Lönerna för sjuksköterskor och lärare ökar inte tillräckligt snabbt för att komma åt arbetskraftsbristen i yrkena.
Det är ett exempel på de obalanser på arbetsmarknaden som inte har någon effektiv lösning med dagens lönebildningssystem, där den konkurrensutsatta exportindustrin sätter takten för löneökningarna på hela arbetsmarknaden genom Industriavtalet. Det menar en rad tunga ekonomer som inför nästa års stora avtalsrörelse publicerar en ny bok, ”Kollektivavtal och lönebildning i en ny tid” med förslag på en rad reformer.
Författarna till boken är Lars Calmfors, Simon Ek, Ann-Sofie Kolm och Per Skedinger.
Ett av förslagen är att märket i lönebildningen ska utgå från Riksbankens inflationsmål.
Enligt Lars Calmfors skulle inflationsmålsmodellen också ge Riksbanken en välbehövlig hjälp
– Man utgår från Riksbankens inflationsmål och översätter det till prisökningar för det vi producerar i hela näringslivet och så lägger man till produktivitetstillväxt. Då tar man automatiskt hänsyn till hela ekonomin, säger Lars Calmfors på det seminarium arrangerat av IFN där boken presenteras på torsdagen.
– Att man bör gå i den riktningen menar vi är alldeles klart med de utmaningar med arbetskraftsbrist som vi ser framför oss i mer hemmamarknadsorienterade delar av ekonomin. Det skulle betyda att märket hamnar lite högre än vad det gör med dagens system.
Hur mycket ”för lite” har lönerna ökat om man jämför med er modell?
Lars Calmfors.
– Det är en svår fråga att svara på. Men nog ligger löneökningarna på någon halv procentenhet eller någon procent under vad jag tror skulle varit motiverat, om vi talar om de allra senaste åren. Det är också nu som vi inte har nått inflationsmålen. Och det går inte att nå inflationsmålet om löneökningarna ligger på den nivå som de har legat de senaste åren, säger Lars Calmfors.
Enligt Lars Calmfors skulle inflationsmålsmodellen också ge Riksbanken en välbehövlig hjälp med att faktiskt nå inflationsmålet på 2 procent.
– Ja, i dag är det en nästan omöjlig uppgift som Riksbanken har. Om inte lönerna ökar mer så är deras enda metod att få en väldigt kraftig växelkursdepreciering. Växelkursen bestäms ju av så mycket så det är svårt att uppnå den effekten. Jag tycker löneökningarna ligger något för lågt och att de på sikt måste upp. Problemet är just det här att det ska fördelas om ett par procent av arbetskraften från internationellt konkurrensutsatt sektor till offentligt finansierad verksamhet. I en marknadsekonomi så är lönebildningen den mekanism som åstadkommer det, säger Lars Calmfors.
Riksbanken har ju hållit låg ränta och kronan har fallit kraftigt i värde. Borde inte löneökningarna då ha stigit mer i exportindustrin?
– Jo.
Är det något som håller dem tillbaka?
– Att märket är så styrande för avtalen är en sådan sak som håller dem tillbaka. Trots arbetskraftsbrist händer heller ingenting med löneökningarna i industrin utöver avtalet. Frågan är varför. Men vi kan konstatera att löneglidningen inte är så känslig, uppenbarligen. Är det att man utövar ett starkt informellt tryck? Jag vet inte riktigt. Men vi ser att det är så.
Svag effekt av sifferlösa avtal
I boken analyseras också huruvida sifferlösa avtal är ett effektivt sätt att uppnå relativlöneökningar. Här har Per Skedinger tittat på sjuksköterskorna, som införde sifferlösa avtal 2011. En positiv effekt kan konstateras, men den är inte stor.
– Vi har gjort en undersökning som sträcker sig några år bakåt i tiden från 2011 och fram till 2013 och tittat på sjuksköterskorna jämfört med andra grupper som också haft lokal lönebildning. Vad gäller månadslönen ser vi ingen förändring. Men däremot ser vi en viss liten ökning när vi tittar på timlönen på 2 procent, ungefär. Det är ingen stor effekt.
