I samband med stormningen av Kapitolium den 6 januari dog fem människor. De gjorde, förutom den mördade polisen, inte några individuella insatser för demokratin. De bara dog. Men när de gjorde det så fick de också den amerikanska nationen att nyktra till.
Trumps presidentskap har varit en mara. Redan att han valdes var ett uttryck för det amerikanska folkdjupets misstro mot den federala staten och dess institutioner och med Hillary Clinton som den politiska överhetens frästa symbol.
Under de fyra år som gått har ingenting blivit bättre. Det finns de som anser att Trumps skattereformer har varit bra för USA. Det finns de som understryker att presidenten inte har gett sig in på några nya militära äventyrligheter, utan tvärtom tagit hem trupper från Afghanistan, Irak och Syrien. Andra hyllar Trump för Abraham-avtalet, som normaliserar förbindelserna mellan Israel och Förenade Arabemiraten.
Trump har återkommande odlat allehanda konspirationsteorier och konsekvent lyckats undvika att ta ställning mellan vad som är moraliskt rätt och moraliskt fel.
Men inget av detta kan förta den skada som Trump har förorsakat världssamfundet. Han har aktivt saboterat våra globala samarbetsstrukturer. Han har ödelagt Världshandelsorganisationen WTO och underminerat Nato-samarbetet. Han har lämnat Parisavtalet, Iran-avtalet och motverkat frihandeln genom att införa olika importtullar.
För första gången har vi haft en president som oftast haft sin udd riktad mot USA:s traditionella vänner och allierade, som Kanada och Europas demokratier. Han har startat handelskrig mot Kina men gullat med Ryssland och Nordkorea. Det har varit erbarmligt att följa.
Framför allt har Trump underminerat det demokratiska statsskicket i USA. Besinningslösa attacker och hot mot politiska motståndare – Crooked Hillary och Sleepy Joe – har ackompanjerats av angrepp på fria media. Han har återkommande odlat allehanda konspirationsteorier och konsekvent lyckats undvika att ta ställning mellan vad som är moraliskt rätt och moraliskt fel.
Att ett tresiffrigt antal republikanska kongressledamöter var beredda att ifrågasätta valresultatet säger också en hel del.
Huruvida Trump är mentalt frisk undandrar sig min bedömning. Eller snarare; jag håller min lekmannamässiga uppfattning i den frågan för mig själv. Den påverkan som Trump haft på det splittrade amerikanska samhället har icke desto mindre varit monumental. Det republikanska partiet – en gång stolt motståndare mot slaveriet och anhängare av frihandel – har efter Tea Party-rörelsen och trumpismen förvandlats till oigenkännlighet.
Rena foliehattar och QAnon-anhängare har valts in i kongressen på republikanska mandat. Att ett tresiffrigt antal republikanska kongressledamöter var beredda att ifrågasätta valresultatet inför kongressens konfirmering av detsamma säger också en hel del.
Det positiva i efterföljden av det amerikanska presidentvalet är att USA:s institutioner visat sig stå pall. Den tilltron till institutionerna hade inte Donald J Trump. Han hade uppenbarligen förväntat sig att de olika federala domare han utsett skulle tacka honom för hjälpen. Men så fungerar det inte. Amerikanska domare må vara republikaner eller demokrater men de är i första hand jurister. Men uppenbarligen trodde presidenten in i det sista att det skulle vara möjligt för honom att välta valresultatet över ända.
Rötan går djupt i det amerikanska samhället. Det illustreras inte minst av den omständigheten att Trump fick mer än 70 miljoner röster, efter Bidens röster det näst bästa valresultatet i USA:s historia. Med en mer normal överlämning hade vi fått leva länge med det destruktiva arvet efter Trump.
Det borde vara dags att resa ett monument över de fem som satte livet till i Kapitolium. De gjorde faktiskt en väldigt viktig insats för demokratin.
Från den utgångspunkten måste man faktiskt tacka för stormningen av kongressen, även om fem människor miste livet och fick USA att framstå som en bananrepublik. Attacken och presidentens aktiva del i upptakten till den fick polletten att ramla ner. Många amerikanska politiker och väljare kunde inte längre blunda för fakta. Därmed lades förhoppningsvis grunden för en lång och mödosam återgång till en värld där USA åter kan ses som en ledande demokrati och ett föredöme.
Men dit är det långt. USA är ett djupt splittrat samhälle. Det är också ett samhälle där en global pandemi medför att man måste dela ut matpaket till många av sina medborgare för att de ska överleva. Och det är ett samhälle, som trots sina omätliga rikedomar, har 50 miljoner medborgare utan sjukförsäkring och anser att Obamacare är ett socialistiskt hot mot den individuella friheten.
Det borde vara dags att resa ett monument över de fem som satte livet till i Kapitolium. De gjorde faktiskt en väldigt viktig insats för demokratin.