Bill Gates, Steve Jobs, Michael Dell och Coco Chanel. I olika filmer porträtteras deras rebelliska individualism. De går emot systemet för att uppfylla sina drömmar. De lyckas utan extra tid i skolbänken. Det finns självhjälpsböcker om hur du lyckas tjäna mer pengar utan högre utbildning och googlar du “famous people with no higher education” så får du upp 1 550 000 000 resultat på 0,73 sekunder.
Dessa individualister personifierar samtidens syn på att en universitetsutbildning är slöseri med tid. Det bildningsideal som upplysningstiden lämnade efter sig betraktas som för jobbigt att ta efter, kanske till och med lite pretentiöst. Bilden av och strävan efter högskoleutbildningen befinner sig i en kris.
Få i utbildningsdebatten verkar intresserade av att prata om den högre utbildningen. Iallafall om det inte är i relation till bristyrken och de statliga insatser som krävs för att förändra utbildningar så att de passar statens efterfrågan på arbetskraft.
För mig var en högskoleutbildning länge symbolen för svenskhet och klassresa.
Jag tror inte att vi ännu helt förstår varför högre utbildning är så central. Hur högre utbildning, globalisering och kampen för demokrati är så nära sammanflätade. Hur högre utbildning förändrar människor.
För mig var en högskoleutbildning länge symbolen för svenskhet och klassresa. Förra året blev jag först i min familj att slutföra en universitetsutbildning. Under min uppväxt i ett hem med två invandrade arbetarklassföräldrar talades det ofta om att våga vara sig själv och vikten av att klara sig själv. Jag kan knappt komma ihåg att jag någonsin såg mina föräldrar göra någonting enbart för nöjes skull. De var fast beslutna att allt de gjorde skulle skapa möjligheten för mig och mina syskon att just få ta del av en universitetsutbildning. Även om det innebar att flytta från ett land till ett annat. De gjorde klart att det är genom en högre utbildning jag på riktigt kan ta del av den frihet de kämpat för att ge mig.
Han säger någonting viktigt, någonting alla bör komma ihåg.
Flyttar vi blicken från Bill Gates, Steve Jobs, Michael Dell och Coco Chanel kan vi se hur aktivister såsom Nathan Law från Hong Kong, Ose Arheghan från USA och studenter i Iran kämpar för sin frihet. Det är inte av en slump som universiteten har varit ground zero för många demokratirörelser. Där skapas en bredare världssyn, sammanhang och självförtroende nog att vilja förändra och kräva sin rätt.
För några dagar sedan satt jag i baksätet på en bil i Jordaniens huvudstad Amman. Efter en lång stund berättar föraren att detta är hans andra arbete. En timme tidigare har han som rektor för en högstadieskola vinkat av de sista eleverna innan han satt sig i bilen för att de kommande sex timmarna köra genom stadens tunga trafik. Han gör det för sina två barn. Utan det här extra jobbet hade Leah och Ali inte kunnat gå på universitet. Han säger någonting viktigt, någonting alla bör komma ihåg: Det är på universitet människan bli fri och där nyfikenhet blir till empati.