Medan tiotusentals flyktingar med livet som insats försöker komma in i EU pågår försök att få EU-medborgarna själva att röra sig mer över gränserna. EU-kommissionen har initierat ett program för ökad rörlighet – Labour Mobility Package – som nu håller på att ta form.
– Vi hoppas det ska resultera i ordning och reda på arbetsmarknaden, säger den svenska socialdemokraten Marita Ulvskog, som är ordförande i EU-parlamentets sysselsättningsutskott, till Arbetsvärlden.
Den fria rörligheten är en av hörnstenarna i EU-bygget. Men EU-kommissionen tycker att det är alldeles för få EU-medborgare som rör sig över gränserna för att jobba. Det bor drygt en halv miljard människor inom EU:s gränser, varav ungefär hälften utgör arbetskraften. Av dem är det bara 8 miljoner eller 3,3 procent som bor och jobbar i ett annat EU-land. Antalet utstationerade som jobbade tillfälligt i ett annat land var 2013 1,3 miljoner eller 0,6 procent av arbetskraften.
Därför har kommissionen i sitt kommande arbetsprogram utlovat åtgärder för att öka rörligheten. Kommissionären för sysselsättningsfrågor Marianne Thyssen har definierat tre områden som särskilt viktiga – ett nytt utstationeringsdirektiv, harmonisering av socialförsäkringarna och en utbyggd europeisk arbetsförmedling (Eures).
Svenskt fokus på utstationering
För den svenska regeringen är frågan om utstationeringsdirektivet viktigast. Det är också den punkt som verkar mest omstridd. Nyligen bjöd arbetsmarknadsminister Ylva Johansson in åtta kolleger från andra EU-länder för att diskutera frågan. Sverige betonar att rörligheten inte får ske till priset av dumpade arbetsvillkor. Men det pågår ett ställningskrig i Europa. En annan grupp av länder från östra Europa anser att det ska vara fritt fram för utländska arbetstagare att konkurrera med lägre löner.
Marita Ulvskog som är med och förhandlar om de här frågorna med kommissionären har sin linje klar, men är samtidigt oroad.
– Den nye kommissionsordföranden Jean-Claude Juncker har sagt att han inte vill se social dumpning i Europa och att det ska vara lika lön för lika arbete. Det program som nu utarbetas kan ses som ett sätt att förverkliga detta, men det vi har sett hittills från kommissionär Thyssen gör oss oroliga, säger Marita Ulvskog till Arbetsvärlden.
”Det viktigaste för oss är ett bra regelverk mot lönedumpning.”
Enligt Ulvskog har den belgiska kristdemokraten Marianne Thyssen ännu inte visat något intresse av att ändra reglerna för utstationering. Hon ägnar sig mest åt att försöka harmonisera socialförsäkringarna så att personer som flyttar inte går miste om några sociala stöd.
– Det kan ju vara en pusselbit i detta, men det viktigaste för oss är ett bra regelverk mot lönedumpning. Det får inte vara så att människor ska kunna flytta från ett land där man inte får jobb och sälja sina tjänster till underpris i ett annat land och arbeta under villkor som inte är sunda. Det är illojal konkurrens och det är något vi nu ser sprida sig till allt fler branscher, säger hon.
Gemensam platsbank
En annan pusselbit i rörlighetspaketet är en utbyggnad av det europeiska nätverket för arbetsförmedling, Eures. EU-kommissionen har tidigare föreslagit att det byggs en så komplett platsbank som möjligt där alla lediga jobb inom EU läggs ut. Där ska arbetssökande ska kunna lägga ut sina CV. Även privata arbetsförmedlare erbjuds att ingå i nätverket. Bakgrunden är att 24 miljoner personer inom EU går arbetslösa samtidigt som det finns cirka två miljoner vakanser där arbetsgivarna inte hittar rätt personal. Ett utbyggt Eures skulle förbättra matchningen, är tanken.
Förslaget har tröskats igenom EU-parlamentet och nu pågår så kallade trialogförhandlingar mellan parlamentet, kommissionen och ministerrådet.
– Det råder ganska stor samsyn och jag tror inte det blir några dramatiska förändringar. För oss är det viktigt att medlemsländerna själva får utforma hur de vill organisera detta och att det finns en effektiv kontroll när man öppnar för privata arbetsförmedlare.
Slutligen pekar Marita Ulvskog på en faktor som gör att det trots allt finns skäl till viss optimism, nämligen att det för närvarande är Luxemburg som är ordförandeland i EU och att Nederländerna tar över första halvåret 2016.
– Både Luxemburg och Nederländerna har socialdemokratiska arbetsmarknadsministrar och de har en samsyn med oss. Vi märker att de är intresserade av att göra saker för att få bättre ordning på arbetsmarknaden, säger hon.