Under helgen avgår Lärarmarschen i sju städer runt om i landet, från Malmö i söder till Jokkmokk i norr. Den kräver ett slut på effektiviseringskrav i skolan och att skolpolitik ska grundas i forskning och beprövad praktik. Samt att lärare ska få färre uppgifter snarare än att arbetsbördan ökar.
Bakom marschen står Alexander Skytte, idrottslärare i Järfälla utanför Stockholm. Han fick inspiration av att ha läst tankesmedjan Balans granskning av budgeteringen i skolan.
– De fick upp mina ögon för vad som sker i välfärden. Och jag kan inte bara sitta och vänta på att saker ska ske, jag måste göra något, säger han.
Säg inte utmaningar, säg problem. I stället för effektivisering, skriv nedskärning!
Genom Facebook lyckades han samla medarrangörer från andra städer. De har nu en ledningsgrupp som skrivit ett manifest med kritik mot dagens skolpolitik och att lärares arbetsmiljösituation inte tas på allvar.
– Vi vill att politiker talar klarspråk och använder de ord de faktiskt menar. Till och med en byfåne som jag ska förstå. Säg inte utmaningar, säg problem. I stället för effektivisering, skriv nedskärning!
”Politiken tar inte sitt ansvar”
Båda lärarförbunden har slutit upp bakom marschen. Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand kommer att tala på Mynttorget i samband med demonstrationen i Stockholm i morgon.
– Men det här är i grund och botten en gräsrotsrörelse, även om många som deltar är våra medlemmar. Och vi ser värdet i att det här kommer från lärarna själva, säger hon.
En stor del av den kritik som förs fram av lärarna handlar om att kommunaliseringen av skolan varit ett misslyckande och att ett förstatligande är nödvändigt. Kommunerna tar inte ansvar för skolan och bidrar till att lärarnas arbetsmiljö blir sämre och sämre, menar de protesterande lärarna.
SKL och lärarförbunden tecknade så sent som i höstas kollektivavtal, hök18, med bestämmelser kring bland annat arbetsmiljöarbete. Johanna Jaara Åstrand säger att hon tolkar Lärarmarschens kritik som en reaktion på nedskärningarna i kommunerna, vilket även förbundet är kritiskt mot.
Tycker ni att kommunerna brutit mot kollektivavtalet?
– Vi skrev in att vi noga ska följa utvecklingen av avtalet runtom i landet, just nu har vi konferenser där parterna diskuterar tillämpning och implementering. Sedan kommer vi nationellt att diskutera det inför nästa avtalsrörelse.
Det finns helt sjukt mycket administration, men pengarna går inte dit de ska.
Är inte Lärarförbundet del av det system som marschen kritiserar, både genom kollektivavtal och genom olika överenskommelser med regeringen?
– Det är klart att vi alla är en del av ett system, men vi har också starkt kritiserat att politiken inte tar sitt ansvar. Precis som med migration och försvar borde man kunna komma överens om skolan över parti- och blockgränser. Att den inte skulle vara strategiskt viktig för Sveriges framtid är oförståeligt.
”Om man strejkar nu skulle den vara vild”
Politikerna visar för lite tillit till lärarprofessionen, säger Johanna Jaara Åstrand. Både hon och Alexander Skytte säger att det också är ett stort problem är att statsbidragen inte kommer fram dit de ska riktas.
– De når inte hela vägen fram utan stannar på vägen. Det finns helt sjukt mycket administration, men pengarna går inte dit de ska, säger Alexander Skytte.
Han hoppas nu att lördagens marsch inte ska stå för sig själv, utan att engagemanget fortsätter. Det är slutmålet som är det viktigaste och han hoppas därför kunna påverka genom alla möjliga kanaler, såväl politiska som fackliga.
– Men det fackliga beror lite på. Som det är nu har man låst upp sig i två år till med hök18, om man strejkade nu skulle den ju vara vild. Det kan jag inte rekommendera, även om många tycker att det behövs. Men vi har ju två år på oss att kraftsamla, facken ska märka att det är medlemmarna som bestämmer.