Pensionsmyndigheten har tagit en titt på hur den allmänna pensionen kan bli mer jämställd. Myndigheten föreslår att kvinnor bör förlita sig på att deras partner ger dem en del av sin pension för att jämna ut könsskillnaden.
Pensionsmyndigheten ställer upp en rad förslag som förekommit i debatten om hur den allmänna pensionen kan bli mer jämställd.
Några förslag handlar om att öka pensionen vid vabb och sjukskrivning, eller för den som lever längre. Något som skulle gynna kvinnor.
Förslagen avfärdas eftersom de skulle gå ifrån principen om att pensionen ska styras av vad en person tjänar under sin livstid. Pensionsmyndigheten menar också att de försvagar incitamenten för kvinnor att arbeta mer.
Staten slipper skjuta till pengar och besluten förflyttas till köksborden.
Det sista är dock en teoretisk invändning. Det finns ingen empiri som visar att personer tar beslut om hur mycket man ska jobba, utifrån hur stor pensionen blir. I själva verket är det i stort sett biologiskt omöjligt för människor att ta privatekonomiska beslut med trettio års tidshorisont. Arbetskraftsutbudet styrs i mycket högre grad av familjesituation, hälsa och om vi trivs på jobbet. Och i kvinnors fall: om de ens erbjuds heltidstjänster – något som många kvinnor förvägras idag.
I själva verket är dessa förslag högst rimliga. Självklart hade det allra bästa att göra arbetsmarknaden jämlik – då skulle pensionerna hänga med automatiskt. Men Pensionsmyndigheten konstaterar själv att den förändringen skulle kräva femtio år innan den första kullen pensionärer med jämställda löner går i pension. Om nuvarande löneutjämningstakt bibehålls.
Om vi ska göra något i pensionssystemet som kan få effekt snabbt, så handlar det om att just uppgradera vabb och sjukskrivning och justera för att kvinnor lever längre. För att inte pensionerna då ska sjunka krävs dock att inbetalningarna ökar. Det är just detta som Pensionsmyndigheten tycks ha förstått inte kommer hända.
Åtgärderna vore inte förenliga med kvinnors rättigheter och med den svenska normen om att båda föräldrarna ska arbeta och försörja barnen.
Pensionsmyndigheten fokuserar istället på att män ska vara givmilda och dela med sig av pension till fruar och sambor. Det skulle vara praktiskt för staten som då slipper budgeteffekter.
Myndigheten föreslår att regeringen i första hand utreder ett efterlevandeskydd i inkomstpensionen. Männen skulle avstå en del av pensionen mot att kvinnan skulle få en större pension vid mannens död. Myndigheten förslår också utredning av att mannen ska kunna dela med sig av sin inkomstpension till sin partner och att detta ska göras mer förmånligt.
Staten slipper skjuta till pengar och besluten förflyttas till köksborden. Pensionsmyndigheten tror inte att dessa förslag skulle försvaga incitamenten för kvinnor att arbeta. Tyvärr skulle det istället stärka incitamenten för kvinnor att hitta en man med god inkomst. Och att hålla fast vid den mannen. Skilsmässa innebär att efterlevandeskyddet försvinner. Redan idag grundläggs ojämlika inkomster när parrelationer ingås mellan kvinnor som är yngre och hunnit kortare i karriären och äldre män som hunnit längre. Vilket leder till att kvinnor går ned i tid när och vabbar när barnen kommer. Pensionsmyndighetens förslag skulle ytterligare förstärka den utvecklingen och cementera könsrollerna.
Åtgärderna vore inte förenliga med kvinnors rättigheter och med den svenska normen om att båda föräldrarna ska arbeta och försörja barnen. Ensamstående kvinnor lämnas dessutom helt utanför.
Det är häpnadsväckande att Pensionsmyndigheten serverar en rapport som osar av femtiotalet. Det var då sambeskattningen gjorde det lönsamt för kvinnor att begränsa sitt arbete och förlita sig på mannens inkomst. Det ökade inte jämställdheten utan kvinnors beroende av män.