I våras ingick fack och arbetsgivare inom industrin kollektivavtal som innebär kostnadsökningar med 4,1 procent för arbetsgivarna. Den höga inflationen gjorde att många trodde att de lokala lönepåslagen skulle bli mycket större än i de centrala avtalen. Nu börjar de lokala förhandlingarna bli klara. Det blir en del löneglidning, extra lokala lönepåslag, men de är inte så höga som bland annat Riksbanken befarat.
Unionen har ännu inte samlat in uppgifter om alla lokala löneuppgörelser. Alla klubbar är inte heller klara med sina lokala förhandlingar. Men den bild som börjar framträda är enligt Unionens förhandlingschef Martin Wästfelt att många lokala förhandlingar leder till lönepåslag som är större än vad fack och arbetsgivare centralt kommit överens om.
– Vi kan se att de lokala utfallen ligger över de centrala avtalen. De lokala överenskommelserna är dock nära de centrala avtalen. Det visar att märket fungerar och har en starkt normerande effekt, säger han.
Teknikföretagens förhandlingschef Tomas Undin förklarar att arbetsgivarorganisationen inte samlar in uppgifter från de lokala förhandlingarna. Han säger dock:
– Mitt intryck är att bolagens löneökningar ligger ganska nära de centrala avtalen. Det verkar som vår centrala uppgörelse är en rimlig kompromiss. Vi sticker heller inte ut i jämförelse med övriga Europa.
Oron för inflationsstregring obefogad
Irene Wennemo, Medlingsinstitutets generaldirektör, säger att det funnits en oro hos Riksbanken och hos ekonomer för att lönerna skulle öka mycket mer än de centrala avtalen och att det skulle kunna ge upphov till ökad inflation. Hon tror samtidigt att den sjunkande inflationen minskar pressen på de lokala löneökningarna.
– Det finns inga signaler om att de utgående lönerna ökar mer än märket, men de lokala överenskommelser verkar dra ut på tiden, säger hon.
Industriavtalet
Industrins parter slöt i våras ett två-årigt avtal på sammanlagt 7,4 procent - ökning med 4,1 procent första året och 3,3 andra året. I avtalsvärdet ingår avsättningar till deltidspension/flexpension och en särskild höjning av avtalens lägsta löner med 1 350 kronor. Industrins uppgörelse väntas fungera som norm för övriga avtal på arbetsmarknaden.
Enligt det centrala avtalet ska avtalens lägsta lön öka med 1 350 kronor per månad. Det är en ovanlig bestämmelse i avtalen.
Unionens Martin Wästfelt säger att det är en liten grupp som berörs av förändringen, men han tillägger:
– Det är ett viktigt krav som har brett stöd. Förändringen är betydelsefull för dem som har det allra tuffast ekonomiskt.
Teknikföretagens Tomas Undin tror inte att förändringen har så stor betydelse och att det inte att är särskilt många anställda i teknikföretagen som påverkats av detta.
Vinsterna ökar, men lönerna släpar efter
Vinsterna har ökar kraftigt i industrin de senaste åren och lönerna ökar inte alls i motsvarande grad. Medlingsinstitutet ser samma vinstutveckling i Sverige och euroområdet. Det beror enligt myndigheten i första hand på en global uppgång av priserna. I Sverige förstärks detta av kronans svagare kurs som gör att industrin kan ta ut högre priser på exportvarorna.
Utgående löner
Medlingsinstitutet väntar sig att de utgående lönerna ska öka med 4,0 procent. Det kan jämföras med att de centrala parterna på arbetsmarknaden har slutit avtal med löneökningar på 3,9 procent.
Medlingsinstitutet tror alltså på en löneglidning på 0,1 procentenheter.
Första avtalsårets 4,1 procent beskriver arbetsgivarnas hela kostnadsökning och där ingår förutom lön även avsättning till flexpension och annat.
Reallönen har enligt Medlingsinstitutet sjunkit 7,3 procent mellan februari 2021 och augusti i år.
Men reallönens minskning sjunker. I augusti och räknat ett år bakåt sjönk reallönen med 0,7 procent. Motsvarande siffra en månad tidigare - i juli - var 2,4 procent. I september var det senaste årets inflation kring 4 procent. Med löneökningar på runt 4 procent slutar reallönen att sjunka.
En jämförelse är ökningen av reallönen under industriavtalets existens. Mellan 1995 och 2021 ökade reallönen med 70 procent enligt Medlingsinstitutet.
Medlingsinstitutet räknar på vinstandelens utveckling och beräkningarna visar att vinstandelen av företagens inkomster ökat med runt 15 procent sedan 2019 i industrin.
Teknikföretagens Tomas Undin vill inte dra några slutsatser av ökningen av vinstandelarna.
– Jag tar fasta på den svaga kronan och det kan ju ändras och kronan stärkas igen.
Fackets Martin Wästfelt säger att de höga vinstandelarna är ett av skälen till att facken valde att höja sina krav inför den senaste avtalsrörelsen.
– I företag som går bra kan klubben lokalt kräva större lönepåslag.
Däremot vill han inte säga något om vad de ökade vinstandelarna betyder för kraven i nästa avtalsrörelse. Han pekar på att en del företag i industrin inte går så bra och att det finns svängningar i konjunktur och lönsamhet att ta hänsyn till.
– Vi följer utvecklingen noga med ett långsiktigt perspektiv. Det är inte tillfälliga förändringar som ska styra.
Irene Wennemo på Medlingsinstitutet konstaterar att vinst- och löneandelar varierar kring ett snittvärde. Hon tror inte att de höga vinstandelarna i exportindustrin har kommit för att stanna.
– De höga vinstandelarna beror delvis på den svaga kronan och det är negativt för löntagare eftersom importerade varor blir dyrare.
Och enligt Medlingsinstitutet prognoser kommer vinstandelen sjunka och löneandelen öka för att industriproduktionen minskar och för att lönerna ökar.