Susanna Gideonsson: Min första prioritering är ett enat LO

Det talas om förhandlingar hit och förhandlingar dit. Men inte ett enda ord om avtal/förhandlingar om arbetsskadades rättigheter. Till och med
LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson säger i så fall måste LO:s medlemsförbund tycka att det är värt att gå i konflikt.
Att leka med ord har alltid varit en akademisk övning! Men frågar man dem som drabbas stämmer inte teorier med verkligheten.

Fråga bara alla som är sjukpensionärer idag och uppbär endast grundpensionen som arbetsskadeersättning. Vi är 150 000 som trodde på en försäkring som inte gäller vid sjukdom eller skada på arbetet. Dessa individer är ingen teoretisk övning utan verkliga fall som lider av att inte kunna försörja sig enligt den försäkring man tecknade. Med Parternas goda minne! Vi kan inte klumpas ihop till en massa för att politiker och sakkunniga skall kunna två sina händer.

Man måste hela tiden strida för det man vunnit och inte sitta still i båten utan man behöver bevaka sina rättigheter och skyldigheter så att man inte mister hela stycket som kan bli fallet när man ser tillbaka på historien. Men det ser inte ut som att man vill ta strid för sina medlemmar någon gång under en snar framtid.

Detta finns inte i förbundets dagordning att ge arbetsskadade den rätt dom förtjänar utan Torbjörn Jansson anser att detta inte är en stor sak för LO som kollektiv. Hur kan man uttrycka en sådan bisar tanke i ord när så många arbetsskadade står utan vare sig juridiskt ombud eller advokat och som får strida ensamma mot dessa jättar som AFA och Försäkringskassan med LO.s goda minne. ( Läs Torbjörn Janssons). Då han är avtalssekreterare.

Man kan ju drömma om hjälp och stöd med en rättstrygghet och rättssäkerhet med en någorlunda ny LO ledning. Man måste bevaka detta. Hela tiden och inte glömma vad man uppnått med blod, tårar och kampvilja.

En kort historik om arbetsskadeförsäkringen är på sin plats:
Svenskt Näringsliv håller inte med om bilden. Hans Gidhagen, förhandlare och försäkringsexpert, tycker att om LO varit angelägna borde de ha kallat till förhandling.

LO har inte har gett uttryck för att vilja genomföra någon betydande förändring i försäkringen sedan 2013, säger han.
Då gjordes förändringar i olycksfallsdelen. Samtidigt plockades försäkringarna, på förslag av Svenskt Näringsliv, åt sidan och skildes från de övriga avtalsförhandlingarna.

Något kritiker säger försvagar fackets chanser att genomföra förbättringar avsevärt. Varför gick LO med på detta?

Det var väldigt många som irriterade sig på att förhandlingar om försäkringarna låste och blockerade själva avtalsförhandlingarna. Både bland förbund och arbetsgivare, säger Torbjörn Johansson, avtalssekreterare på LO.

Förstår du kritiken mot beslutet?
Ja, den kan jag förstå. Men styrelsen valde det ändå. Det var ingen stor diskussion.

Då undrar ju gemene man varför står LO.s arbetsskadade medlemmar ensam i full storm?
Varför säljer då denna Torbjörn Jansson ut sina medlemmar som sår utan juridiskt biträde? Då borde ju detta ingå i den arbetsskadeförsäkring som tecknas av det kollektiva fackliga rörelsen?
Men si det finns inte på kartan. Inte enligt Förhandlingssekreterare Torbjörn Jansson.

Det som också hände 2013, var att LO träffade en uppgörelse om en helt ny försäkring; en utfyllnad i den statliga föräldraförsäkringen. Medlemmar som är barnlediga kan ansöka om extra ersättning. Och till den nya försäkringen har arbetsgivarna hittills inte behövt betala in någon premie, för den betalas med pengar ur Afa Sjukförsäkring.

Pengar som var tänkta för sjuka, har alltså gått till föräldralediga. Man kan ju alltid lägga fram det så, men vi bytte ju inte det ena mot det andra, säger Torbjörn Johansson.

Vi hade flera krav och vi hade inte rangordnat dem. Men arbetsgivarna var mer benägna att gå med på föräldraförsäkringen.

Och där drog alla arbetsskadede en nitlott igen. Vi sjukpensionärer har inget inflyttande på dagordningen. Skam går på torra land. Och vi, tillsammans med förbunden, har inte kommit till det beslutet ännu, säger Torbjörn Johansson.

Ännu ett övertramp då medlemmarna inte får säga sitt. Barra den inre kretsen, inte dom som betalar LO.s löner och arvoden! Den här gruppen av utslitna, som är besvikna, som säger ”jag trodde att jag var försäkrad, och så är jag inte det. Min kropp är trasig, mitt liv är förstört.” Vad kan facket göra för dem?

Nu har LO styrelse chansen att göra rätt och göra om, i direkta förhandlingar om alla avtal och försäkringar och inte bara några som prioriteras av Ledningen för LO. Nu finns chansen och möjligheten att göra något bra. Tänker man göra detta?

Min och hundratusentals sjukpensionärers försäkring gäller ej utan man tecknar denna ”in blanco” utan att veta om den gäller när olyckan på jobbet slår till!