Intresset är stort från kommunerna för den så kallade Trelleborgsmodellen. Genom att digitalisera biståndsansökningar får medborgarna mycket snabbare besked, men det minskar också behovet av socialsekreterare i biståndsbedömningen. Det är resurser som ska läggas på insatser i ett tydligare arbetsmarknadsperspektiv. I Trelleborg är målet att så många som möjligt av bidragstagarna ska bli självförsörjande, och nu sprids modellen till ytterligare 14 kommuner genom ett Vinnovaprojekt.
Men förändringarna väcker också protester. I Kungsbacka har 12 av 16 socialsekreterare på individ- och familjeomsorgen sagt upp sig under hösten i protest mot hur digitaliseringen kommer att genomföras nu i vår.
Vi vill ha digitalisering. Men vad händer om klienterna inte är redo för arbetsmarknaden? Modellen ger inte svar på det.
– Vi vill ha digitalisering, det sparar tid. Däremot kan inte en robot göra individuella bedömningar av behoven.
Det säger Kristina Karlstrand, tidigare arbetsledare och en av de socialsekreterare på individ- och familjeomsorgen som sade upp sig i höstas. Snart börjar hon ett nytt arbete i en ny kommun.
– När modellen först presenterades blev det ganska tydligt att det har tagit bort det sociala arbetet, och flyttat perspektivet till arbetsmarknaden, berättar hon för Arbetsvärlden. Men vad händer om klienterna inte är där, inte är redo för arbetsmarknaden? Modellen ger inte svar på det.
Hennes och andra socialsekreterares uppfattning är att man har haft ett arbetsmarknadsperspektiv hela tiden i Kungsbacka, och att man har lyckade resultat. Här är såväl arbetslösheten som andelen biståndstagare mycket lägre än i exempelvis Trelleborg.
Brister i dialogen
Digitaliseringen i Kungsbacka innebär samtidigt att verksamheten flyttas från social omsorg till gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen, att de nya tjänsterna kan få något andra inriktningar. Målet är dock att ingen ska behöva förlora sitt jobb.
Såväl Visions avdelning som Saco-förbundet SSR i Kungsbacka säger till Arbetsvärlden att det har funnits brister inledningsvis i arbetsgivarens samverkan med arbetstagarorganisationerna. Men nu finns en dialog mellan parterna. Målet är att ingen ska behöva förlora sitt jobb.
Varför har du valt att säga upp dig innan du får svaret på hur det blir när modellen införs?
– Det är sättet som arbetsgivaren väljer att genomföra detta på, säger Kristina Karlstrand. Att man säger att man ska göra en egen Kungsbackamodell av det men sedan kopierar Trelleborgsmodellen.
Hon tillägger:
– Vi fick inte heller svar på vad som händer med våra jobb, och våra löner. Om man flyttar till en annan förvaltning, då är man inte socialsekreterare längre.
”Stor förändring”
– Den här förändringen är ganska stor, säger kommunens projektledare Staffan Hallström till Arbetsvärlden. Det handlar både om hur man arbetar med grupperna och om en flytt över till en annan förvaltning.
– Att det har blivit så mycket väsen i just Kungsbacka beror nog på att i de flesta andra kommunerna, som deltar i digitaliseringsprojektet, redan har arbetsmarknadsenheten under socialtjänsten. Men i Kungsbacka ligger arbetsmarknadsenheten under gymnasieförvaltningen, det innebär att stöd- och försörjning nu byter förvaltning.
Politiskt beslut att byta perspektiv
Staffan Hallström berättar att beslutet att byta huvudperspektiv från det sociala omsorgsperspektivet till arbetsmarknad för biståndstagare är ett politiskt beslut som togs i Kungsbacka under 2017. Men innan lärandefasen hade avslutats beslutade politikerna att modellen också skulle börja genomföras direkt efter sommaren.
Under hösten har sedan hållits möten dit alla socialsekreterare också varit inbjudna, men många av socialsekreterarna har valt att inte gå dit.
– Det är tråkigt tycker jag, säger Staffan Hellström. Vi skulle inte ha accepterat att de inte kom på de här mötena. Däremot hade vi kanske behövt avsluta lärandedelen först, innan vi startade införandet. Nu gick de in i varandra.
Vinnovaprojektet pågår till den 31 mars. Även om Kungsbacka kommun påbörjar implementeringen ganska snart, tror inte Staffan Hallström att man blir klara förrän i maj, strax före sommaren.
