Arbetsmarknadsekonomiska rådets årsrapport Tudelningar på arbetsmarknaden föreslår att industriavtalets roll som märke för den svenska lönebildningen förändras.
Som Arbetsvärlden tidigare har skrivit är tudelningen fortsatt stor mellan den exportberoende sektorn och hemmamarknaden, något som vissa menar har blivit problematisk för lönebildningen. Medan bristen på arbetskraft i den inhemska ekonomin ökar har konjunkturen för den exportberoende industrins utvecklats betydligt trögare.
”Om vi får en mer långvarig brist på arbetskraft i den inhemska ekonomin vill vi varna för att hålla nere löneökningarna där för att de ska passa exportindustrin.”
Trots det håller sig löneavtalen totalt kvar på eller kring märkets nivå, och löneglidningen är liten. Också Arbetsmarknadsekonomiska rådet, som ägs av Svenskt Näringsliv och leds av professor Lars Calmfors, konstaterar att löneökningarna med tiden har blivit allt mer lika mellan sektorerna och att löneökningarna utöver avtalen har blivit allt mindre.
– Om vi får en mer långvarig brist på arbetskraft i den inhemska ekonomin vill vi varna för att hålla nere löneökningarna där för att de ska passa exportindustrin, sade Lars Calmfors när han tillsammans med professorerna Ann-Sofie Kolm och Per Skedinger presenterade sin rapport tidigare i veckan.
– Om det görs är risken stor för att det byggs upp stora spänningar och att industriavtalet kollapsar. Och det tror jag att vore olyckligt.
”Kräver mer brett tänkande från parterna”
Arbetsmarknadsekonomiska rådet menar att mycket talar för att tudelningen inte bara är tillfällig, utan kan vara en strukturförändring som innebär en ”ombalansering” av ekonomin, som Lars Calmfors uttrycker det.
Ett sätt att hantera tudelningen skulle vara att tillåta större skillnader i lönebildningen och samtidigt ha kvar industrimärket.
– Och då är det fråga om betydligt mer än att släppa in konkurrensutsatta tjänstenäringar i industrimärket.
– Men det kräver också ett mer brett tänkande från parterna.