Det är i år som Storbritanniens framtida relation till EU kommer att avgöras. Förra året må ha varit dramatiskt. Efter ett brittiskt nyval förlorade premiärminister Theresa May sin majoritet i parlamentet och risken för att både regeringen och hela Brexitförhandlingen skulle kollapsa blev något som det ständigt spekulerades i.
Bankerna hotade med att fly, konflikten på Nordirland med att aktualiseras och pundet med att krascha.
Sedan hände något.
Och strax innan jul såg det mesta ut att börja lösa sig.
Efter en nattmangling i december kunde premiärminister Theresa May och EU:s chefsförhandlare Michel Barnier nå en överenskommelse. Första delen av Storbritanniens skilsmässoförhandlingar med EU var avklarad.
Theresa May kunde andas ut.
Och de brittiska bankerna ställa in sina flyttplaner.
För denna gång.
Sedan dess har kommentatorerna slappnat av, pundets stärkts och omvärldens uppmärksamhet flyttat på sig.
Michel Barniers powerpoint-bild föreställer en trappa: ”stairway to Brexit”.
Men det är egentligen nu under 2018 som de avgörande månaderna för Brexit kommer. EU:s chefsförhandlare Michel Barnier är den som har satt bilden för processen framöver. Han lyckades nämligen med konststycket att presentera en powerpoint-bild som sedan dess inte bara har blivit hågkommen utan rentav berömd.
Michel Barniers powerpoint-bild föreställer en trappa: ”stairway to Brexit”. Och vi befinner oss just nu högst upp. Varje trappsteg representerar en möjlig framtida modell för Storbritanniens relation till EU. På det första finns den så kallade ”norska lösningen”. I en sådan modell skulle britterna ha en liknande relation till Bryssel som den norrmännen har idag. Man skulle alltså befinna sig utanför EU. Men innanför den gemensamma marknaden.
Detta är på många sätt vad Sverige hade önskat. Men, säger Michel Barnier, det är inte möjligt. Inte för att EU inte vill se en sådan lösning, utan på grund av de krav som Storbritannien har ställt upp.
Den brittiska regeringen vill inte se något scenario där Storbritannien måste acceptera EU:s fria rörlighet, Europadomstolens makt eller tvingas betala stora årliga summor till Bryssel.
Detta gör en Norge-lösning omöjlig. Och Storbritannien halkar ner ett trappsteg.
Längre bort från EU.
Ytterligare ett trappsteg ner hittar vi Ukraina och Turkiet. Men inte heller en sådan relation till EU är möjlig för Storbritannien.
Här finns den schweiziska modellen. Men även den är omöjlig: och av i princip samma skäl. Även om Schweiz står utanför EU, accepterar landet den fria rörligheten med EU. Och det kan inte britterna tänka sig. Just viljan att begränsa invandringen var ett av huvudskälen till att landet röstade ut sig självt ur EU.
Ytterligare ett trappsteg ner hittar vi Ukraina och Turkiet. Men inte heller en sådan relation till EU är möjlig för Storbritannien, enligt Michel Barnier. Storbritannien har krävt en helt självständig handelspolitik efter Brexit och Turkiet är till exempel bundet av de frihandelsavtal som EU sluter.
Och det vill inte britterna vara.
Det är därför som vi hamnar längst ner i trappan: på vad Michel Barnier kallar en kanadensisk, sydkoreansk eller japansk lösning. Dessa länder har alla olika typer av frihandelsavtal med EU. Det är här som Bryssels chefsförhandlare tror att Brexitförhandlingarna kommer att landa.
Britterna däremot, de håller inte med.
Storbritannien vill ta sig bort från Michel Barniers trappa med dess rigida steg. Man vill ha en egen ”kreativ” lösning.
Den stora anledningen till att britterna inte vill hamna på sista steget i Michel Barniers trappa beror på att inget av EU:s frihandelsavtal med varken Kanada, Japan eller Sydkorea inbegriper finanssektorn. London är en av världens finanshuvudstäder. Att ett framtida handelsavtal med EU ska gälla även finansbranschen är därför en stor prioritet för den brittiska regeringen.
Theresa May tror dock enligt uppgift att EU bluffar. Ja, Michel Barnier säger att finanssektorn inte kommer att ingå i ett framtida handelsavtal, men det där är bara förhandlingsspel.
Under 2018 kommer vi att få se om hon har rätt.
EU:s chefsförhandlare Michel Barniers bild ”Stairway to Brexit” beskriver olika nivåer på avtal med EU.