Den engelska rosen är ett uttryck djupt förknippat med Storbritannien. Ibland i den traditionella konsten och litteraturen speglar det bilden av en skir vacker kvinna. När prinsessan Diana begravdes 1997 sjöng hennes nära vän artisten Elton John ”Goodbye England’s rose, may you ever grow in our hearts”. I dessa Brexit-dagar har den faktiska blomman i sig också blivit en slags symbol för konsekvenserna av att lämna den Europeiska unionen.
För rosen är nämligen inte alltid brittisk till sitt ursprung utan kan ha odlats i ett land, paketerats i ett annat och distribuerats via ett tredje. Och snart kan den få problem att ens säljas stort och brett på den brittiska marknaden. Häromveckan köpte jag just en bukett engelska rosor hos den lokala blomsteraffären. Blomsterhandlaren i kvarteret skämtade att vi fick passa på att njuta så länge det varar. För just dessa blommor är nämligen odlade i Zambia, sedan transporterade till Nederländerna för paketering och kvalitetskontroll och till slut sålda till Storbritannien.
Blomstermarknaden är bara ett av många otaliga exempel på hur en Brexit riskerar att leda till att människor förlorar jobb. Det är så sorgligt.
I praktiken är det så att 80 procent av blommorna som säljs av brittiska blomsterhandlare kommer från eller via Nederländerna. Antingen fullt ut odlade där i växthus, men vanligen främst kontrollerade där på sin resa vidare i Europa. Och med dagens smidiga EU-regler går det väldigt kvickt. En florist i London kan en måndag eftermiddag kring 16-snåret beställa sina blommor som levereras dagen därpå på morgonen. Städer som Manchester längre upp i landet får leverans på eftermiddagen, men ändå samma dag.
Nu är nervositeten väldigt stor både bland brittiska blomsterhandlare och holländska distributörer, eftersom den brittiska marknaden är enorm. Det finns exempel på att små blomsteraffärer redan har slagit igen och många mindre företag vågar inte ta större uppdrag under våren som bröllop, företagsevent eller invigningar av rädsla för att inte få fram tillräckligt många blommor i tid.
Blomstermarknaden är bara ett av många otaliga exempel på hur en Brexit riskerar att göra varor dyrare, försenar handel och leder till att människor förlorar jobb. Det är så sorgligt.
Rosor regnar aldrig från himmelen. Vill du ha fler rosor måste du plantera fler rosenbuskar.
Men kanske är det inte över ännu. Det kan finnas hopp om att folket ännu en gång får ta ställning till landets europeiska framtid eller i alla fall får en reglerad skilsmässa från den Europeiska Unionen. Och det planerade uppbrottet har ju faktiskt inte inträffat ännu.
När jag landade på flygplatsen Heathrow häromdagen från Ukraina, landet som mer än någonting annat drömmer om ett framtida EU-medlemskap, kände jag mig ändå smått euforisk. Det var den andra april och Storbritannien var fortfarande kvar i EU trots att de skulle ha lämnat fredagen den 29 mars. Omröstning efter omröstning har de senaste veckorna följt i det brittiska parlamentet och risken för en så kallad ”hard Brexit”, att landet lämnar EU utan ett avtal är fortfarande mycket aktuell. Förtroendet för landets politiska ledning är minst sagt prövat.
Den brittiska ledande 1800-tals författarinnan Mary Ann Evans, mer känd under pseudonymen mansnamnet George Eliot, är värd att citera i dessa dagar.
”Rosor regnar aldrig från himmelen. Vill du ha fler rosor måste du plantera fler rosenbuskar”. Det gäller också europeiskt samarbete. Och ännu en påminnelse om att politiker måste våga visa ledarskap och också stundom tala positivt om sina visioner. Lex Brexit.