boka en enskild tjänst flera dagar i förväg, utan kan i stället via digitala plattformar som Tidyapp och Wolt boka en städning eller en matleverans så fort de känner behov av det, och snabbt ha någon på plats för att utföra jobbet.

I väntan på nästa uppdrag tillbringar dessa gigjobbare en stor del av sin vardag i ett slags standbyläge, ständigt redo att ta nästa gigjobb som dyker upp i appen.

För kunden verkar det hela flexibelt. Men den som får inblick i systemet inser snabbt att on-demand-modellen med sin snabba tillgänglighet är oskiljbar från sin skuggsida: ett konstant överskott av tillgänglig arbetskraft, i form av personer utan garanterade arbetstimmar som befinner sig i desperat konkurrens om de tillgängliga uppdragen.

I väntan på nästa uppdrag tillbringar dessa gigjobbare en stor del av sin vardag i ett slags standbyläge, ständigt redo att ta nästa gigjobb som dyker upp i appen.

Standbyläget går att känna igen från andra anställningsformer, exempelvis vikariepooler och så kallade sms-anställningar, där du aldrig vet på förhand om du kommer få jobba under dagen men ändå måste gå upp i gryningen i den händelse att telefonen skulle plinga till med ett jobb.

Kan inte missa nästa chans

Gigekonomins standbyläge fungerar enligt samma princip, men här är uppdragen än mer kortvariga – och efter ett utfört jobb måste du återigen gå in i standbyläge för att inte missa nästa chans.

Konsekvensen av standby-modellen är att många som arbetar inom gigekonomin ägnar långt mer än 40 timmar i veckan åt sitt jobb, samtidigt som de får ut ersättning för långt mindre än 40 timmars arbete, något som Erik Wisterberg på Breakit visade tydligt då han wallraffade som cykelbud för Uber Eats.

På så vis eliminerar arbetsgivaren allt fler lönekostnader utanför den tid du ägnar åt aktiva uppdrag, medan din timersättning eller provision förblir lika låg som tidigare. Samtidigt måste du i allt högre grad planera din fritid med utgångspunkten att ständigt finnas tillgänglig för arbete. Mer tidskrävande aktiviteter – att läsa en bok, ta ett bad eller umgås med vänner och familj – prioriteras bort när din fritid strösslas ut över dagen i fragment om 30–40 minuter.

För om det finns något som gigekonomin visar oss, så är det att den som är satt på standby knappast är fri.

Gigekonomin är något som angår oss alla, och det finns inget som säger att standby-modellen inte kan spridas till fler branscher i framtiden. Vi ser i dag hur den nya teknologi som skulle kunna ge oss mer fritid, i stället används av arbetsgivare för att i allt högre grad skjuta över den del av dagen du tillbringar i standby från avlönad arbetstid till en förment ”fritid”.

Vill vi inte riskera en framtid där vi lägger betydligt mer av vår tid på arbete samtidigt som vi får ut betydligt mindre i lön, så är det hög tid för en diskussion bland både allmänhet, fackföreningar och politiker om vad som ska räknas som arbetstid och fritid.

För om det finns något som gigekonomin visar oss, så är det att den som är satt på standby knappast är fri.

Detta är Gigwatch

Gigwatch grundades 2019 och är ett svenskt ideellt och partipolitiskt obundet initiativ som granskar och opinionsbildar kring gigekonomin. Organisationen uppger sig vilja lyfta kritiska perspektiv på gigekonomin och dess påverkan på arbetsmarknaden i stort, och bedriver omfattande research i samarbete med forskare, aktivister och gigarbetare.

Källa: Gigwatch

+ Expandera
Jakob Lundberg och Lovina Isaksson
6 feb 2020
Kommentera
Kommentera

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Nyheter
De viktigaste nyheterna två gånger i veckan