En del tycker att Carole Cadwalladr bör ta tjänstledigt från jobbet och skriva en bok om alltihopa. Hur hon, en vanlig feature-reporter bestämde sig för att gräva i Brexitkampanjen:
Hur hon började undersöka eventuella kopplingar till Ryssland, mystiska miljoner och förstås det kontroversiella dataföretaget Cambridge Analytica.
Hollywood skulle omedelbart köpa filmrättigheterna. Reese Witherspoon skulle behöva lära sig walesisk dialekt för att kunna Oscarsnomineras för sitt porträtt av Carole Cadwalladr: den heroiska men ständigt underskattade kvinnliga reportern på The Guardian.
Andra menar att Carole Cadwalladr snarare har ägnat sig åt en journalistisk metod hämtad från den fiktiva karaktären Carrie Matthison i TV-serien Homeland. Att hon, och för den delen hela hennes tidning, The Guardian, avskyr Brexit så mycket att de ser en konspiration där det antagligen inte finns någon.
Istället för att fundera över hur de själva och resten av Storbritanniens mediala elit kunde missa det skri från provinserna som Brexitfolkomröstningen på många sätt var, klänger de sig fast vid idén att Brexitresultatet var ett resultat av ryska pengar.
De kan inte ta till sig faktum att så många av deras landsmän faktiskt ville lämna EU.
Istället fantiserar de om internationella konspirationer.
Å andra sidan: spelar det egentligen någon roll vad tidningen The Guardian har haft för motivation bakom sin två år långa granskning av Brexitkampanjen?
De kan ju drivas av politiska motiv, men ha rätt ändå?
Brittisk polis har nu inlett en förundersökning om misstänkta brott begångna av affärsmannen Arron Banks. Han var den viktigaste finansiären bakom Leave-kampanjen i Brexitomröstningen 2016.
Arron Banks har fått konkreta erbjudanden från den ryske ambassadören om fördelaktiga investeringar i ryskt guld, enligt The Guardian och han har druckit sprit över en långlunch på ryska ambassaden.
Det fanns, som ni kanske minns, två officiella kampanjer för att lämna EU. Den ena och mer rumsrena frontades av konservativa politiker som Boris Johnson, den andra som spelade mer på främlingsfientlighet frontades av den tidigare ledaren för UKIP, Nigel Farage.
Det var denna kampanj som Arron Banks finansierade.
Arron Banks misstänks nu bland annat för att ha använt ett bolag i skatteparadiset Isle of Man till att slussa pengar från okända bidragsgivare till kampanjen med.
Frågan är förstås vilka.
Arron Banks själv förnekar brott. Kampanjorganisationen Leave.EU har hela tiden hävdat att pengarna (8 miljoner pund, motsvarande 90 miljoner kronor) var ett lån från Arron Banks, men valkomissionen pekar nu istället ut ett bolag som Arron Banks är majoritetsägare i och som är baserat på The Isle of Man, ett skatteparadis.
Det går inte att köpa sig ett visst folkomröstningsresultat för 8 miljoner pund: britterna röstade som de röstade. Så tänker många inom det konservativa partiet.
Det är förbjudet för företag utanför Storbritannien att donera eller låna ut pengar till politiska kampanjorganisationer. Därav polisundersökningen. Och eftersom vi plötsligt pratar om skatteparadis undrar många naturligtvis vem det kan vara som behöver slussa pengar på ett så ljusskyggt sätt.
Arron Banks träffade onekligen ryska diplomater inför Brexitfolkomröstningen. Han har fått konkreta erbjudanden från den ryske ambassadören om fördelaktiga investeringar i ryskt guld, enligt The Guardian och han har druckit sprit över en långlunch på ryska ambassaden.
Arron Banks har kopplingar till Ryssland.
Frågan är naturligtvis av vilken sort. Och om de alls hade något med detta att göra.
Theresa May möter missnöje både från oppositionen och sitt eget parti med Brexitförhandlingarna. (Parliament TV via AP)
Förundersökningen mot Arron Banks kommer i ett mycket känsligt läge i Storbritanniens komplicerade skilsmässoförhandlingar med EU. Premiärminister Theresa May har gjort klart att hon vill fokusera på villkoren för utträdet. Hon vill inte behöva diskutera eventuella oegentligheter som begicks under folkomröstningen 2016. Och även om det visar sig att Arron Banks på något sätt är skyldig till brott förändrar inte det faktum att det brittiska folket röstade för att lämna EU. Det går inte att köpa sig ett visst folkomröstningsresultat för 8 miljoner pund: britterna röstade som de röstade.
Så tänker många inom det konservativa partiet.
Kraven på att hålla en ny folkomröstning växer emellertid. För en månad sedan demonstrerade 700 000 människor i London för en ny chans att rösta. Men vad exakt man vill folkomrösta om är lite oklart. Är det villkoren i det skilsmässoavtal som premiärminister Theresa May håller på att förhandla fram? Eller, är det själva beslutet att lämna EU?
Oavsett så blåser förundersökningen mot Arron Banks naturligtvis under dessa stämningar.
Samtidigt rullar skilsmässoförhandlingarna med Bryssel på.
Och det mesta tyder på att Storbritannien trots allt kommer att ha lämnat den europeiska unionen om drygt fyra månader.