Trappa ner vid pensionen – nu kommer lösningarna

Tiden då 65-årsdagen var en stupstock där man jobbade sina åtta timmar på fredagen och var 100 procent pensionär på måndagen, är redan långt borta. Enligt SCB så har antalet äldre som jobbar vidare efter 65 fördubblats under de senaste 20 åren. De äldre männen fortsätter jobb inom finansiell verksamhet och företagstjänster medan kvinnor återfinns inom vård och omsorg. De jobbar också oftare deltid än vad männen gör.

Denna utveckling syns tydligt hos Vision, fackförbundet som organiserar tjänstemän inom kommunal sektor. Där har många arbetsgivare svårt att få tag på ny personal och rätt kompetens. Det har gett modellen 80-90-100 luft under vingarna. Den innebär att den anställde får gå ner till 80 procents arbetstid men behålla 90 procent av lönen. Samtidigt fortsätter arbetsgivaren att betala in tjänstepension för 100 procents arbetstid. Vanligtvis öppnas möjligheten vid den aktuella riktåldern för allmän pension och löper på tills åldersgruppens förväntade pensionsålder uppnås.  

Katarina Wolf Erixson är en av dem som fått denna möjlighet under sitt sista år som heltidsanställd inom Svenska kyrkan i Sollentuna. I november fyller hon 66 och sedan ett halvår har hon lediga fredagar inom ramen för 80-90-100.

– Jag älskar mitt jobb och känner mig inte alls färdig. Men jag märker att jag behöver mer tid till återhämtning, säger hon.

När hon för några år sedan började få värk kom tankarna om hur länge hon skulle orka jobba. Hon, som tidigare gärna jobbat tio dagar i sträck, kände att även de vanliga veckorna kunde kännas dryga. Fritiden räckte inte till för allt hon ville göra, eftersom vilan tog mer av den lediga tiden.

Katarina är diakon och har hand om socialt arbete inom sin församling. Hennes huvudsakliga arbetsplats är Turebergskyrkan, inklämd mellan Sollentuna centrum, järnvägen och tingsrätten. Runtom finns både vidsträckta villaområden och miljonprogramsområdet Malmvägen. Det är en kyrka mitt i byn där en diakon får inblick i samtliga samhällsskikt, tycker Katarina.

Sedan drygt tre år har hon också uppdrag inom sjukhuskyrkan, som innebär samtal och stöd till sjuka, gamla och döende. Den delen av jobbet vill hon väldigt gärna fortsätta med, men bättre hinna med att stötta nya medarbetare.

– Så när 80-90-100 kom upp frågade jag arbetsgivaren om jag fick söka och de sa ja! Nu hoppas jag kunna vara kvar lite längre, hinna kompetensöverföra inom sjukhuskyrkan och ha mer ork till det.

Några som sökt har fått nej

Innan hon sökte 80-90-100 var hon lite orolig för att arbetsgivaren skulle uppfatta nedtrappningen som att hon ville sluta jobba. Men så blev det inte. Istället fick hon bekräftelse på att de vill ha henne kvar, tycker hon.

Och så var det, bekräftar hennes pastoralområdeschef, Andreas Salé.

– Vi vill underlätta generationsväxling och kunskapsöverföring från de som har en speciell roll, och det har många inom kyrkan, säger han. Katarina sitter på speciell kunskap om arbetet i sjukhuskyrkan. 

Det lokala avtalet om 80-90-100 har funnits ett tiotal år, men av dryga 100 anställda så är det bara fyra personer som fått sina ansökningar godkända. Några till har sökt och fått nej. Att det är så få, gör att församlingen får ihop det hela ekonomiskt, menar Andreas Salé.

– Men jag hoppas andra arbetsgivare också går den här vägen och att det kommer fler anpassningar så folk kan jobba lite längre. Det kräver ju samhället, säger han.

Katarina Wolf Erixon tycker det är underbart att slippa ett tvärstopp i sitt arbetsliv.

– Nu kan jag vänja mig både vid mindre plånbok och mera tid. Sedan kan jag kanske fortsätta jobba lite mindre och fylla på med pension, säger hon.

