Regeringen lovar att testa invandrare i ”svenska värderingar” för att bevilja ekonomiska ersättningar. Det är det senaste och kanske löjligaste förslaget för att riktigt dunka in nationalismen i våra medvetanden.
När nylanseringen av ”svenska värderingar” sker läser jag samtidigt en ny bok av journalisten Daniel Mathisen på temat gemenskap ”Ska det bli folk av oss?” (Atlas).
”Många säger att valrörelsen 2022 handlade om brott, straff och invandring. Men jag skulle säga att den handlade om gemenskapen som idé och samhällsprojekt”, skriver författaren.
Jag håller med.
För vad är ”svenska värderingar” förutom en påminnelse om den tyske 1700-talsfilosofen Johann Gottfried Herders begrepp ”Volksgeist”? Sverigedemokraternas egna projekt har ju länge också varit att återtriangulera den socialdemokratiska idén om folkhemmet. Att ersätta idén om jämlikhet och demokrati med den mer ursprungliga betydelsen av nationell ödesbunden gemenskap.
De sjunger ”Staffan var en stalle-gren” istället för ”stalledräng”.
Daniel Mathisen ger sig ut i Sverige på jakt efter hur de lyckats. Hur ser människor egentligen på gemenskap idag?
I bruksorten Hagfors berättar Anderz om hur facket brukade stå för gemenskap och framtidstro. ”Så fort jag satte min fot på verket gick jag med i facket. Utan den kraften, den styrkan i förhandlingar, hade vi inte haft något.” Idag är fackklubben nedlagd.
På Stureplan, mitt i Stockholms finanskvarter, träffar vi Johanna, fondförvaltare. Hon berättar hur folk från Djursholm har lättare att umgås med varandra. ”Startsträckan är liksom kortare”.
I Rosengård berättar Ali om hur man känner igen en rosengårdbo. De sjunger nämligen ”Staffan var en stalle-gren” istället för ”stalledräng”. ”Det tog lång tid innan jag fattade hur den egentligen gick.”, säger Ali.
På hemmets och grannskapets område ska infödda ställas mot utrikesfödda.
Daniel Mathisen sätter ljuset på vilka arenor som skapar den så eftersträvansvärda gemenskapen. Och exemplen gör det tydligare. Det handlar om arbetsplatsen, om hembygden och aktiviteterna med likasinnade såväl som andra och det handlar om skolan.
Och det är där gemenskap växer, som också demokratin kan växa. Där jämlikhet och splittring står emot varandra. Boken gör spelplanen tydlig, och sätter därmed ljuset på hur väl uttänkt Sverigedemokraternas strategi är för att byta ut en samverkande demokratisk gemenskap, mot en baserad på en exkluderande nationalistisk grund. En hel del av den uttryckt i Tidöavtalet. Det är vad jag hör när ”Svenska värderingar” dyker upp igen.
På arbetsmarknadsområdet handlar det om att angripa facken med krav på att man låter sverigedemokratiska politiker bli förtroendevalda, ifrågasätta att skyddsombud ska utses av facken och stödja arbetsgivarkrav som till exempel inskränkta sympatiåtgärder. Lönebidragen till nyanlända ska dras in. Traditionell arbetsgivarpolitik med en invandringsfientlig skruv. Men det stannar inte där.
Studiecirklar och folkbildning, dessa förhatliga symboler för sossesverige, ska svältas ut.
På hemmets och grannskapets område ska infödda ställas mot utrikesfödda. Visitationszoner och inre utlänningskontroller införs. Idén om maxtak för antalet invandrare i vissa bostadsområden. Idéer för att få så många utrikesfödda som möjligt att lämna landet. Ett bidragstak adderas som gör de mest utsatta barnen, än fattigare. Familjeåterförening förhindras.
Civilsamhälle och intressegemenskaper ska också regleras: Den gemenskap som byggs i religionen ska inskränkas för muslimer medan judar är välkomna så länge de inte blir för många. Omskärelse ska förbjudas. Muslimska friskolor förbjudas. Koraner brännas – alltid retar det någon. Studiecirklar och folkbildning, dessa förhatliga symboler för sossesverige, ska svältas ut.
På utbildningens område har partiet omfamnat marknadsskolan. Boendesegregationen ska ytterligare förstärkas med vinstdrivna skolors jakt på lönsamma elever. Staffan Stallegren ska aldrig tillåtas bli Staffan stalledräng. Universitetsstyrelserna ska bytas ut mer regelbundet av regeringen. En ”liberal” utbildningsminister stödjer demonstrationsförbud på universitetsområden.
När Anderz, Johannas och Alis gemensamhetssträvan inte äger rum på jobbet, i grannskapet eller i utbildningsväsendet. När arbetsgivaren sätter ramarna. När svenskar ställs mot invandrare i bostadskvarteret. När skolorna segregeras. Då återstår den föreställda gemenskapen av en nationell enhet. Ditt inflytande och känsla av kontroll må ha minskat – men du är i alla fall en riktig svensk. Var stolt! Ett vi och ett dom. Ett Sverige och ett utland. Då återstår ”svenska värderingar” att samlas kring – för de som anses höra till.
Fienden är aldrig bara invandraren.
Gemenskap och demokrati hänger ihop. Sverigedemokraternas projekt är större än att stoppa invandringen. Fienden är aldrig bara invandraren. Det är alla som tycker annorlunda. Alla som vill uttrycka sin röst på tvärs mot makten.
Vi har vad jag vet inte sett något främlingsfientligt parti komma till makten enbart för att stoppa invandringen. Rättsväsendet urholkas, kulturlivet stryps, valsystemet sätts ur spel, universiteten tystas. Det är oliktänkande som är den stora fienden för partier av Sverigedemokraternas snitt. Invandrarna är bara ett verktyg på vägen.
Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna måste hålla emot. Idag gör de inte det jobbet.
”Ska det bli folk av oss” hjälper oss att strukturera upp arenorna för där gemenskap och demokrati kan blomstra. Att sätta spelplanen där slaget står. Men det hårda jobbet med att utveckla politiken som kan stärka demokratin – det får vi göra själva.