Riksrevisionen har granskat det kommunala utjämningssystemet och menar att det inte räcker. Syftet med utjämningen är att åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar för landets kommuner och regioner att bedriva verksamhet.
Utjämningen görs dels genom inkomstutjämning och strukturbidrag, dels genom en kostnadsutjämning. För det sistnämnda, kostnadsutjämningen, har regeringen nu lagt fram ett förslag för ändrad utjämning från årsskiftet.
Riksrevisionen menar att regeringens förslag inte är tillräckligt för att uppnå likvärdig kommunal service oavsett var man bor i landet.
Med dagens system är hela 240 av landets 290 kommuner – där hälften av landets befolkning bor – underkompenserade. Vinnare är storstäder och tätorter.
I det nya systemet vill regeringen visserligen öka omfördelningen till 9,3 miljarder kronor, (2017 var omfördelningen 7,2 miljarder).
Riksrevisionen: ”Når inte ända fram”
Men det räcker inte menar Ulf Andersson som är projektledare för Riksrevisionens granskning.
– Regeringens förslag förbättrar visserligen utjämningen men når inte ända fram.
Redan 2017 ansåg Riksrevisionen att det behövdes 10,8 miljarder för att kostnadsutjämna. Hur stor bör omfördelningen vara 2020 för att vara rättvis?
– Det har vi inte räknat fram. Men vi konstaterar att det är betydande belopp som saknas.
Förra hösten presenterades en utredning av Håkan Sörman. Förslagen där skulle ge en ökad omfördelning till glesbygden. Utredaren menar att regeringens förslag i stort följer utredningen.
För Malmö blir det en större negativ ekonomisk smäll.
”Det är inga större förändringar i propositionen med avseende på fördelningen till glesbygd”, svarar utredaren Håkan Sörman Arbetsvärlden via mejl.
”Man har ändrat i delmodellen för individ- och familjeomsorg vilket för enstaka kommuner kan ge relativt stora effekter, och låter de som förlorar i regeringens förslag få en längre genomförandetid.”
Sammantaget vinner alltså inte storstäderna på förändringarna i regeringens proposition. Däremot gör Stockholm det, och det ganska rejält, medan det för Malmö blir en större negativ ekonomisk smäll jämfört med vad utredningen föreslog.
Riksdagen fattar beslut om det nya systemet för kostnadsutjämning i slutet av november.
Vilken är då Riksrevisionens rekommendation till regeringen?
– Det främsta som behöver göras är att utreda kostnadsutjämningen närmare och ta fram ett bättre underlag för att få utjämningen mer precis, säger Ulf Andersson på Riksrevisionen.
Regeringen ska svara på Riksrevisionens rapport inom fyra månader.
TCO: Riksrevisionen använder fel metod
Tjänstemännens centralorganisation, TCO, välkomnar att ett bättre underlag tas fram för kostnadsutjämningen, men är samtidigt kritiskt till Riksrevisionens uträkningar i granskningen.
– Riksrevisionen använder en regressionsanalys för att jämföra faktiska kostnader i kommunerna, vilket är precis det man inte ska göra, säger Karin Pilsäter, skatteexpert och särskild utredare på TCO.
Vidare menar TCO att kostnadsomfördelningen inte räcker för att Sveriges alla kommuner ska kunna erbjuda likvärdig service oavsett var man bor.
– Kommunerna omsätter 700 miljarder per år, och den omfördelning Riksrevisionen föreslår handlar om ett par miljarder extra. En marginell del av den totala finansieringen.
Det låter sig inte göras via omfördelningssystemet.
Karin Pilsäter pekar på att finansdepartementets beräkningar visar att kommunerna redan inom några år kommer att behöva ytterligare 60 miljarder för att kunna garantera en oförändrad service.
– Vår poäng är att regeringen behöver göra ett bredare omtag. TCO har tillstyrkt propositionen, men att det finns strukturella skillnader som omfördelningen inte fullt ut fångar in.
Skillnader som enligt Karin Pilsäter riskerar att öka eftersom de kommuner som är förfördelade i utjämningssystemet samtidigt har en ökande andel ”äldre-äldre”.
– Kommunerna kommer att behöva resurstillskott. Ökade behov inom äldreomsorgen måste hanteras med ökade statsbidrag eller ökat skatteuttag. Och TCO vill inte ha ökade kommunalskatter. Alltså måste det finansieras av staten och de skattebaser staten förfogar över. Det låter sig inte göras via omfördelningssystemet som har en liten roll i det hela.