I sin nya bok ”Rescue” (Hodder Hachette) jämför ekonomiprofessor Ian Goldin, verksam vid Oxford, coronapandemin med andra världskriget. Tanken är att en kris kan bli en möjlighet att börja samverka globalt för att vända en negativ trend. Boken har bland annat fått ett varmt mottagande av Sveriges tidigare EU-kommissionär Cecilia Malmström. Arbetsvärlden möter honom i samband med fondförvaltaren Skagen fonders nyårskonferens.
Förhoppningen att pandemin ska ändra trenderna i den ekonomiska utvecklingen, på ett liknande sätt som andra världskriget, kan tyckas naiva. Men Ian Goldin har ett förflutet inom anti-apartheidrörelsen. Efter tio år i exil kunde han återvända till ett demokratiskt Sydafrika för att bli ekonomisk rådgivare åt Nelson Mandela.
Det var den väg vi slagit in på med ökande ojämlikhet som ledde fram till pandemin
Hur har den erfarenheten format hans syn på vad som är politiskt möjligt?
− När jag levde i exil trodde jag aldrig att jag skulle återvända till Sydafrika. Jag hade en pessimistisk syn att de två sidorna ständigt blev starkare och fick allt starkare externt stöd. Allt jag kunde se var ökat våld. Men så upphörde kalla kriget, Berlinmuren föll och det förändrade allt. 52 stater blev demokratiska. Det visar hur sammankopplade vi är globalt. Sakerna som förändrar ditt liv kan komma från oväntade ställen. Det som tog mig tillbaka till Sydafrika var Gorbatjov, säger Ian Goldin till Arbetsvärlden.
Staterna har tappat kontrollen över utvecklingen
Idag har det globala beslutsfattandet spritts ut. Stater är inte allenarådande som efter andra världskriget, säger Ian Goldin.
− Efter andra världskriget var stater de starka aktörerna. Fem vita män i ett rum kunde avgöra vad som skulle ske. Idag kontrollerar inte regeringar vad som sker. Vi har en enormt aktiv privat sektor. Städer, regioner och civilsamhället påverkar utvecklingen. Vi har en demokratiserad dynamik. Vem hade till exempel kunnat tro att en sextonårig skolflicka med en skylt skulle kunna förändra världen?
Efter andra världskriget fanns en enorm krisinsikt bland världens nationer. Krishanteringen efter det första världskriget hade snabbt lett till ett nytt världskrig. Arkitekterna bakom den nya världsordningen gjorde inte om misstagen. De skapade välfärdsstaten. Genom Marshallplanen betalade man nu till förloraren i kriget. Man byggde Bretton Woodssystemet, IMF, Världsbanken.
Det ska inte vara upp till filantroper som Bill Gates som tror att de vet bättre än stater, att rädda världen
Resultatet blev ett enormt välstånd. Ian Goldin framhåller också att USA hade bland världens högsta skatter fram till 1970-talet.
− Därför skrämmer det mig när vi talar om en återgång efter pandemin. Det var den väg vi slagit in på med ökande ojämlikhet som ledde fram till pandemin. Nu måste vi fatta stora beslut och ta till oss insikterna från pandemin. Inte falla tillbaka i gamla ekonomiska mönster, säger Ian Goldin när han talar på fondförvaltaren Skagen Fonders nyårskonferens.
Finansieringen av WHO måste förstärkas
Han menar att staternas agerande under pandemin trots allt ger hopp om förändring. Enorma statliga stödsystem har aktiverats, penningpolitiken har stöttat marknaderna, vi alla har ändrat vårt sätt att leva: slutat flyga och börjat distansarbeta. Motståndet har kommit från antivaxxarna, tillägger han.
Den första prioriteringen efter pandemin måste vara att hindra en ny pandemin genom att kraftigt öka finansieringen av WHO, menar Ian Goldin. Sedan måste vi ta tag i ojämlikheten:
− Vi behöver tänka på omfördelning. Stater måste investera i hälsa och infrastruktur. De måste skapa ramarna för ökad produktivitet, säger Ian Goldin som också välkomnar OECD:s initiativ till global miniminivå för företagsskatten.
Klockan tickar men juryn har fortfarande avgörandet i sin hand
− Vi måste förhindra att företag placerar sig i länder med låga skatter. Och vi måste höja skatten för de superrika som idag i USA kan betala 3-4 procent i skatt, medan låginkomsttagare betalar 30-40 procent, säger Ian Goldin till den digitala publiken som består av investerare och ett brett spektrum ur finansbranschen.
Men många finansministrar uppfattar sig nog som maktlösa mot den internationella trenden med stigande tillgångspriser som underbygger ojämlikheten? Vad föreslår du att de gör?
− Vi behöver öka konkurrensen och bryta upp de stora teknikföretagen. Deras stora mängder data bygger monopol. De köper också upp nya idéer och utmanare vilket koncentrerar tillgångar och makt. Skatter är förstås viktiga. Lagstiftning kring företags lokalisering och skattearbitrage mellan länder. Löntagare i företagsstyrelser kan vara en del i att öka transparens och ansvarsutkrävande, säger Ian Goldin till Arbetsvärlden.
− Det ska inte vara upp till filantroper som Bill Gates som tror att de vet bättre än stater, att rädda världen.
EU och Sydkorea sticker ut som goda exempel
Vilken är den viktigaste åtgärden vi kan vidta för klimatet?
− Högre koldioxidskatter. Och klimattullar som kan driva fram en global koldioxidskatt. Vi bör ha en tvingande rörelse mot nollutsläpp med en trovärdig plan för kanske fem procents årligt minskade utsläpp. Företagsledningar måste hållas ansvariga för utvecklingen. Och stater måste investera till exempel i laddstationer och kollektivtrafik. Men med stora företag som Gazprom och Saudiaramco inser man att vi måste göra det här i globalt samarbete.
Sakerna som förändrar ditt liv kan komma från oväntade ställen
Finns det några goda exempel i klimatomställningen? Länder som gjort rätt?
− EU-kommissionen har bundit sig för nollutsläpp av koldioxid och allokerat stora resurser för att nå dit. Sydkorea har stått ut för att satsa på arbetsmarknaden och omfördelning samtidigt som man omfamnat teknologisk utveckling, säger Ian Goldin.
Enligt Ian Goldin är det ännu inte avgjort om pandemin faktiskt kan leda till en förbättrad klimatpolitik.
− Klockan tickar men juryn har fortfarande avgörandet i sin hand. Jag förblir optimistisk även om Cop26-mötet sände vissa negativa signaler. Förändring kommer inte av sig själv utan av att goda människor gör de rätta sakerna, och inte står vid sidlinjen.