Som universitetslärare har jag möjlighet att jobba utanför själva arbetsplatsen om tillfälle ges. Så med min dator i handen och en väska full med böcker och andra papper begav jag mig förra veckan 25 mil västerut, till Vilhelmina kommun i Västerbottens inland. Avsikten var att under några dagar arbeta intensivt med att färdigställa en påbörjad vetenskaplig artikel. Och vad ger väl då bättre arbetslust och koncentration än ett avbrott under arbetsdagen med skidåkning i stålande sol och gnistrande snö? En fantastisk miljö för mig att arbeta i helt enkelt.
Under en av mina skidturer kom jag att tänka på min morbror Frid, som levde här uppe under hela sitt liv. Han föddes år 1920, som nummer tre i en syskonskara på tio barn. Skolgången var kort, och vid unga år började han arbeta i skogen med att hugga och köra fram timmer med häst och doning. Något utrymme för njutningsfulla skidturer under arbetet fanns inte. För att dryga ut inkomsten när timmerhuggningen låg nere grävde han vägar, krossade sten och utförde andra tunga kroppsarbeten. Arbetet resulterade i en utsliten kropp och en grav hörselskada vid 50 års ålder, så förtidspension var det enda som återstod.
Det tunga kroppsarbetet har idag ersatts av maskiner och arbetsmiljön har drastiskt förbättrats.
Mycket har ändrats sedan Frid lämnade arbetsmarknaden. Många av de arbeten som han utförde finns inte längre kvar. Det tunga kroppsarbetet har idag ersatts av maskiner och arbetsmiljön har drastiskt förbättrats. Möjligheten att arbeta fram till ålderspensionen har ökat för många och forskning visar att äldre har generellt bättre förutsättningar att fortsätta arbeta vid hög ålder än tidigare generationer. Det förs därför diskussioner om ett förlängt arbetsliv med höjd pensionsålder.
Frid blev 89 år gammal och under de sista åren bodde han på ett äldreboende. Arbetet inom äldreomsorgen återspeglar emellertid inte samma positiva arbetsmiljöförbättring som inom skogs- och anläggningsarbeten. I en nyligen publicerad studie från Stockholms universitet påvisas snarare en motsatt utveckling, med starka indikationer på att arbetsvillkoren inom äldreomsorgen försämrats i flera avseenden under senare år. Personalen utsätts för många belastningar i arbetet, såväl fysiska som psykiska, vilket leder till en (befogad) oro för den egna hälsan och en långsam utslitningsprocess som riskerar att resulterar i allvarlig ohälsa.
Arbetsmiljöverket, som framhåller att skillnader i arbetsmiljö och ohälsa mellan kvinnor och män inte har biologiska orsaker. Det är istället sättet att organisera arbetet och fördelningen av resurser som uppges vara förklaringar.
Majoriteten av dem som arbetar inom äldreomsorgen är kvinnor. Delegationen för jämställdhet i arbetslivet, den så kallade Ja-delegationen, konstaterade år 2013 att arbetslivet i Sverige är långt ifrån jämställt. Arbetsmarknaden är segregerad och villkoren är olika för män och kvinnor beroende på var de arbetar, vad de arbetar med och om de befinner sig i ett mans- eller kvinnodominerande yrke. Likande resultat visar en ny kartläggningar av Arbetsmiljöverket, som framhåller att skillnader i arbetsmiljö och ohälsa mellan kvinnor och män inte har biologiska orsaker. Det är istället sättet att organisera arbetet och fördelningen av resurser som uppges vara förklaringar.
För att åstadkomma ett hållbart arbetsliv måste arbetsmiljö och arbetsvillkor förbättras för alla …
Det finns en tydlig ojämlikhet på arbetsmarknaden när det gäller arbetsvillkor och arbetsmiljö, som återspeglas i skillnader mellan höginkomsttagare och låginkomsttagare, mellan högutbildade och lågutbildade, mellan kvinnor och män, samt mellan anställda inom privat och offentlig sektor. För att åstadkomma ett hållbart arbetsliv måste arbetsmiljö och arbetsvillkor förbättras för alla, även för dem som arbetar inom omsorgsyrken. Och då krävs mer än avkopplande skidturer på gnistrande snö i strålande sol.