Det är ju inte roboten som ska ta beslutet, det ska personer med myndighetsutövande göra
En del av kritiken handlar om att Kungsbacka kopierar Trelleborgsmodellen från en kommun med hög arbetslöshet till en kommun med låg arbetslöshet och en högre andel biståndstagare med behov av sociala insatser.
– Den enhetschef som kom in under hösten kom fram till att andelen i höstas som i huvudsak behöver sociala insatser var 23 procent i Kungsbacka. De kommer att få det som behövs, säger Staffan Hallström till Arbetsvärlden.
– Det är ju inte roboten som ska ta beslutet, det ska personer med myndighetsutövande göra. Man kommer att rekrytera socialsekreterare under den nya organisationen också.
Brådska att börja genomföra
Direkt efter sommaren gick kommunen från en lärandedel till en införandedel, en brådska som flera som Arbetsvärlden har talat med överraskades av. Under hösten har sedan hållits möten dit alla socialsekreterare också varit inbjudna, men många har valt att inte gå dit. Vilket är tråkigt, tycker Staffan Hellström.
– Vi skulle inte ha accepterat att de inte kom på de här mötena. Däremot hade vi kanske behövt avsluta lärandedelen först, innan vi startade införandet. Nu gick de in i varandra.
Vinnovaprojektet pågår till den 31 mars. Även om Kungsbacka kommun påbörjar implementeringen ganska snart, tror inte Staffan Hallström att man blir klara förrän i maj, strax före sommaren.
”Stort medborgartryck” på digitalisering
Anneli Hagberg är välfärdspolitisk strateg på fackförbundet Vision. Hon säger att hon inte kan uttala sig om detaljerna i Trelleborgsmodellen men konstaterar att det finns ett stort medborgartryck nu på digitalisering av välfärdstjänsterna.
– Nya generationer kommer att kräva tillgänglighet till välfärdstjänsterna.
– Snabb tillgänglighet och snabba svar gör det möjligt att lägga krut på komplexa ärenden. För det är välutbildade personer som är biståndshandläggare, och de ska egentligen bara ha kvalificerade arbetsuppgifter.
Vad är då viktigt att tänka på när man ska genomföra digitalisering?
– Det är en klassisk facklig fråga. Det ska man ju samverka kring. Och man ska också, så långt det går, låta medarbetare och chefer vara med från början. Då får man en lyckad kombo, med både verksamhetskompetens och digital kompetens.
Möjlighet att påverka minskar stressen
Vision har i egna undersökningar sett att personal som är med i processen från början av IT-projekt och kan påverka förändringarna, bär på mindre stress och frustration än de som inte fått vara med och samverka om förändringarna.
Personalen har också verksamhetskunskapen, något som IT-personalen saknar, säger Anneli Hagberg.
– Det kan ju skapas en gråzon, som när en klient eller brukare i Trelleborgsmodellen har fått ett nej. Man måste möta det här på andra sidan den digitala processen. Det samtalet, mötet, kan vi aldrig digitalisera bort.
Hon är inte så rädd för att personal kommer förlora jobb i digitaliseringen, den stora tröskeln blir i stället att kunna se på sitt jobb på nya sätt.
Hon kan inte se någon tydlig trend där arbetsgivaren ”passar på” att genomföra organisationsförändringar i samband med digitaliseringar.
– Men när man digitaliserar innebär det per automatik att se över hur jobbet genomförs. Och det innebär att vi måste ställa oss jättemånga frågor om hur vi jobbar, och vilka arbetssätt vi har. Man behöver titta på hur vi jobbar med andra yrkesgrupper, och om vi behöver ändra våra arbetssätt. Det är också det de gör i Kungsbacka, och då kanske man inte kan vara kvar i sin gamla organisation.
Anneli Hagberg är inte så rädd för att personal kommer förlora jobb i digitaliseringen, den stora tröskeln blir i stället att kunna se på sitt jobb på nya sätt.
– Vad blir kärnan i arbetet för mig? Vad kan jag bidra till? Hur behöver jag ändra mitt arbetssätt?
Samtidigt finns en viss risk med att många lockas att kopiera framgångsrika digitaliseringsprojekt rakt av.
– Man kan tjusas över att det funkar i en kommun. Självklart kan man behöva titta på om det passar andra lika bra.