Vilken är borgerlighetens idé idag? Hur svarar den på utmaningen från de högerradikala nationalisterna? Det är en sorts kris som både svensk och internationell höger nu genomgår. En jakt på borgerliga idéer i en tid då utmaningarna är globala: pandemier, klimatet, haltande tillväxt och ekonomiska klyftor. Samtidigt som avregleringar och strukturreformer segrat sig sånär som till döds, eller i alla fall ofta kommit i vanrykte.
Anpassning till SD-retorik
Hittills har svaret ofta varit anpassning till den högerradikala problembeskrivningen att invandringen är hotet mot landets välfärd och ordning. Senast var det energiminister Ebba Busch som i sitt sommartal valde att tala om koranbränningar. Den som ville förbjuda koranbränningar var ”oikofob”. Ett krångligare ord för ras- eller landsförrädare som tidigare såväl Björn Söder som Jimmie Åkesson använt.
Och den föreslagna angiverilagen som ska tvinga anställda i kommuner och myndigheter att ange papperslösa gör att borgerligheten kopplas samman med ett framtonande DDR-Sverige.
En statsbudget borde däremot vara ett sätt att kunna formulera mer offensiva strategier. Vilket samhälle vill en modern borgerlighet se framöver?
Gyllene läge för Johan Pehrson
Svenskt näringslivs chefsekonom Sven-Olov Daunfeldt är inne på flera konstruktiva spår när han intervjuas av Di. Det kan inte vara så att 8,8 procent av de som ändå söker ett arbete, inte kan arbeta. Vi måste hitta vägar, såväl genom etableringsjobb, som genom utbyggd utbildning för att matcha arbetslösa med en arbetsmarknad som skriker efter arbetskraft.
Här borde finnas en möjlighet att titta på arbetsgivaravgifter, liksom inkomstskatten för lågavlönade. Och här har arbetsmarknadsminister Johan Pehrson ett minst sagt gyllene förhandlingsläge för ett rejält utbildningslyft gentemot finansminister Elisabeth Svantesson.
Daunfeldt lyfter också Sveriges stora investeringsskuld. Infrastrukturen knakar i fogarna och klimatomställningen kräver enorma satsningar på elförsörjningen. Samtidigt vädrar tankesmedjan Timbro idéer om hur städerna ska göras bilfria.
Någon annan ska bygga kärnkraft
Men regeringens svar verkar hittills bestå i intet förpliktigande tal om att man hoppas jättemycket att privata aktörer ska bygga kärnkraft. När lågkonjunkturen är över oss utgör stora infrastruktursatsningar dessutom god konjunkturpolitik, menar Daunfeldt. Energiminister Ebba Busch har ingen brist på andra ämnen att prata om än sverigedemokratiska fiendebilder.
Om Sverige ska ha världens bästa sjukvård och skola, kan vi inte låta kommuner friställa utbildad personal på grund av resursbrist. Samtidigt som bristen på utbildad personal i välfärden är skriande. Snacka om slöseri med resurser. Därför måste de generella statsbidragen få mer långsiktighet. Då upplever kommunerna inte heller samma stress att höja skatten, något som kan drabba näringsliv och tillväxt. Välfärd är också infrastruktur. Inte minst är det en förutsättning för att vi ska ha tid att arbeta och driva företag.
Nog med SD-kopior
En dynamisk arbetsmarknad med välutbildad arbetskraft, moderna tåg som går i tid, promenadstäder, ett grönt näringsliv och sjukvård och skola i världsklass. Kan det vara en framtidsvision värdig borgerligheten? Oavsett de specifika förslagen tror jag det är bra om man hittar en väg snart. En väg som skiljer sig från nationalisternas. Sverige mår inte bra av alltför många små Sverigedemokratkopior.