I dag blev det klart att de mest högprofilerade medarbetarna på Bulletin lämnar skeppet. I fredags skojade Arbetsvärldens satirredaktion En jobbig värld om att Bulletinmedarbetarna nu skulle börja jobba för oss.
”Behovet av missvisande bilder och förledande kommentarer om dagsaktuella händelser och fenomen i samtiden har aldrig varit större. Därför är det glädjande att kunna hälsa fem av de mest namnkunniga inom området att förstärka en redan väloljad organisation”, skrev då En jobbig världs ”publisher och dataansvarige Omid Smith” på sin Facebooksida.
Tino Sanandaji har ju redan en framgångsrik Facebooksida, så varför starta en till?
För en publikation som inte har några gränser mot ägarnas egna intressen blir ju lätt skrattretande. Det är väl okej om man är tydlig med det. Problemet är gränslandet där redaktionen framstår som oberoende, men innehållet visar något annat. I slutändan blir det olidligt, propaganda förklädd till oberoende journalistik.
Det här kan man ju tänka att Bulletins ägare egentligen har koll på. Men lockelsen att styra och ställa och att ”move fast and break things” som den gamla Facebookslogan löd, kanske blev för stark. Att ansvarig utgivare skulle bestämma vad som publicerades framställdes som en idé som gällde DN, men inte för ”entreprenörer”. Men Tino Sanandaji har ju redan en framgångsrik Facebooksida, så varför starta en till?
Kanske är det SD:s framgångsrika medier som inspirerat även Bulletinägarna? Förutom ett gäng tidningar med starkt inflytande från partiet, finns nu även SD-tevekanalen Riks som ges ut av Samtid och Framtid AB, ett annat namn (dotterbolag) för Sverigedemokraterna. Satirprogrammet Svenska nyheter i SVT har klippt ihop ett underhållande urval av nyhetsinslag där Riks nyhetsuppläsare tillika medlem i SD:s ungdomsförbund läser upp fejkade nyheter, skojar till det om Malmö som kalifat, ”batiktanter” och annan festlig SD-humor.
Fler riksdagspartier har förstås upptäckt att det är bra med direktkanaler till väljarna. Annie Lööf och Ebba Busch Thor har egna Youtubekanaler. Vänsterpartiet startade egen teve för ett tag sedan. Miljöpartiets europaparlamantariker har ett teveprogram, men där är det tydligt vem som är avsändaren.
Medier som framställs som oberoende men styrs av ägarna är helt enkelt bortkastade pengar.
Men för några veckor sedan startade Socialdemokraterna i Stockholm någon sorts hybrid: Stockholmskollen. Här kan man läsa om brister i styret av Stockholm, som att vaccineringen tar lång tid, men också mysiga inslag om bästa slalomtipsen i Stockholmsområdet. I praktiken verkar ”nyheterna” ges ut direkt av partikansliet. Men på Facebook står att satsningen ges ut ”med stöd av” Socialdemokraterna i Stockholm, istället för ”av” Socialdemokraterna. Ansvarig utgivare är dock Socialdemokraternas i Stockholms egen kanslichef. SD-inspirerat?
Kastar inte en redaktör för en fackföreningsägd tidning sten i glashus här? Jag tror att fackföreningsrörelsen har lärt sig att om deras medier ska tas på allvar, så krävs redaktionellt oberoende. Medier som framställs som oberoende men styrs av ägarna är helt enkelt bortkastade pengar.
Att SD når framgång med den här gränslösa metoden må vara hänt. Men jag skulle inte råda andra att anamma attityden att reglerna gäller andra men inte oss. Det ger parodiska nyheter. Och det kan uppenbarligen ta en ända med förskräckelse när inte alla är med på noterna.