För 50 år sedan myntades ett av våra mest kända Andy Warhol-citat; ”In the future, everyone will be world-famous for 15 minutes”. Översatt: i framtiden kommer alla att vara världskända i 15 minuter. Om vi sätter åt sidan diskussionen kring vem som egentligen kom på uttrycket (vad jag förstår finns det minst en fotograf och en museichef som ödmjukt hävdar att Warhol på sin höjd inspirerade dem att mynta citatet), finns det en hel del att säga om det såhär under dess jubileumsår.
För vissa har det lett till nya karriärer som influencers och för andra har det lett till arbetslöshet när sanningen om ens andliga odling kommer fram
Några decennier senare, när internet tog över allas våra liv, blev vi förbluffade över hur rätt Warhol faktiskt hade. Och framförallt hur lätt det skulle bli att skaffa sig de här 15 minuterna av modern guddom. Det löser internet med hjälp av virala succéer och vi själva behöver inte ens ha en medveten tanke kring vad det är vi ska bli kända för. Vi lever i en tid där en kan råka uttrycka något på nätet och bli en världssnackis över en natt – på gott och ont. För vissa har det lett till nya karriärer som influencers och för andra har det lett till arbetslöshet när sanningen om ens andliga odling kommer fram. Eller när den bara blir totalt missförstådd.
I framtiden kommer alla att kunna vara inaktiva på sociala medier i 15 dagar utan att någon tror att en håller sig undan för att en begått ett brott. Vi kan knappt tro att något sådant är möjligt idag men som Warhol och tekniken lärt oss; en ska aldrig säga aldrig, skriver Dilan Apak. (AP Photo/Kirsty Wigglesworth)
Och det är just på arbetsmarknaden som internets genomslagskraft för den enskilde har börjat bli ett problem. För tre år sedan slog nämligen EU-domstolen fast att alla EU-medborgare har rätt att bli bortglömda från sökmotorer. Under förra året har exempelvis Google därför mottagit 4 700 svenska ansökningar om att få sökresultat kopplade till sig själv raderade från webben. Vanligt är att vilja försvinna från sidor som Ratsit, Eniro och Lexbase som alla kan innehålla känslig information i varierande grad om den enskilde.
Som det verkar beror en del av ansökningarna på att människor inte vill att nuvarande eller framtida arbetsgivare ska få reda på för mycket om en. Logiskt, det är väl knappast någon hemlighet längre att arbetsgivare regelbundet efterforskar potentiella nya medarbetare på internet. Parallellt med detta har våra sociala medier vuxit upp till lilla arbetsförmedlingen, jobb kan en lika gärna söka genom att sammanfatta sitt CV i en status och bifoga en lika förtroendeingivande som underhållande bild. Plötsligt har vår cybervärld där alla kunde få sina 15 minuter av spex blivit ett välstruket nätverk för nätverkande och ingen vill ha några rabalder på köpet.
Och vad ska hända nu när vi ser början på slutet av kändisskap som eftersträvansvärt?
Jag kan inte låta bli att undra vad Warhol gör i graven nu. Vrider han sig några varv över att popkonstens självuppfyllande profetia börjat riskera självaste popularitetens charm? Eller är han en prettokonstnär i efterlivet som äntligen vilar i frid när ingen längre vill vara känd? Och vad ska för den delen hända nu när vi ser början på slutet av kändisskap som eftersträvansvärt? Vad vi helt klart kan konstatera är i varje fall att Warhols magiska uttryck har fått leva tillräckligt länge för att varva om sig själv. Idag kan vem som helst bli världskänd i 15 minuter – men det är det ingen som riktigt vill behöva hantera.
Men vem vet. Snart kanske det dyker upp en modern popkonstnär som gör något maxat av alla plastrester i haven och dessutom ger oss ett nytt bevingat uttryck: i framtiden kommer alla att kunna vara inaktiva på sociala medier i 15 dagar utan att någon tror att en håller sig undan för att en begått ett brott. Vi kan knappt tro att något sådant är möjligt idag men som Warhol och tekniken lärt oss; en ska aldrig säga aldrig.