– Jag vill inte leda en fackförening som motarbetar en nödvändig energiomställning bara för att de som jobbar där riskerar att förlora jobbet. Men samtidigt har vi gjort klart att det behövs en social agenda för att ge stöd till dem som drabbas. Och det har vi nu skapat, säger Kitty Jong, vice ordförande i den nederländska centralorganisationen FNV och ansvarig för omställningsfrågorna.
Vi träffas i det stora nya fackförbundshuset en bit utanför Utrecht. Jag har kommit dit för att ta reda på mer om varför Världsfacket ITUC lyfter fram det holländska facket som förebild i kampen för en rättvis omställning.
För ett och ett halvt år enades det partssammansatta socio-ekonomiska rådet i Nederländerna om ett program för energiomställning. Det var regeringen som hade gett det i uppdrag att utforma en sådan rapport. Landet har nu visserligen bytt regering, men den nya regeringen har tagit till sig förslagen och vävt in dem sitt nationella åtagande för att uppnå Parisavtalet.
Kitty Jong, vice ordförande i den nederländska centralorganisationen FNV.
De insåg att det inte fanns någon framtid för kolhamnarna och bad oss göra något för att hjälpa dem till nya jobb.
Kitty Jong påpekar att schysst omställning och anständiga arbetsvillkor tydligt betonas i Parisavtalet och hon ser det därför närmast som en självklarhet att det även ingår i det nationella klimatavtalet.
– Det är framför allt två saker vi trycker på. Eftersom vi har många medlemmar som arbetar inom fossilindustrin – kol, olja, gas, kemisk industri – så är det många som definitivt kommer att förlora sina jobb. Därför måste de få kompensation för inkomstbortfallet, men också utbildning och stöd för att hitta nya jobb.
Vattenfalls anställda kan få pengar från ny kolfond
På det här området har regeringen åtminstone börjat leverera. En så kallad kolfond eller omställningsfond har skapats och staten har till en början skjutit till 25 miljoner euro. Kolfonden är statliga pengar men ett resultat av att facket och arbetsgivarna gemensamt krävde detta i det partsammansatta rådet. I dagarna avgörs ett pilotfall där en första utbetalning från fonden kan bli aktuell. Det handlar om kolkraftverket Hemweg i Amsterdam som ägs av Vattenfall. Det måste stängas efter att regeringen beslutat att all kol inom elsektorn ska avvecklas. 65 jobb står på spel och fackets krav är att de anställda ska få två årslöner i kompensation plus annat stöd i omställningen.
– Det här är ett testfall som kan utgöra modell för andra omställningar, säger Kitty Jong.
Fallet avgörs i förhandlingar mellan facket, arbetsgivarna och den statliga arbetsförmedlingen. Det är staten som ska stå för ersättningen.
Utbildning av arbetsgivare inom grön energi
Den andra punkten som facket betonar handlar om de nya jobb som ska växa fram i energisektorn. Enligt socio-ekonomiska rådets rapport ska 200 000 jobb bort inom energisektorn fram till 2030 samtidigt som det ska tillkomma 260 000 nya. Men det råder stor mismatch mellan dem som tvingas gå och dem som ska jobba i modernare branscher som till exempel vindkraft och solpaneler.
Enligt Kitty Jong handlar det här både om att möta arbetskraftsbristen i de gröna branscherna och om att skapa hållbara jobb med bra arbetsvillkor där. Hon beskriver en verksamhet där det idag är vanligt med tillfälliga kontrakt och usla löner, många av dem om jobbar där är migranter från Östeuropa.
– Det finns många nystartade småföretag i de här branscherna och de har ingen aning om vad ett kollektivavtal är. Därför ordnar vi den 31 oktober en konferens för arbetsgivarna i dessa sektorer där de ska få en lektion i vad det innebär att leva upp till fackliga rättigheter och goda arbetsvillkor, säger hon.
Nya utbildningar
Dessutom menar FNV att utbildningssystemet måste ändras radikalt. Kitty Jong påpekar att kursplanerna – trots arbetskraftsbristen – inte har gjorts om för vad som krävs för att arbeta i den gröna energisektorn.
– Det finns också med bland våra krav, men det har det inte hänt så mycket ännu, säger hon.
Hur kommer det sig då att det är facket som driver på? Länge har ju klimatet inte ansetts tillhöra fackets kärnfrågor.
Kitty Jong berättar att redan för fem år sedan – alltså före Parisavtalet – uttryckte de anställda i Amsterdams och Rotterdams hamnar en vädjan om en schysst omställning.
– De insåg att det inte fanns någon framtid för kolhamnarna och bad oss göra något för att hjälpa dem till nya jobb. Det gjorde starkt intryck på mig och har gjort mitt jobb mycket enklare, säger Kitty Jong.