Facken inom industrin har som utgångspunkt ett ettårigt avtal men de opartiska ordförandenas (OpO) skiss föreslår ett treårigt avtal.
Och det kan fackförbunden tänka sig att gå med på. Förutsatt då att fler avsättningarna görs till det system för deltidspension/flexpension som parterna tidigare kommit överens om. Dessutom kräver man att LO:s låglönesatsning finns med på de avtalsområden där det kravet finns. Och, förstås, att löneökningarna är ”de rätta”.
”Om man ser till den här avtalsrörelsen så är det nog ganska många som är trötta.”
Det framgår av fackens svar på OpO:s skiss. Reservationerna gäller oavsett avtalslängd, som är ytterligare en förhandlingsbricka i avtalsrörelsen.
Christian Kjellström, doktor i nationalekonomi, utredare och statistiker på Medlingsinstitutet. Foto: Medlingsinstitutet.
Christian Kjellström, doktor i nationalekonomi, utredare och statistiker på Medlingsinstitutet, tror inte att det går att peka ut någon trend vad gäller avtalens längd.
– Det har gått lite upp och ner. Går man tillbaka till 2004 var det treårigt, 2007 var också treårigt, 2010 var lite olika, jag tror 18 månader, tjänstemän och arbetare hade lite olika. 2013 blev långt, säger Christian Kjellström.
Vad är det som avgör?
– Det kan vara konjunkturläget och hur svårt det är att förutse utvecklingen. Ur ett fackligt perspektiv så har de alltid gått ut med att man vill ha korta avtal och om man ska teckna längre avtal så vill man ha något för det. Arbetsgivarna har generellt sett vilja haft längre avtal, men kanske inte på den sista tiden, säger Christian Kjellström.
”Allmänt sett kan man säga att långa avtal underlättar ur ett planeringsperspektiv.”
Men han påpekar att det kan bli påfrestande för parterna med korta avtal. Andrummet blir litet från att ett avtal tecknas tills det blir dags för nästa.
– Om man ser till den här avtalsrörelsen så är det nog ganska många som är trötta. Det tär väl lite på organisationerna när förhandlingarna kommer så tätt, säger Christian Kjellström.
Och det kan förstås finnas en del fördelar med långa avtal. Dels stabilitet, men också möjligheten att hamra ut mer genomarbetade villkor inför nästa avtalsrörelse.
Kan det vara enklare att få in större förändringar i de längre avtalen?
– Ja, säkerligen. I de korta blir fokusen ofta på löneutrymmet. Har man ett längre så har man tid på sig att under avtalsperioden jobba med fler frågor, säger Christian Kjellström.