Unionen, Journalistförbundet och Transport har ställt sig kritiska till det avtal som tecknats för egenanställningsbranschen. Nu ansluter arbetsgivarorganisationen Almega till kritiken. Enligt Marcus Lindström, biträdande arbetsgivarpolitisk chef, betraktar varken avtalet eller organisationerna som tecknat det som en del av den svenska modellen.
– Om man inte har en legitimitet på arbetsmarknaden, som man inte har, så är man inte framme än, säger han.
Arbetsvärlden har kunnat rapportera om kopplingarna mellan det nystartade Uppdragsarbetarförbundet, Frilans Finans och dess vd Stephen Schad. Facket som ska finansieras av arbetsgivare saknar medlemmar utöver de fyra som ingår i styrelsen. Ändå har det nu tecknat avtal som ska gälla för hela branschen med arbetsgivarorganisationen EAFA, som även det leds av Frilans Finans-vd:n.
Avtalet ska garantera minimilön och sjuklön, men stryker också den lagstadgade rätten till tillsvidareanställning efter 12 månaders tillfällig anställning.
Omständigheterna har fått Transport att kalla facket ”ett helt gult fack”, det vill säga ett fack som kontrolleras eller verkar i arbetsgivares intresse. Men även Unionen och Journalistförbundet har starkt ifrågasatt inte bara facket utan även avtalets giltighet.
Det gör även Almega.
– Om det stämmer att det bara är fyra medlemmar i föreningen är redan det något som gör att man inte är tillräckligt stora för att ha legitimitet i våra ögon. Sedan instämmer jag i att det är viktigt att man står oberoende från arbetsgivaren. Men fyra personer som tecknar kollektivavtal, det känns tveksamt, säger Marcus Lindström.
Gula fack har ingen plats på arbetsmarknaden
Han säger att Almega har samma inställning som facken – gula fackförbund har ingen plats på svensk arbetsmarknad. Men enligt Marcus Lindström behöver inte kriteriet att vara fullt kontrollerad av en arbetsgivare uppfyllas heller. Vad han kallar ”mellantingsorganisationer”, där exempelvis arbetsgivarfinansiering är ett sådant exempel, räcker för att diskvalificera sig från den svenska arbetsmarknaden i hans ögon.
Arbetsvärlden, Hotellrevyn och Arbetaren har under de senaste fem åren kunnat rapportera om flera ifrågasatta fackliga organisationer. Men till skillnad från de röster som uttryckt oro över fenomenets destruktiva inflytande på den svenska modellen känner sig Marcus Lindström lugn.
– Nej, jag tycker inte att det är oroande. De är fortfarande så små och initiativen så små. Men det är en signal till arbetsmarknadens parter att vi måste hålla oss relevanta.
En signal om att tänka utanför boxen
Han säger att de etablerade parterna här måste vara självkritiska. Kanske har man inte kunnat hålla jämna steg med utvecklingen av nya affärsmodeller. Han delar inte den skepsis mot egenanställnings- och plattformsbranschen som exempelvis Unionen ger uttryck för.
– Vi har en dialog med både fackförbund och plattformsföretag och där behöver vi tänka mer utanför boxen och vara lite modigare för att hitta långsiktiga bra lösningar, säger han.
Den svenska arbetsmarknaden regleras ju till stor del av de etablerade facken och arbetsgivarorganisationerna. I vilken utsträckning anser du att ni som organiserade arbetsgivare har ett ansvar att ingripa mot den här företeelsen?
– Vi kan inte ta ansvar för de eventuella sammanslutningar som tecknar den här typen av avtal. Det vi kan ta ansvar för är att hålla modellen fungerande och aktivt utveckla den när tiderna förändras, säger Marcus Lindström.