Karriärvägar och ökade möjligheter att utvecklas inom läraryrket skulle både förbättra yrkets attraktivitet och leda till att höja lärarnas kompetens.
Det var tanken bakom två stora statliga satsningar på lärarna: Karriärstegsreformen som infördes 2013 under regeringen Reinfeldt och Lärarlönelyftet som infördes höstterminen 2016.
Med karriärstegsreformen infördes karriärtjänster bland lärarna. Vissa lärare som bedömdes vara särskilt yrkesskickliga kunde bli Förstelärare, med ett pedagogiskt utvecklingsansvar genom kollegialt lärande – och ett medföljande lönelyft på 5 000 kronor i månaden.
Det kan röra sig om 7 500 kronor i månaden
Lärarlönelyftet sköt till mer pengar till lärare som bedömdes vara särskilt skickliga av sina arbetsgivare, inte begränsat till endast förstelärarna. Lärarlönelyftet ligger mellan 2 500 kronor och 3 000 kronor i månaden.
– Det blir väldigt stora löneskillnader mellan en förstelärare som också fått ta del av lärarlönelyftet och en lärare som inte fått ta del av satsningarna. Det kan röra sig om 7 500 kronor i månaden, vilket kan upplevas som orättvist, säger Olof Widmark, projektledare på Riksrevisionen till Arbetsvärlden.
Sammanhållningen försämras
Riksrevisionen konstaterar i en ny granskning av satsningarna att de visserligen lett till högre löner, men att det skett på bekostnad av sammanhållningen inom lärarkåren.
En jargong har fått fäste bland lärare där man talar om dels förstelärare, men också ”andrelärare” för de som fått ta del av lärarlönelyftet, och ”tredjelärare” för de som inte fått ta del av satsningarna. Genom en trubbig implementering av satsningarna, där kriterierna för löneökningarna är oklara eller där skillnaderna egentligen är hårfina mellan lärare som får extra pengar och de som blir utan, upplevs satsningarna av många som orättvisa.
Andelen lärare som har utbildat sig till lärare och stannar kvar i yrket de senaste fem åren har ökat något
I granskningen har Riksrevisionen genomfört webbenkäter bland rektorer och huvudmän som också har kompletterats med intervjuer. Svarsfrekvensen bland rektorer var dock låg, endast 29 procent, och lärarna själva har inte tillfrågats. Men Riksrevisionen har tittat på antagningsstatistik för lärarutbildningarna och kan inte se att de blivit mer populära efter satsningarna.
– Det vi kan se av andra undersökningar är att andelen lärare som har utbildat sig till lärare och stannar kvar i yrket har ökat något de senaste fem åren, enligt SCB. Men vi vet inte om det beror på de här satsningarna, säger Olof Widmark.
Rekommendationen från Riksrevisionen blir att regeringen bör överväga att skapa gemensamma kriterier för både Karriärstegsreformen och Lärarlönelyftet, för att det ska bli tydligt hur lärares kvalifikationer bedöms – och så att de inte ska upplevas som godtyckliga.
Facken kritiska mot implementeringen
Både TCO-anknutna Lärarförbundet och Saco-anknutna Lärarnas riksförbund känner igen bilden av en trubbig implementering av lärarsatsningarna som lämnat mycket att önska vad gäller bedömning av kvalifikationer.
Arbetsgivarna behöver se över sin lönestruktur.
Nästa år har båda förbunden avtalsrörelse på SKL:s område, som omfattar merparten av Sveriges lärarkår. Där vill Johanna Jaara Åstrand, ordförande på Lärarförbundet, göra en ansträngning för att komma till rätta med osakliga löneskillnader – även om hon inte kan säga exakt hur.
– Arbetsgivarna behöver se över sin lönestruktur. Ökad lönespridning är ingenting farligt i sig, problemet uppstår när den är osaklig, säger Johanna Jaara Åstrand till Arbetsvärlden.
Osaklig har den också varit i vissa fall, menar hon, medan den på en del håll har fungerat bra. Tydliga kriterier och en grundlig lönerevision är nyckeln för att få till en rättvis lönespridning.
Hon lyfter också en annan viktig fråga: att en del kommuner inte gjort Lärarlönelyften permanenta för att de inte förväntar sig fortsatt stöd från staten, som nu lägger tre miljarder årligen på satsningen.
– Vi måste få upp lönerna mer för att göra läraryrket attraktivare. Det är inte tillräckligt attraktivt i dag, säger Johanna Jaara Åstrand.
Åsa Fahlén, ordförande för Lärarnas Riksförbund, menar också att lärarsatsningarna måste få tydligare, nationella kriterier för att få legitimitet.
– Vi delar Riksrevisionens bedömning. Samtidigt ser vi att löneläget har gått upp, vilket är bra, men implementeringen måste bli bättre, säger Åsa Fahlén till Arbetsvärlden.
Problemet med dagens lönespridning är att det inte finns någon logik i den
Hon menar att man inte kan överlämna det åt skolledarna att avgöra vilka som ska bli förstelärare. I stället föreslår hon att det sköts av ett organ på regional nivå, kanske kopplat till högskolan, som kan bedöma lärarnas kvalifikationer vid ansökan.
– Legitimiteten minskar om man har olika bedömningar. Problemet med dagens lönespridning är att det inte finns någon logik i den, och då finns ingen acceptans, säger Åsa Fahlén.