Teknikhistorikern: AI är fortfarande beroende av manuellt arbete

Teknikhistorikern Julia Ravanis debuterade nyligen som sommarvärd i P1. I programmet talar hon bland annat om hur matematikens status förändrats genom tiderna. Det var först när samhällsvetenskaperna började använda matematik som de fick ett reellt politiskt värde, konstaterar hon: ”När de matematiska förutsägelserna inte längre bara gällde kulor och luft utan också människor.”

I sin aktuella doktorsavhandling i teknikhistoria beskriver Julia Ravanis hur arbetet vid två datacentraler – båda placerade på FOA, Försvarets forskningsanstalt i Stockholm – gick till mellan åren 1955 och 1975. Ett arbete där matematiken spelar roll, men där hanteringen av manuell data dominerade.

Militära stordatorer krävde manuellt arbete

Under kalla krigets tidiga dagar, med kärnvapenprogram och rationaliseringar, fick den svenska statliga militärforskningen hög prioritet. Det kom i sin tur att påverka forskningen inom olika områden.

Ett av dem var datavetenskapen vilket bland annat resulterade i inköp av kraftfulla stordatorer med krav på hallar på flera hundra kvadratmeter och många anställda på fem datacentraler på universitet runt om i Sverige.

– För att få en dator att fungera krävdes mängder av data på papper. A och O var att man sorterade hålkort och resultatlistor. Det innebar mycket arbete där lådor skulle lyftas och flyttas. När någon tappat en låda och innehållet spridits över golvet innebar det inte bara en katastrof. Sådana incidenter ledde också till nya rutiner, som att numrera alla hålkort. Ett exempel på hur arbetet ständigt omorganiserades utifrån praktiskt gjorda erfarenheter, säger Julia Ravanis till Arbetsvärlden.

De dyrbara stordatorerna var i första hand ämnade åt militära uppdrag, men användes också av Stockholms Universitet och KTH för numeriska lösningar av ekvationer, till tunga beräkningar i kemi och till andra naturvetenskapliga uppgifter. Även samhällsvetenskapliga uppdrag utfördes för till exempel statistiska beräkningar, berättar hon.

Stor lönespridning i datacentralerna

I avhandlingen redovisar Julia Ravanis löneläget vid en av datacentralerna som hon studerat. 

– Det manuella arbetet var tveklöst avgörande för att en datacentral skulle fylla sin funktion. Men lönemässigt var det inte värt särskilt mycket visade det sig när jag studerade lönelistorna från en av datacentralerna, säger Julia Ravanis.

Lägst lön hade stansoperatriserna, expeditionsvakterna, kontorsbuden, biträdena och växeltelefonisterna. I lönetoppen fanns driftchefen med fyra gånger högre lön, och mellan dem ett tjugotal olika yrkesgrupper. 

Yrkeslistan belyser hur datorarbetet involverade många olika yrkesgrupper som hittills varit mer eller mindre osynliga i beskrivningen av datorns historia.

– Trots alla dessa människor med de olika kompetenser och roller som krävdes för att datorarbetet skulle kunna utföras, kallades maskinen för ”elektronhjärna” och kom att framstå som om den agerade som en självständig agent. Men särskilt självständig var den inte. Det har jag kunnat visa med min avhandling säger Julia Ravanis. 

Sverige ledande i digitaliseringen

I början av 1960-talet var Sverige ett av länderna med högst antal datorer per capita. 

Teknikinnovation, praktiska tillämpningar och omfattande investeringar bidrog liksom att den svenska organiseringen av samhällsservicen och beskattningssystemet var väl lämpade för digitalisering.

Den utvecklingen har fortsatt och idag är digitaliseringen en given del av mångas vardag – såväl privat som i arbetslivet. Frågan som nu diskuteras är AI, ofta framställd som ett självständigt maskinellt system baserat på en överlägsen intelligens, för att använda Julia Ravanis beskrivning.

– Egentligen är all AI fortfarande beroende av fysisk infrastruktur och manuellt arbete. På sätt och vis kan man säga att 1960-talets gigantiska datacentraler är tillbaka. Nu kallas de serverhallar. All data lagras där och utan dem skulle ingen AI fungera. Det är också människor som kategoriserar all denna data så att algoritmerna ska kunna använda den. Så det manuella arbetet och de materiella villkoren jag skriver om finns i allra högsta grad kvar. Det är bara betydligt mindre synligt idag.