Föreställ er att Magdalena Anderssons regeringen hade höjt lönerna för alla som jobbade med klimat och jämställdhet i regeringskansliet. Detta för att visa att den här regeringen är en riktigt grönrosa regering med klimat och jämställdhet högst på agendan. Hur tror ni reaktionen från Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson hade låtit?
En inte alltför kvalificerad gissning är att det hade blivit ett sjuherrans liv om politisering av regeringskansliet, den djupa socialdemokratiska staten och stöttning av aktivism bland opolitiska tjänstemän.
Det är ju så det brukar låta. Tidöpartierna utreder nu ett statstjänstemannaansvar som ”en lösning på politisk aktivism på myndigheter som sker i strid med regelverket”, som Moderaternas Ida Drougge uttrycker det.
Man utreder också utökade sanktioner för granskningsnämnden mot public service. Där ville ju SD:s Linus Bylund även kunna bötfälla enskilda journalister. Tankegången hos SD och stora delar av Moderaterna är att public service idag utgör en vänsterliberal propagandacentral.
Och utbildningsminister Mats Persson har en egen utredning på gång om den ”cancelkultur” som han anser att ”identitetspolitiken” skapat på svenska universitet. Det vill säga att universitetsledningar skulle försöka tysta, eller ta ifrån, misshagliga akademiker deras arbeten.
Allt detta hade man möjligen kunnat ta på allvar, som en rimlig principiell oro för politisering av opolitiska myndigheter, om det inte vore för den senaste tidens omsvängningar.
En flagrant politisering av statsapparaten som kan bli ett hot mot rättssäkerheten.
Mats Persson, yttrandefrihetens förkämpe, hade inga problem med att Chalmers förbjöd demonstrationer för Palestina. Att många akademiker inom områdena rasism och feminism hotas konsekvent om de framträder i medier eller publika sammanhang, tycks inte heller oroa ministern.
Nu har något ljushuvud kläckt idén om Tidölöner – höjda löner för de opolitiska tjänstemän som arbetar med sakfrågor som berör Tidöavtalet. Den rimliga tolkningen är att någon i regeringen på detta sätt vill lyfta upp Tidöfrågorna som särskilt profilerade. De som arbetar med områden som berörs av den 62 sidor långa lista på hur man ska göra livet så jävligt som möjligt för Sveriges invandrare, är särskilt viktiga Tidö-tjänstemän.
Man kunde tro att alla tjänstemän arbetar för att genomföra regeringens politik. En opolitisk statsapparat är en bra garant för att lagstiftning och myndighetsutövande sker på ett rättssäkert sätt. Men en politiserad löneprocess ska nu få vissa favoriserade delar att jobba ännu snabbare mot resultat. Ett forcerat snabbspår för Tidöfrågor. En flagrant politisering av statsapparaten som kan bli ett hot mot rättssäkerheten.
Om regeringen står fast vi detta, så behöver ingen längre tveka om vad Tidöpartierna menar när de talar om att stat och förvaltning bör vara neutral och fri från aktivism. De menar att den bör vara fri från motståndarsidans politik. Den egna politiken ska istället genomsyra den ”opolitiska” statsapparaten. Någon mer som tänker på Ungern?