För några års sedan fanns knappt formuleringen.
Förra året dök den upp i tolv direktiv till statliga utredningar, vilket är fyra gånger så mycket som 2021, visar Arbetsvärldens genomgång av kommittédirektiv från de senaste tio åren.
Under årets första kvartal har den hunnit dyka upp i fyra direktiv. I nästan samtliga fall är avsändare justitiedepartementet.
Kommittédirektiv
Kommittédirektiv är riktlinjer för de utredningar, eller kommittéer, som regeringen tillsätter.
Det handlar om meningen ”Det befintliga uppdraget ska därför ändras på så sätt att utredaren, oavsett ställningstagande i sak, ska lämna förslag på en reglering som…”.
Den innebär att oavsett vad utredaren kommer fram till måste denna lägga fram ett förslag. En utredare får inte komma fram till att det inte finns något behov av nya lagar och regler på området.
Något som varit det vanliga tillvägagångssättet, att utredaren faktiskt kan komma fram till att det fungerar nog bäst som det är.
Henrik Tham är professor emeritus i kriminologi vid Stockholms universitet, och tar därmed del av många förslag på lagändringar nu. Han har också noterat att formuleringen dykt upp, och säger att det började redan under förra regeringen.
– Kravet får lätt komiska effekter när utredningen pekar i en annan riktning än lagförslaget. Det förekommer till och med att utredare explicit pekar på att de kommit fram till något annat än det som direktiven kräver ett lagförslag om.
”Rörelse från experten till politikern”
Han ser det som en avvikelse från tidigare system där utredaren förutsättningslöst ska förhålla sig till en fråga eller ett problem.
– I det lite längre perspektivet är förändringen ett uttryck för en rörelse från experten till politikern. Kriminalpolitiken sägs uttryckligen från politiskt håll vara ideologi och ska då utformas av politiker och inte av experter. Att sedan både regering och riksdag ställt sig bakom kravet på en evidensbaserad kriminalpolitik bortser man från.
Men det är inte bara på kriminalpolitikens område regeringen styr utredarna mer.
Andra utredningar som ska förhålla sig till det är till exempel den omdebatterade frågan om anmälningsplikt, som i utredningen bytt namn till informationsplikt, av kritikerna kallas den angiverilag.
Även utredningen om ett utökat straffansvar för tjänstefel har med formuleringen som säger att det ska bli en sådan lag, även fast en utredning för bara några år sedan kom fram till att det inte behövdes.
”Mer lagstiftningsmaskin än utredning”
En erfaren jurist som just nu jobbar med en utredning, och vill vara anonym, säger att utredningsarbetet ska gå snabbare nu. Förr kunde man utreda en fråga från alla håll. Nu är det mer av en lagstiftningsmaskin än utredning, säger juristen.
Professor Henrik Tham säger att han inte har invändningar mot att kriminalpolitiken är ideologisk, det är ju politikerna som bestämmer politikens inriktning.
– Däremot har jag invändningar mot att politiker uttalar sig om sakförhållanden som saknar empirisk grund. Eller, som nu, att kriminalpolitiken i mindre utsträckning rör frågan om brott och straff utan är en del av den allmänna partipolitiken och ett medel för att nå regeringsmakten.
Arbetsvärlden har sökt både före detta justitieminister Morgan Johansson (S) och nuvarande minister Gunnar Strömmer (M), men ingen av dem har svarat.