Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse.
Godkänn
Skjutningarna: Borde vi vara så förvånade? En kvinna sköts på öppen gata på Ribersborg i Malmö. Foto: Johan NIlsson / TT

Ledare Skjutningarna: Borde vi vara så förvånade?

När statusjakten skärps, så mördar unga män i förorten. Kanske borde vi sett det komma?
5 sep 2019

En av de poliser som har mest erfarenhet av gängkriminalitet i Sverige, Gunnar Appelgren, intervjuas idag i Polistidningen.

Han säger såhär:

”Kriminella skjuter i dag skjuter ihjäl varandra för helt obetydliga kränkningar. . . . När man snackade med gängmedlemmar på den tiden (90-talet)  så hade de ändå någon form av dröm. Vissa ville bli poliser eller i alla fall ta körkort. Idag räknar de inte med att överleva sin 25-årsdag. De satsar på att leva fullt ut för stunden: Säljer narkotika, hyr in sig på ett hotellrum, bränner pengarna på prostituerade och dyra prylar.”

Vad var det som hände?

Det kan låta cyniskt, men är någon egentligen så förvånad över att morden med skjutvapen i de utsatta förorterna ökar? Polisen verkar inte så förvånad efter att i flera år kartlagt utvecklingen i utsatta områden. Kriminologerna torde inte heller vara tagna på sängen.

Låter våld och ohälsa bekant från utvecklingen på svenska skolor?

Unga män från utsatta förorter är de som traditionellt sett mördar. Så är det i hela världen. Ofta handlar det, enligt till exempel psykologen James Gilligan vid Harvard Medical School, om att ung man i jakt på status känner sig hotad eller förnedrad. Ibland kan det vara triviala saker som att bli lämnad av flickvännen, bli mobbad och ibland om kriminella affärer.

Det är heller inget okänt att morden är fler i ojämlika samhällen. Ojämlikhet slår på flera sätt, vilket beskrivs av epidemiologerna Richard Wilkinson och Kate Pickett i boken Jämlikhetsanden från 2010.

Skilsmässorna ökar i familjer med stressad ekonomi. Papporna lämnar, och pojkar utan pappor kompenserar för hotad maskulinitet med aggression.

Den psykiska ohälsan är större i mer ojämlika samhällen där stressen över status ökar. Barn i ojämlika samhällen upplever mer mobbning, slagsmål och konflikter.

Låter våld och ohälsa bekant från utvecklingen på svenska skolor? Lägg till över hälften av femtonåringarna i utsatta områden går ut nian utan gymnasiebehörighet.

Den största delen av vår ökade ojämlikhet har också slagit hårt mot utsatta områden. Nedskärningarna i transfereringssystemen har drabbat dem som saknat jobb. Förorterna har tappat medan resten av samhället gått framåt.

Om valet står mellan att cykla runt med en rosa Fodoora-ryggsäck (förmodligen lika attraktivt som att cykla runt i kycklingdräkt för de här killarna) eller att introduceras för den kriminella världen, så ska man nog inte lita på att alla unga män på statusjakt tar den lagliga vägen. Man kan tycka att det här är för jävligt. Men man ska nog ha en strategi för det.

Någonstans borde vi kanske sett de här skjutningarna komma?

Nå, låter det här resonemanget vänsteristiskt och snusförnuftigt? Handlar det inte egentligen om invandringen? Det beror väl på vilket perspektiv man anlägger. Kriminaliteten är visserligen högre bland utrikesfödda. Samtidigt har vi idag en etnifierad underklass. Men ett Sverige utan invandrare hade också haft en underklass. Den hade bara varit vitare.

Men om det nu är så enkelt att ökad ojämlikhet föder våldsamma mord, varför minskar då antalet mord i Sverige på längre sikt? Brås teori är ändrade alkoholvanor och ökade insatser mot familje- och partnerrelaterat våld. Om man får spekulera här så kan ökad utbildning och en förändrad syn på relationer mellan män och kvinnor ha spelat en viktig roll för att motverka effekten av ökad ojämlikhet.

Någonstans borde vi kanske sett de här skjutningarna komma? När de som står utan jobb får en allt mer eftersläpande ekonomi. När skolan fullständigt havererar. När jobbalternativen då handlar om osäkra sms-jobb till låga löner, i ett samhälle besatt av status.

Att kraven på hårdare tag sen kommer som ett brev på posten i samhällen som går mot ojämlikhet är inte heller direkt okänt.

Men låt oss avsluta med att i stället lyssna till polisen Gunnar Appelgren som sammanfattas av Polistidningen:

”Han (Gunnar Appelgren) upplever en stor lyhördhet för Polisens önskemål om höjda straff och mer kameraövervakning. Men för att passera ”tipping point” i de utsatta områdena ser han att det också krävs 20–30 år av idogt arbete med mjuka frågor som skola, boende och arbetsmarknad.”

5 sep 2019
Kommentera
Kommentera

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Nyheter
De viktigaste nyheterna två gånger i veckan
Copyright © Arbetsvärlden 2017 | Linnégatan 14
114 94 Stockholm
Telefon 08-782 93 12 | red@arbetsvarlden.se
Ansvarig utgivare: Mikael Feldbaum
Arbetsvärlden ges ut av Tjänstemännens
Centralorganisation, TCO.