80-90-100 håller personalen kvar

Att 80-90-100 är en modell som fungerar för att attrahera anställda, kan Sari Wonsell intyga. Hon är pensionsexpert på Vision med 25 år i pensionsbranschen och med erfarenhet från flera pensionsbolag.

– Flera kommuner informerar redan på sin hemsida att de har modellen och medlemmar i alla åldrar ringer oss på Vision och frågar vilka kommuner som erbjuder 80-90-100, säger hon.

Även arbetsgivarna ser fördelar. En anställd kan alltid välja att tvärt gå i pension. Inom Visions område är det vanligt att äldre kvinnor plötsligt lämnar när de behövs av barnbarn eller gamla föräldrar. Nedtrappningsmodeller håller personalen kvar i ett mer ordnat avslut och underlättar personalplanering och överlämningar.

Sari Wonsell ser modellens genomslag som banbrytande för målet om ett hållbart arbetsliv. I sin rådgivning märker hon att det pågår en mental omställning i alla åldrar. Även yngre funderar på hur de ska orka arbeta så länge som politiken vill. Tidigt i arbetslivet fattar de medvetna beslut kring pensionsfrågor. Beslut som kan styra valet av arbetsgivare.

Kvinnor har svårare att styra pension

Frågan om att orka ett långt arbetsliv handlar om flera saker, poängterar Sari Wonsell. Arbetsmiljö och arbetstider är minst lika viktigt som nedtrappning mot slutet.

Det är idag fler kvinnor än tidigare som har en lön så att de själva kan styra sin pensionsålder. Men för många handlar det fortfarande om att ha råd.

– Idag kan även ensamstående kvinnor välja när de vill pensionera sig och fler kan stå på egna ben, men bättre ekonomiska villkor behövs fortfarande. Vi ser att många kvinnor har en alldeles för låg pension trots att de jobbat heltid ett helt yrkesliv.

80-90-100 inget för den som vill fortsätta jobba

Hans Norin, pensionsexpert och teamchef på Unionen är inte lika säker på att 80-90-100-modellen är den bästa. Det beror ju på, menar han.

– 80-90-100 är ju bra för den som väljer att gå ner i tid. Men om man inte gör det ger det ju ingenting, säger han.

Unionen och facken inom industrin har, tillsammans med de privata arbetsgivarna, byggt upp modellen Flexpension. Den har nu funnits i ett tiotal år och har från och med 2024 anammats även för tjänstemän inom staten. Även inom Vårdförbundets område är Flexpension på gång.

Flexpension innebär att arbetsgivaren varje år gör en extra insättning till den kollektivavtalade tjänstepensionen. Efter en uppbyggnadsperiod landar inbetalningarna på två procent i ökade pensionsavsättningar, inbetalningar som fortsätter till den dag då man går i pension. Så länge man arbetar hos arbetsgivare som har tecknat kollektivavtal och som gått in i systemet, vill säga.

”Flexpension kommer alla till godo”

Flexpensionen fyller på pensionspåsen och kommer alla till godo, oavsett och om man går ner i tid eller inte, poängterar Hans Norin. Det blir mer pengar till tjänstepensionen till alla som omfattas.

Det andra benet i flexpensionmodellen är en förstärkt möjlighet att gå ner på deltid i slutet av arbetslivet. Det finns ingen ekonomisk del i själva arbetstidsförkortningen utan individen löser det själv med deltidspensionering eller på annat sätt. Vid ett nej måste arbetsgivaren konkret kunna visa att deltiden inte fungerar i verksamheten.

Den vanligaste varianten är att gå ner från heltid till 80 procent, men individen kan föreslå vilken nedgång i tid som helst. Dessa möjligheter öppnas vanligen från 62 års ålder, men variationer finns i de olika avtalen. Har man väl fått sin deltid godkänd kan man behålla sina arbetstider tills man går i pension. I dagsläget har man rätt att jobba kvar till 69 års ålder.

Unionens bild är att de flesta arbetsgivare följer regelverket och att modellen fungerar bra.