Arbetsmiljöverket har precis kommit med en ny vägledning om utmaningar i arbetsmiljön när gränsen mellan arbetsliv och privatliv blir otydligare. Som grund för vägledningen har forskare inom ett brett arbetsmiljöfält fått kartlägga och beskriva utvecklingen i relation till det gränslösa arbetslivet. Resultatet är dels en forskarantologi, dels en kunskapssammanställning av hur arbetet organiseras och hur det utmanar arbetsmiljöarbetet.
Några utmaningar i arbetslivet
Några av de utmaningar som forskarna ser med det gränslösa arbetet:
- Hur ska vi möta krav på mer samarbete och kommunikation, när var och en arbetar alltmer individuellt, både i tid och rum?
- En stor del av arbetstiden går åt för kommunikation med andra. Vad innebär det när vi måste hinna med många andra arbetsuppgifter? Forskning tyder på att många arbetar hemma för att hinna.
- Vad händer med arbetsmiljöarbetet när det är mindre tydligt vem som är arbetstagare och arbetsgivare, och var arbetsplatsen finns?
- Vem drar nytta av möjligheterna i det gränslösa arbetet – och vem får ökade krav på att anpassa sig efter verksamhetens behov utan att själv kunna dra nytta av flexibiliteten? Forskning visar att fördelningen ofta är mer till kvinnors och ungas nackdel och till mäns fördel.
Inte oväntat har forskarna hittat en rad arbetsmiljöutmaningar, både vad gäller rumsliga gränser, tidsgränser och organisatoriska gränser.
Nanna Gillberg, forskare vid Handelshögskolan och universitetet i Göteborg, har ställt samman vad forskningen säger om organiseringen i arbetslivet. Hon hittar främst tre utvecklingslinjer i dagens arbetsliv:
– Flexibilisering, individualisering och informalisering, och byråkratisering. Det är tre distinkta trender där byråkratiseringstrenden går på tvären mot de andra två.
Det visar sig att man jobbar mer, och mer intensivt, när arbetslivet är flexibelt, och att många aldrig stänger av
En del av flexibiliteten kan vara väldigt positiv, menar hon, men det förutsätter också att den innebär ökad kontroll för individen.
– Det visar sig att man jobbar mer, och mer intensivt, när arbetslivet är flexibelt, och att många aldrig stänger av. Jobbet är närvarande hela tiden.
Det ställer krav på diskussioner i arbetslivet om rimliga ansvarsfördelningar, och om hur man sätter gränser.
– Det är svårt för individen att själv sätta de här gränserna, säger Nanna Gillberg. Just frågan om tillgänglighet, den mentala tillgängligheten, tror jag är problematisk i det långa loppet.
En grupp har extra svårt att hantera en ständig tillgänglighet: de som har a-typiska anställningsförhållanden.
– De behöver hela tiden känna att de är tillgängliga, säger Nanna Gillberg. Man vågar inte säga nej för att man måste säkra upp en långsiktighet i ett arrangemang som egentligen är kortsiktigt.
Frånvaro av riktlinjer
En viktig slutsats, säger hon, är att många av problemen med gränslösheten går att koppla till en otydlighet.
– Mycket av den tillgänglighet som många har utanför den egentliga arbetstiden finns där mer på grund av frånvaron av riktlinjer och policys än av att någon har sagt att man ska vara tillgänglig.
Själva otydligheten skapar ett stort tolkningsutrymme, där ett kollektivt beteende växer fram. Någon är ute i exempelvis sociala medier och kommunicerar jobbfrågor utanför den vanliga arbetstiden. Det trappar upp den här tillgängligheten – andra vill inte vara sämre.
Men hur ska man då jobba med den här otydligheten?
– En start är att ta ställning: vad är det för förväntningar som arbetsgivaren har? Det behöver ju inte se ut som i Frankrike med regler om att man inte får mejla utanför arbetstid, men man måste börja prata om det, och formalisera förväntningar på tillgängligheten mer.
En grupp har extra svårt att hantera en ständig tillgänglighet: de som har a-typiska anställningsförhållanden.
– De behöver hela tiden känna att de är tillgängliga, säger Nanna Gillberg. Man vågar inte säga nej för att man måste säkra upp en långsiktighet i ett arrangemang som egentligen är kortsiktigt.
Det är inte enbart negativt – det innebär samtidigt ofta ett stort inflytande för individen över arbetet
Ulrika Hagström, utredare på TCO, konstaterar att problemen med det gränslösa arbetet har varit en svår nöt att knäcka alltsedan millennieskiftet, när sjukskrivningarna ökade på grund av det som då benämndes utbrändhet och honungsfällan.
– Många blir sjuka av det gränslösa arbetet, inte minst bland unga. Men det är inte enbart negativt – det innebär samtidigt ofta ett stort inflytande för individen över arbetet, säger hon.
Föreskrifterna är ett verktyg
Med de nya föreskrifterna kom för snart två år sedan om organisatorisk och social arbetsmiljö kom också ett arbetsmiljöverktyg för att bättre hantera den balansgången.
– Föreskrifterna lägger problemet i organisationens knä, i stället för hos individen, som man ofta gjorde tidigare med psykosocial arbetsmiljö.
Ansvaret att hantera riskerna ligger hos cheferna, menar hon, som måste föra tydliga samtal med sina medarbetare om vad man förväntas leverera. Med otydligt definierade arbetsuppgifter är det svårt för individen att veta vad som är gott nog, och då är det lätta att överprestera i stället.
I Arbetsmiljöverkets rapporter tar forskare upp ett ökat behov av gränsdragningskompetens i arbetslivet. Men Ulrika Hagström varnar för att det kan lägga ansvaret på individerna.
– Inte minst de som är nya i arbetslivet känner ju att de riskerar att inte få förlängda anställningar om de säger nej till det som arbetsgivaren lägger på dem.
– Man kan inte kräva att någon med ett fåtal år i arbetslivet har kunskap om var gränserna går.
Förebygg genom att prata frångänglighet
Ofta börjar man att arbeta med riskerna först när någon väl har drabbats av det gränslösa arbetets konsekvenser.
– I bästa fall kan den som drabbats få hjälp att inte trilla dit igen. Men vi måste också ha ett förebyggande arbete för att inte riskera människors hälsa.
Det kan man bland annat göra genom att uppmärksamma när någon är bra på att dra gränser, i stället för att bara uppmärksamma när någon ställer upp och levererar trots att man egentligen skulle vara ledig.
– Ett annat sätt är att prata om frångänglighet – att definiera när man är frångänglig och verkligen kan koppla bort tankarna från jobbet.
TCO-förbunden har tidigare gett ut en gemensam vägledning till föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö, Unionen har dessutom gett ut egna riktlinjer om det gränslösa arbetslivet.
Gränslöst arbete i OSA
En av de risker som lyfts fram i föreskrifterna för organisatorisk och social arbetsmiljö, är just när det finns långtgående möjligheter att utföra arbete på olika tider och platser tillsammans med förväntningar på att vara ständigt nåbar.
Arbetsgivaren är skyldig att ta hänsyn till risker som är kopplade till arbetstidens förläggning. Om arbetet förläggs på arbetstider som innebär risker för ohälsa ska arbetsgivaren undersöka och riskbedöma arbetstidens längd, när på dygnet arbetet sker och möjligheterna till återhämtning. Skulle riskerna inte gå att undvika, behöver något göras för att motverka att de leder till ohälsa.
TCO-förbunden har gjort en egen vägledning om föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö.