Förändringarna i utlänningslagen som trädde i kraft den 20 juli har medfört att situationen för utomeuropeiska doktorander och postdoktorer har förändrats radikalt.
Tidigare har utlänningslagen gjort det möjligt för utomeuropeiska forskare att få permanent uppehållstillstånd efter fyra års doktorandstudier, men i och med lagändringen har kraven skärpts betydligt i det här avseendet.
Vad som gäller nu är att utomeuropéer måste kunna bevisa att de kan försörja sig själv för att beviljas permanent uppehållstillstånd. Exakt hur varaktig en sådan försörjning ska vara har inte specificerats i utlänningslagen. Men utifrån Migrationsverkets tolkning av det nya regelverket måste sökanden bevisa att de har ordnat en anställning som löper i minst 18 månader från och med den dagen myndigheten påbörjar sin handläggning av ärendet. Det vill säga inte från den stunden ansökan skickas in till Migrationsverket.
De verkar inte förstå eller intressera sig för vilka svårigheter som det här ställer unga forskare för
– Det här kommer att bli ett stort problem för många yngre forskare och nydisputerade. Det är sällan personer som precis avslutat sina doktorstudier får så långa anställningar, om de blir anställda för forskningsprojekt eller inom företag så blir de för det mesta projektanställda, får korttidskontrakt, och det är inte nog för att de ska beviljas mer än tillfälliga uppehållstillstånd, säger Kjell Nilsson, som representerar fackförbundet ST inom universitet- och högskoleområdet.
Universiteten kommer att förlora sin dragningskraft
Flera fackförbund arbetar just nu, i likhet med landets tongivande lärosäten, för en förändring av den nya utlänningslagen. Vad man fruktar är att de nya reglerna ska resultera i att många utomeuropeiska forskare kommer att lämna landet och att svenska universitet hädanefter kommer att förlora sin internationella attraktionskraft. Och Kjell Nilsson säger att den nya lagen öppnar upp för stor godtycklighet.
– Lagen gäller dessutom retroaktivt, så även personer som inlett sina studier här för flera år sedan, och som kom till Sverige när reglerna var betydligt generösare, omfattas av den, säger Kjell Nilsson.
Lagen måste ändras. Den får förödande konsekvenser för de många doktorander och forskare som finns i Sverige idag
Av Sveriges ungefär 17 000 doktorander uppskattar fackförbundet ST att mellan 2 000 till 5 000 av dessa är utomeuropéer. Och Göran Arrius, ordförande för Saco, uppger i en skriftlig kommentar till Arbetsvärlden att man från hans förbunds sida betraktar situationen med stor oro.
– Här har regeringen begått ett misstag som måste åtgärdas. Lagen måste ändras. Den får förödande konsekvenser för de många doktorander och forskare som finns i Sverige idag. I regeringens forskningsproposition, som kom i december 2020, ville man attrahera den här gruppen. Nu fattar politikerna beslut som får helt motsatt resultat, säger Göran Arrius och fortsätter:
– Det är milt sagt anmärkningsvärt. Sverige ska ju vara ett land som ligger i framkant vad gäller forskning och rekrytering av kompetens från utlandet.
Regeringen struntar i utländska akademiker
Den tillfälliga utlänningslag som kom på plats i samband med den stora asylinvandringen till Sverige 2015 påverkade inte situationen för landets utomeuropeiska forskare, utan det var först i somras som reglerna skärptes även för den här gruppen. Kjell Nilsson säger att han förvisso inte tror att regeringen specifikt varit ute efter att försämra villkoren för utländska akademiker, men att han uppfattar att frågan inte heller tycks vara av någon större vikt för dem.
– Det var flera organisationer som på förhand påtalade att de här problemen skulle uppkomma, men det var inte något regeringen brydde sig om. Och när regeringens företrädare svarar på frågor om det här slår de ifrån sig problemen med att forskarna fortfarande kan få tillfälliga uppehållstillstånd, men de verkar inte förstå eller intressera sig för vilka svårigheter som det här ställer unga forskare inför. Det är inte enkelt att inrätta sitt liv i ett nytt land om man bara beviljas uppehållstillstånd ett år i taget, säger Kjell Nilsson och fortsätter:
Det var flera organisationer som på förhand påtalade att de här problemen skulle uppkomma, men det var inte något regeringen brydde sig om
– Doktoranderna är naturligtvis förbannade och oroade över situationen. Många av dem tvingas handskas med detta samtidigt som de befinner sig i slutfasen av sin avhandling, och när de vänder sig till oss på ST kan vi inte göra annat än försöka förklara för dem hur de nya reglerna ser ut och berätta för dem att vi och flera andra fackförbund gör allt vad vi kan för att reglerna ska återgå till hur de såg ut tidigare.
I ett upprop som initierats av internationella doktorander och forskare tillsammans med SULF, fackförbundet ST och Sveriges förenade studentkårers doktorandkommitté kan man läsa att omöjligheten för utomeuropeiska forskare att beviljas långsiktiga eller permanenta anställningsavtal kommer att leda dem i ”en ond cirkel av en serie tillfälliga uppehållstillstånd från Migrationsverkets sida”.
Och att detta i ”i sin tur kommer att tillföra en otrolig psykisk press ovanpå all studierelaterad stress doktoranderna redan lider av, särskilt mot slutet av sina studier.”
I skrivande stund har omkring 4 000 personer skrivit under uppropet. Och Kjell Nilsson säger att lagändringen bäddar för ett enormt resursslöseri från regeringens sida.
– Samhället betalar miljoner för varje doktorands forskarstudier. Att skapa regler som gör att de här personerna som vi investerar så mycket pengar i inte har möjlighet att stanna kvar i landet utan i stället tar sina kunskaper och flyttar härifrån är väldigt märkligt. Och det kommer i förlängningen att skada vårt samhälle, säger Kjell Nilsson.