Handlar överenskommelsen inom industrin om en löneökning på 6,5 procent? Eller 6,5 procent plus en låglönesatsning.
Om den saken tvistar fack och arbetsgivare. Hotell och Restaurangfacket, HRF, har varslat om konflikt just för att få igenom låglönesatsningen i sina avtal. Den 19 april bryter strejken ut på 19 arbetsplatser om parterna inte skulle ha kommit överens. Medlare är nu inkopplade för att försöka lösa upp knuten.
LO stöttar varsel
Hotell- och restauranganställda har rätt till samma löneökningar som alla andra, anser HRF enligt vilka Visita inte visar respekt för industrins normerande roll.
I det får HRF stöd från övriga LO. En enig styrelse valde att ställa sig bakom HRF:s varsel.
– Vi ska ha låglönesatsning, det har industriförbunden fått igenom i sina avtal, konstaterar LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson.
Låglönesatsningen innebär i princip att de som tjänar under 24 000 kronor i månaden får samma kronpåslag på lönen som de som tjänar 24 000 kronor får. Det betyder till exempel att om den som tjänar 24 000 får en 2-procentig ökning får hen 480 kronor högre lön. Det i sin tur innebär att samtliga på företaget eller i branschen som tjänar under 24 000 kronor får 480 kronor mer. Vilket i slutändan innebär att totalkostnaden blir högre än 2 procent.
– Ja, det blir procentuell dyrare avtal. Kostnaderna varierar beroende på hur många lågavlönade man har. IF Metall har exempelvis flera olika avtal, där varierar kostnaderna. Samtidigt har GS ett nytecknat avtal som kostar 6,8 procent, medan Handels avtal ligger på över 7 procent. Skulle man räkna som arbetsgivarna så skulle man underkänna de avtal som redan fattats, säger Torbjörn Johansson.
SN kräver motprestation
Svenskt Näringsliv stöttar å sin sida Visita. Ska det göras en låglönesatsning ska den inrymmas i de 6,5 procenten är arbetsgivarsidans huvudprincip.
Ändå är det tveklöst så lönekostnaden överstiger 6,5 procent på vissa områden.
– Så här har det alltid fungerat. Man kan ha löneökningar som legat över ramen, men den totala kostnaden ryms ändå innanför, säger Peter Jeppsson, vice vd på Svenskt Näringsliv.
Anledningen till det är att motparten, i det här fallet facken, ger upp något annat i utbyte mot löneökningarna.
– Allt måste rymmas inom ramen. När det gäller IF Metalls avtal handlar det till exempel om att vissa förändringar av de allmänna villkoren påverkat kostnaden, när det gäller handeln har man fått ett nytt lager- och e-handelsavtal som påverkar reglerna om arbetstidens förläggning.
”Det är bara snömos. För exempelvis IF Metalls del gjordes inga byten, arbetsgivarna fick ingenting.”
Därför är det heller ingen slump att det uppstår en konflikt just på hotell- och restaurangområdet, menar Peter Jeppsson. Här finns nämligen många lågavlönade, vilket i sin tur betyder att det blir svårare att hitta tillräckligt med värden för facket att byta bort mot löneökningar.
– Nej, det är ingen överraskning, det ligger i sakens natur.
På LO ger man dock inte mycket för argumentationen om byten.
– Nej, det är bara snömos. För exempelvis IF Metalls del gjordes inga byten, arbetsgivarna fick ingenting. Vill man vantolka avtalen så kan man tolka in vad som helst, säger Torbjörn Johansson.