Det hörs en ploppande melodi från datorns högtalare. Den är ganska svängig, min 7-åriga son gillar den. Någon gång när jag vobbat har han ställt sig upp och dansat när den hörts. Men nu stirrar jag misstroget på skärmen. Jag har väl inget möte nu? Kan det vara så sjukt att någon faktiskt ringer upp mig på Slack, utan att ha förvarnat? Det verkar inte bättre. Jag låter naturligtvis bli att svara.
99 av 100 arbetskamrater skickar hellre ett meddelande än ringer, men argumentet från de som fortfarande envisas med att ringa är att det är effektivt. Och det har de rätt i. Allt går att lösa snabbare om man tar ett litet snack om det, MEN jag tycker ändå att vi har en lågintensiv slack-pingpongmatch om det resten av dagen istället. Och det är inte bara jag som anser att det här är rätt sätt att arbeta på; jag har otroligt trovärdig backning.
I Storbritannien finns en anrik institution som heter Debrett’s. Ända sedan 1700-talet har de väglett britterna i vett och etikett. Man kan tro att de skulle rekommendera oss att bete oss som i Downton Abbey. Men de hänger med i sin tid, de är nere både med kidsen och tekniken och vet att i vår snabba, informationstjocka värld så behövs vägledning. I höstas kom de så med nya vett- och etikettsregler för mobilanvändande, som går att applicera rakt av även på Teams och Slack. Om ni inte nåtts av uppdateringarna från Debrett’s så tänkte jag här sammanfatta några viktiga punkter:
• Förvänta dig inte att folk svarar när du ringer. Så enkelt och elegant. Bara: ring inte.
• Vill du ändå prata? Skicka först ett meddelande och säg det. Varför? Jo, för att den första reaktionen alla vettiga människor har när någon hör av sig via ett röstsamtal 2024 är att något har skitit sig. Det här vet Debrett’s, som säger att eftersom samtal blir mer sällsynta så är det vanligt att folk reagerar på ett samtal med PANIK eller SKRÄCK. Starka ord för en vett-och-etikettsbibel från 1769. Men de vet ju vad de pratar om. Förskolor och skolor har vetat det här länge. När de ringer om något icke livshotande börjar de alltid blixtsnabbt samtalet med ”DET HAR INTE HÄNT NÅGOT, lilla Tuvalilolala mår FINT, det är en annan sak… bla bla bla…. lappen om lovfritids som inte är inlämnad bla bla…..
Det enda som säger ”KATASTROF” mer än någon som ringer spontant är någon som ringer flera gånger i rad.
• Inget svar? Ring för bövelen inte flera gånger i rad. Det enda som säger ”KATASTROF” mer än någon som ringer spontant är någon som ringer flera gånger i rad. Det här är common knowledge för alla föräldrar. Om ens partner upprepade gånger försöker få tag i en trots att hen VET att man sitter i en fruktansvärt viktig workshop hela dagen, ja då har något av ens gemensamma barn tappat en arm eller ett ben. Minst. Debrett’s har stenkoll på det här: de varnar för att upprepade obesvarade samtal höjer blodtrycket hos den man ringer. No shit.
Arbetsvärldens nyhetsbrev
Men inga regler utan undantag, det finns tydligen tillfällen när ett samtal är att föredra. Debrett’s rekommenderar den som vill ”förmedla subtila känslor eller hantera en delikat situation” att göra det i tal. Men när någon ber mig formulera ett kundmeddelande om avkastningsskatt, är det ett uppdrag värt ett samtal? Även om skatt kan vara en upprörande och engagerande fråga tycker jag nog ändå inte att det är en så delikat situation?
Så hur sköter sig mitt team då? Följer vi reglerna? Jo, stora A i betyg skulle jag säga. Vi svarar inte ens i telefon när vi ringer varandra, om vi råkat bomma att lägga in telefonnumret i mobilen. ”Stranger Danger, jag svarar inte på okända nummer.” Och om du som läser det här fortfarande tillhör gruppen som gillar att spontanringa, så har jag, Joakim Thåström och britterna bara en sak att säga till er: DE ÄR NI SOM E DOM KONSTIGA DET ÄR JAG SOM E NORMAL.
