EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Junckers linjetal gick i federalismens tecken. Alla EU-länder uppmanades gå med i euron, en finansminister bör inrättas, beslut i Rådet ska avgöras med kvalificerad majoritet och dessutom ska en europeisk arbetsmarknadsmyndighet inrättas.
Inte oväntat från en uttalad federalist som Juncker. Ändå känns det som att han faktiskt har vind i ryggen just nu. Macron driver på för en euro-federalistisk linje. En eurobudget på flera procent av medlemsländernas BNP och ett europarlament bör upprättas. Krisen känns överstökad och euron lever än och är förstärkt med bankunion och fler budgetregler. Och med Storbritannien avhängda blir det enklare att köra på mot djupare integration.
Den politiska kostnaden för att stå utanför euron växer.
Svenska europaparlamentariker slog bakut. Och kanske är det först nu som det börjar märkas på allvar att Storbritannien är borta ur leken.
Om euron ska fördjupas vill rimligen Juncker att alla länder är med på tåget först. Sverige och Danmark är de länder som står utanför tillsammans med Polen, Tjeckien, Ungern, Rumänien, Bulgarien och Kroatien.
Konflikten mellan eurozonens krav på unionsfördjupning och Sveriges tveksamhet är inte ny, men ändrar ändå dynamik när Storbritannien snart är ute ur leken och Macron driver på Merkel efter det tyska valet. Lite ironiskt är det naturligtvis att euron inte alls ökat konvergensen mellan de ingående länderna. Ändå ökar pressen på Sverige att vara med och leka med den innersta kärnan av EU-länder. Vi blir allt mer isolerade i den ekonomiska politiken utanför eurokretsen. Den politiska kostnaden för att stå utanför euron växer.