Vi får sällan välja hur vi blir kategoriserade av andra. Men när någon kategoriseras som den “andra” genom att vara svart eller muslim så förvandlas kategoriseringen till rasism som alienerar de här grupperna från majoritetssamhället.
Rasism har funnits i alla länder i hela världen. På sistone har populiströrelsen gjort många västländer öppet rasistiska medan andra är på väg att bli mer rasistiska.
Det enda sättet att få ett slut på rasismen är att erkänna att den existerar inte bara i Sverige utan överallt. Svenskar måste erkänna att deras samhälle baseras på att vara vit.
Färgade människor upplever mikroaggressioner när de får frågor om var de kommer ifrån
I den svenska kulturen är det väldigt viktigt att passa in. Skandinaver tenderar att vara försiktiga och reserverade, och det utsträcker sig till mottagandet av immigranter. Under det senaste decenniet har många flyktingar getts en säker plats att komma till, men Sverige har inte riktigt varit förberett på att hantera det höga antalet och de förändringar som mottagandet kostat samhället.
Färgade människor upplever mikroaggressioner när de får frågor om var de kommer ifrån. De svarar att de är födda och uppvuxna i Sverige, men utfrågningen går djupare med frågor om vilken etnicitet någon har – även om du råkar vara andra eller tredje generationens svensk. Du ser helt enkelt inte typiskt svensk ut. Det första problemet är att du inges känslan av att du inte är en riktig svensk. Det andra problemet är att du inser att de inte vill fortsätta att ha en konversation med dig innan de vet var du “verkligen” kommer ifrån. Detta är att bli dömd. Genom att dömas som ”annan” lyckas du inte ha värde i den andra personens ögon. Det här är ett exempel på vitt privilegium.
När jag går ombord på spårvagnen på vägen hem från skolan slår en vit man i 40-årsåldern till mig i ryggen
När jag går ombord på spårvagnen på vägen hem från skolan slår en vit man i 40-årsåldern till mig i ryggen. Han säger åt mig att jag ska återvända hem och sluta ta upp plats. Han slutar inte utan börjar svära om flyktingar på svenska. Det som upprörde mig allra mest var att spårvagnen var fullpackad med svenskar, och ingen sade ett knyst. Jag visste inte hur jag skulle reagera. Den här mannen som inte visste någonting om mig svor åt mig att åka hem. Om jag hade ett hem, tror han verkligen att jag i så fall skulle korsa Medelhavet och ta mig till Sverige? Nej, det skulle jag inte.
Svenskar verkar inkapabla till att förändras eller möta andra som lever i Sverige halvvägs. Många förstår inte skillnaden mellan integration och assimilation. Integration definieras i termer av jämlikhet.
Sverige förväntar sig att vi assimileras till deras kultur och ger upp vår identitet och kultur. Människor överger sina traditioner, kulturer och värderingar och ersätter dem med svenska. Några försöker till och med passa in genom att byta namn och ändra hårfärg, men de accepteras fortfarande inte för de blir ändå dömda. De kommer aldrig kunna smälta in i den dominerande kulturen.
Vi måste hitta sätt för både vita och färgade människor att leva tillsammans i harmoni, med värdighet och jämlikhet. Det är någonting som berör alla, inte bara de som påverkas. Varje individ måste stå upp och ta ansvar.
Vi är alla människor som lever på en och samma jord.