Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse.
Godkänn
Utredningen om arbetsrätten krossar Centerns rosa drömmar Centerpartiets tf. partiledare Anders W Jonsson presenterar partiets budgetmotion under en pressträff i riksdagens presscenter. Foto: Jessica Gow / TT

Ledare Utredningen om arbetsrätten krossar Centerns rosa drömmar

Att försämra anställningsskyddet är som voodo-ekonomi. Centern drömde om dynamiska effekter. Det slutar med att fler sägs upp, skriver Mikael Feldbaum.
11 jun 2020

Att läsa utredningen om förändrad arbetsrätt borde vara en rejäl festförstörare för Centerpartiet. Det är ju sällan någon hejd på partiets drömmar om vad svagare anställningstrygghet ska åstadkomma för ekonomiska mirakel: Utsatta och nyanlända ska få jobb. Företagen ska äntligen våga anställa. Produktiviteten och tillväxten blomstra.

I utredningen kraschar de här förhoppningarna som en grön tesla in i en bergvägg. En rad tunga ekonomer har knutits till utredningen som istället förutspår att nivån på sysselsättningen troligen inte kommer påverkas av det försvagade anställningsskyddet. Inga fler jobb alltså. Det är heller inte så att de som står långt från arbetsmarknaden kommer att få jobb. ”Till exempel ökade inte övergången från långtidsarbetslösa eller från subventionerade anställningar”, skriver man om tidigare erfarenheter av uppluckrade turordningsregler. Inte heller kommer företagen nu att expandera. På alla de här områdena förutspår utredningen ingen förändring.

Sysselsättning och arbetslöshet spås inte påverkas annat än marginellt.

Men någonting måste ju hända? Jo, ”produktiviteten” kommer sannolikt att öka. Erfarenheten visar nämligen att korta sjukskrivningar minskar. Så om man utgår från att människor är sjukskrivna för att de fuskar, så är försvagat anställningsskydd en lysande idé. Om man däremot antar att människor är sjukskrivna för att de är sjuka, ja då är det kanske inte så smart med fler sjuka ute på arbetsplatserna som inte vågar stanna hemma på grund av risken att mista jobbet. Frågan är vad Centerpartiet tror. Erfarenheterna visar också att manliga löntagare kommer att ta mindre vab med sjuka barn. Kvinnor fortsätter däremot vabba som vanligt. Detta är de enda tecken som utredningen finner för att ”produktiviteten” skulle öka.

Utredningen är tydlig: företagens lönsamhet förväntas öka. Möjligen kan man kalla det bondförnuft.

En annan förändring är att unga som redan står nära arbetsmarknaden, nu enklare kan få jobb snabbt. På bekostnad av äldre. Frågan är bara vilken grupp samhället helst vill ska vara arbetslös: unga som ändå stod först i kön till nya jobb, eller äldre som närmar sig pension och just fått gå från sin arbetsplats. Lägg till detta att vi förväntas jobba allt högre upp i åldrarna. Utredningen pekar specifikt ut äldre och låginkomsttagare som förlorare. Och påpekar att kompetensen hos de nyanställda kan antas sjunka med reformen.

Lönsamheten förväntas öka.

Som kompensation för försvagat anställningsskydd föreslår utredningen att arbetsgivarna får stärkt ansvar för personalens vidareutbildning. Det är ju bra med mer utbildning för individen. Men ur samhällets perspektiv är det bättre om utbildning stärker arbetskraften att ta jobb även på andra företag, eller i nya branscher, inte bara inom det företag där man arbetar för tillfället. ”Sådana omställningsinsatser kräver att kompetensutveckling organiseras och finansieras på annat sätt” konstaterar utredningen. Tyvärr bidrar urholkat anställningsskydd till sämre incitament att parterna själva utvecklar sådan utbildning. Staten riskerar att hamna med en utbildningskostnad som parterna nu sköter genom omställningsorganisationerna.

Det som händer om man försämrar anställningstryggheten är att fler sägs upp.

Men vad är då den stora poängen med reformen? Utredningen är tydlig: företagens lönsamhet förväntas öka. Möjligen kan man kalla det bondförnuft. Sjunker kostnaden för att säga upp personal, ja då blir det billigare att driva företag. Alla andra effekter är voodoo-ekonomi, för att låna uttrycket som George H W Bush använde när han kritiserade Reagans tes om att sänkta skatter skulle ge mer skatteintäkter. Sänkta skatter, resonerade Bush, skulle sannolikt ge just lägre intäkter till staten. Dynamiska effekter, sa Centerpartiet. Fler sägs upp och lönsamheten ökar, sa forskarna.

Förlorare är alla löntagare, särskilt äldre och låginkomsttagare. Det gemensamma riskerar också att åka på en smäll. Vinnare är företagsägarna som nu kan öka vinsten. Så om det var problemet med svag lönsamhet i företagen som man ville lösa, då är reformen ett bra steg på vägen. Om det var tudelningen på arbetsmarknaden man ville åt, ja då har man trampat rejält snett.

11 jun 2020
Kommentera
Kommentera

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Nyheter
De viktigaste nyheterna två gånger i veckan