Vad var det som hände med politiken och Northvolt? Från att 88 miljarder av offentliga medel plöjts ned i företaget (majoriteten inte svenska), så har det tagit tvärstopp från statligt håll. Plötsligt vill varken regeringen eller Socialdemokraterna rädda företaget. Även om S ändå lyckas kritisera regeringen för att göra för lite. Hur kan inställningen ha förändrats så totalt?
Är politikerna bara framgångsfans, eller har kalkylen ändrats i grunden?
”Alla andra gör samma sak”
Nordiska investeringsbanken, Energimyndigheten, Riksgälden, Vinnova, statliga Vattenfall, kommunala Skellefteå kraft, ja till och med Naturvårdverket. Alla har varit med och stöttat med pengar. Ingen vet hur mycket grundaren Peter Carlsson bidragit med men han har i alla fall sålt aktier för 200 miljoner kronor.
Energimyndigheten som lagt in nästan en halv miljard menar att ”Om du tittar på andra länder så finns det sådant stöd”. Ren strategisk industripolitik alltså. Argumentet fylls på med att skattepengarna till Northvolt ändå är små om man jämför med vad etablerade företag som AB Volvo får. Jag vet inte om det är tänkt att vi ska känna oss lugnare här. Det är i alla fall tydligt att bilindustrin ska stöttas oavsett var de köper sina batterier.
Ska rädda europeisk bilbransch
Annars är ju tanken med Northvolt just att europeisk bilindustri inte ska behöva köpa sina batterier i Kina. Genom att själva utveckla dem kan de behålla det stora förädlingsvärdet som ligger i batterierna – halva bilens värde. Man kan ha olika åsikter om det är något staten och kommuner ska blanda sig i, men det offentliga har uppenbart ansett det vara värt att stötta.
Batterier är heller ingen science fiction-produkt som det kan vara riskfyllt att utveckla eftersom det kanske inte blir något alls. Tvärtom är de redan i drift i enorm skala på världens bilvägar.
Skälen att stötta finns kvar
Inte mycket av de ursprungliga skälen att stötta Northvolt tycks ha försvunnit: Geopolitiken, industripolitiken, europeisk bilbranschs eftersläpning. Visserligen köper Northvolt både material, maskiner och drift av Kina, men ingen protesterade ju mot det före krisen. Om man tyckte det var värt att stötta då, borde man tycka det nu.
Det enda som hänt är att företagsledningen i Northvolt inte levererat vad de lovat. Företaget är inte så välskött som man önskat. Skulderna enorma.
Var ledningen för dålig?
Man ska förstås inte kasta ännu mer pengar efter förlorade pengar. Samtidigt vore det väl konstigt om Northvolt inte så småningom skulle kunna få ordning på en produktion av en vara som ju redan produceras på oräkneliga kinesiska (och andra) fabriker. Kanske blir det inte superkostnadseffektivt, men är det bättre att börja från scratch? Kan Northvolt verkligen vara så extremt misskött att det är bättre att låta en konkursförvaltare riva och börja om? Gick regering och kommunen på den ursprungliga kalkylen och nu när man ser den verkliga kostnaden finns inte längre en möjlighet att få ihop det utan bilindustrins bidrag?
Men om man gått in med skattebetalarnas medel, borde man kanske stå sitt kast? Eller fanns det ingen riskanalys eller strategi? Vi kan väl i alla fall få en förklaring?
Ta lärdom av bankräddningen
Däremot övergår det mitt förstånd att det offentliga satsar medel i stort sett utan att ta del av eventuell vinst. Vinster privatiseras medan förluster socialiseras. Ta istället lärdom av bankräddningen på nittiotalet och se till att stöd kan lösas in i ägande – om Northvolt är värt att rädda.