Fyra av åtta riksdagspartier anser att konflikträtten bör inskränkas. Arbetsvärldens enkät till partierna visar att oppositionen är splittrad i frågan. Snarare följer inställningen traditionella blockgränser. Sverigedemokraterna väljer att inte svara på frågan.
”De centrala parterna bör se över om dagens regelverk fungerar, framför allt i relation till proportionalitet. Om parterna inte kan hitta en lösning så kan det bli aktuellt med lagstiftningsåtgärder.”, skriver Magnus Jacobsson (KD), arbetsmarknadspolitisk talesperson.
I vår enkät frågar Arbetsvärlden om partierna anser att rätten till sympatiåtgärder bör begränsas och om det bör införas en så kallad proportionalitetsprincip som begränsar åtgärders omfattning. Det är två förslag som arbetsgivarorganisationen Svenskt näringsliv framförde i Arbetsvärlden för två veckor sedan. Sedan dess har flera arbetsgivarorganisationer upprepat hållningen med tydlig adress till politiken att agera.
”I flera länder, så som Danmark och Norge, ställs det också krav på att det finns ett tydligt samband eller en intressegemenskap mellan primär- och sekundäråtgärd. En proportionalitetsprincip minskar risken för att tredje part lider skada.”, skriver Camilla Mårtensen (L), ledamot i arbetsmarknadsutskottet.
Lag om inte parterna enas om inskränkningar
”Det krävs en bred översyn av sympatiåtgärder och proportionalitetsprincipen för att inte åtgärderna ska drabba seriösa småföretagare.”, skriver Jonny Cato (C), arbetsmarknadspolitisk talesperson.
Proportionalitetsprincip enligt Svenskt Näringsliv
2005 gav Svenskt näringsliv ut rapporten "Den svenska modellen har kantrat", i rapporten lägger de fram sjuk krav för begränsningar av fackens konflikträtt.
Ett av dem är införande av en proportionalitetsregel.
Proportionalitetsprincipen ska tvinga en stridsåtgärds omfattning och syfte till att stå i proportion till dess konsekvenser och effekter på företag och tredje man.
Facken anser att de redan gör sådana bedömningar och att regeln skulle missbrukas för att sabotera fackens möjligheter till effektiva stridsåtgärder.
Den prövning som skulle behöva ske inför en konflikt skulle inte bara fördröja utan också kunna bli godtycklig och beroende på politiskt läge.
Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet svarar alla ja om proportionalitetsprincip och begränsad sympatirätt. Kd och M betraktar dock inte frågan som prioriterad.
”Förslagen ingår inte i Tidö-avtalet. Det finns alltså inte någon överenskommelse mellan samarbetspartierna om att genomföra någon förändring av konfliktreglerna på arbetsmarknaden under denna mandatperiod.”, skriver Viktor Wärnick, gruppledare för M i arbetsmarknadsutskottet.
De är dock överens om att fack och arbetsgivare i första hand ska ges möjlighet att förhandla i frågan. Men om det inte är framgångsrikt så bör frågan övertas av politiken.
Förutom de nämnda inskräkningarna önskar Kristdemokraterna se ytterligare begränsningar.
”Medlingens roll behöver stärkas genom att man inte bör få använda sig av stridsåtgärder om man inte först sökt medling. Det är också viktigt att i dessa sammanhang påpeka att teckna kollektivavtal är ett frivilligt avtal, vilket parterna också behöver beakta när man ser över proportionaliteten, skriver Magnus Jacobsson (KD).
Inställningen följer traditionella blockgränser
Men lika eniga som de borgerliga partierna är för, lika avståndstagande är det andra blocket. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet sänder alla budskapet att begränsad konflikträtt oavsett art är otänkbar.
”Den svenska modellen har tjänat Sverige oerhört väl. Det finns inga som helst skäl att peta i konflikträtten.”, skriver Teresa Carvalho Socialdemokraternas arbetsmarknadspolitiska talesperson
Mp påminner om tidigare inskränkning och V vill riva upp den
Miljöpartiets Leila Ali Elmi skriver i en kommentar att ytterligare begränsningar av konflikträtten skulle innebära en ”extrem försvagning i demokratin”. De inskränkningar i strejkrätten som parterna kom överens om 2018 borde ha gjort arbetsgivarna nöjda.
”Därför ser vi det som oerhört upprörande att respekten för avtalet som gjordes av parterna är så uppenbart svagt – att man nu vill förändra och göra ytterligare inskränkningar. Att så att säga “luckra upp dagens regler “ som Svenskt Näringsliv vill skulle vara ett starkt avsteg från det man sade 2018.” , skriver Leila Ali Elmi, ledamot i arbetsmarknadsutskottet.
Även vänsterpartiet berör i sitt svar inskränkningarna som klubbades av riksdagen 2019. På frågan om partiet ser andra konfliktregler som är mer prioriterad att förändra, svarar V ja.
”Vänsterpartiet vill riva upp de begränsningar av strejkrätten som infördes 2019 mot bakgrund av överenskommelsen mellan LO, TCO, Saco och Svenskt Näringsliv om förändrade konfliktregler på svensk arbetsmarknad. Vi menar att de begränsningar som infördes innebär onödiga och oacceptabla inskränkningar i strejkrätten.”, skriver Ciczie Weidby (V), arbetsmarknadspolitisk talesperson.
Sverigedemokraterna skulle avgöra omröstning
Sverigedemokraterna väljer att inte svara på de frågor som har ett ”ja-” eller ”nej-”svar. Att göra det vore att förminska synen på för- och nackdelar i en så komplicerad fråga, skriver partiets arbetsmarknadspolitiska talesperson Magnus Persson.
”Skall det göras förändringar bör det först genomföras en grundlig utredning där man belyser de olika konsekvenserna av hur konflikträtten idag är utformad.”, skriver han.
Med det avvaktande svaret från Sverigedemokraterna blir det parlamentariska läget för ett förslag som följer Svenskt Näringslivs önskemål osäkert. Om det skulle bli omröstning i riksdagen och partiet skulle hålla fast vid att avstå, skulle lagförslaget röstas ned. Skulle partiet istället sålla sig till de regeringspartierna det idag samarbetar med skulle istället förslaget få majoritet.
Och även om Sverigedemokraterna helst vill att konflikträtten hanteras av parterna är de inte främmande för att det ändå i slutändan kan hamna på riksdagens bord.
”I Sverige hanteras denna typ av frågor av parterna, men givetvis har även politiken ett ansvar, även om det största ansvaret ligger på arbetsmarknadens parter. Det är detta som kallas den svenska modellen, vilken vi värnar.”, skriver Magnus Persson.