Ikväll sänds Uppdrag granskning om konflikten i Göteborgs hamn. Sedan tidigare är det känt att konflikten är minst sagt infekterad. I Uppdrag granskning framkommer att arbetsgivaren APM Terminals understöds ekonomiskt av Svenskt Näringsliv. Medlingsinstitutets utredare menar sedan tidigare att Hamnarbetarförbundet egentligen inte vill samordna sig eller ingå kollektivavtal.
Situationen i Göteborg är unik. Lektorn i arbetsrätt Mats Glavå konstaterar i ETC att han inte känner till några andra arbetsplatser där den utmanande fackföreningen, som inte är kollektivavtalsansluten, är större än den kollektivavtalsanslutna parten. I andra fall blir alltså arbetsfreden större när ett kollektivavtal finns på plats. I vanliga fall löser också facken ”tvisten” internt om två fack skulle teckna avtal med en arbetsgivare i samma bransch. I hamnen rör det sig om ett icke-LO-fack.
På grund av den unika situationen är det inte osökt att se utredningen av strejkrätten som en politisk eftergift åt Svenskt näringsliv.
En inskränkt strejkrätt riskerar att slå mot mindre fack som ställer tuffare krav. Arbetsgivaren kan då välja ett fack som ska anses omfatta hela branschen, oavsett yrkesroll, och det tecknade kollektivavtalet ska då anses gälla för hela branschen. Det är det som kallas att man möjliggör avtalsshopping för arbetsgivaren.
Den tidigare förbundsjuristen på LO-TCO Rättskydd Kurt Junesjö pekar i Arbetaren och i Arbetet på vad det skulle innebära inom LO-sfären: En tidigare konflikt har rört att arbetsgivaren velat att kollektivavtalet med IF Metall ska gälla för hela branschen när Pappers vill teckna avtal. Även på tjänstemannasidan finns flera branscher med flera yrkesgrupper och fackförbund. Det vore därför ett allvarligt hot om den inskränkta arbetsrätten skulle öppna för avtalsshopping.
Problemet i dagens ekonomiska utveckling är inte att facket har för stor makt.
Ännu längre går lektor Christer Thörnqvist som i Arbetsvärlden hävdar att utredningen kan öppna upp för så kallade gula fackföreningar, det vill säga fack styrda av arbetsgivaren. Han påpekar också att inskränkt strejkrätt vore ett avsteg från det ”gentlemen’s agreement” som Saltsöbadsavtalet innebar: facket lovade att använda strejkvapnet måttligt, arbetsgivarna att inte använda strejkbrytare som gula fack och staten att hålla sig borta och låta parterna sköta tvister. Om regeringen vill värna den svenska modellen bör den därför hålla sig borta från strejkrätten.
Men Göteborg då – ska det bara få pågå? En enda unik konflikt är inte skäl att öppna upp för avtalsshopping. Problemet i dagens ekonomiska utveckling är inte att facket har för stor makt. Det är motsatsen. För att kunna ha kvar förhandlingsstyrka gentemot arbetsgivarna måste facken ha kvar strejkrätten.