Borde öka mycket mer
För lärare och sjuksköterskor urskiljs i boken två faser för löneutvecklingen: relativlönerna minskade fram till 2013, men har därefter ökat. Även om det finns en viss tröghet i effekten man kan förvänta sig av relativlöneökningarna på arbetskraftsbristen menar Per Skedinger att löneökningarna hittills inte räckt. De behöver bli större.
– Trots den kraftiga ökningen av relativlönerna har arbetskraftsbristen fortsatt att öka, både vad gäller nyexaminerade och yrkeserfarna sjuksköterskor. För grundskolelärarna i matematik och NO hade vi ännu kraftigare relativlöneuppgång fram till i dag, men även där har bristen fortsatt att öka. Slutsatsen är att relativlönerna visserligen har ökat för de här kategorierna av sjuksköterskor och lärare, men den ökningen har inte varit tillräcklig för att eliminera arbetskraftsbristen.
När han av moderatorn får frågan om hur stora löneökningarna behöver vara vill han dock inte ange någon siffra.
– Det går inte att säga utifrån de här figurerna. Men den har inte varit tillräcklig. Någon exakt siffra för hur stora löneökningarna behöver vara utöver vad de varit hittills kan vi inte säga, säger Per Skedinger.
Moderatorn frågar om det rör sig om ”mycket mer”.
– Ja, det skulle jag nog tro, säger Per Skedinger.
Genom att använda befolkningstillväxten av äldre i olika regioner som en indikator på efterfrågan av sjuksköterskor analyseras huruvida de sifferlösa avtalen får större effekt när efterfrågan stiger.
– Vi ser ett visst positivt samband mellan befolkningstillväxten och den extra lönepremien man får. Men den är inte särskilt stor. Det handlar om kanske 1,5 procent högre lön vid sifferlösa avtal om man befinner sig i regionen med högst befolkningstillväxt jämfört med den med lägst befolkningstillväxt. Det är inga stora effekter varken på storleken på lönepremien generellt sätt eller den extra lönetillväxt som tillkommer om det är större efterfrågan på arbetskraft, säger Per Skedinger.
Stefan Koskinen, förbundsdirektör Almega Tjänsteföretagen, gör en annan analys. Han pekar på att yrkesgrupperna med störst arbetskraftsbrist, så som lärare och sjuksköterskor, till stor del jobbar i det offentliga.
– Förklaringen är väldigt enkel, det är offentlig sektor som inte klarar av att hantera relativa löneförflyttningar ute lokalt. Det gör vi på den privata sidan där vi har ett antal avtalsområden. Men det klarar man inte av i offentlig sektor, och då får man den där obalansen. Om det skulle fungera skulle staten skicka ut pengar till kommuner och landsting och säga att ”här har ni pengar som ni ska använda så att ni kan hantera bristen på arbetskraft”. Det kommer aldrig staten göra för de vet att kommuner och landsting kommer använda pengarna till något annat, säger Stefan Koskinen.
Liknar förslag från 6F
Tidigare i veckan kom även LO-facken i 6F – Byggnads, Elektrikerna, Fastighetsanställdas Förbund, Målarna och Seko – med ett eget reformförslag av lönebildningen. Även där argumenteras för en inflationsmålsmodell. Lars Calmfors har skrivit en underlagsrapport till 6F som också en del av den aktuella boken bygger på, men det finns skillnader mellan förslagen. Inte minst vill 6F se låglönesatsningar som Lars Calmfors menar skulle gå emot marknadskrafterna.
– En väldigt klar avvikelse är att de argumenterar för kraftiga låglönesatsningar, alltså krontalspåslag för alla löner under 28 000 kronor vilket betyder större procentuella ökningar, och där har vi en helt annan uppfattning. Det skulle gå väldigt mycket mot marknadskrafterna, skapa sysselsättningsproblem och göra det svårt för lågutbildade att ta sig in på arbetsmarknaden, säger Lars Calmfors.
Industrin skulle kunna fortsätta normer som i dag, men ta mer hänsyn till vad som händer i resten av ekonomin
Han menar dock att 6F:s rapport håller en hög kvalitet och passar på att ge en känga till näringslivssidan.
– Rent intellektuellt tycker jag att deras rapport håller ganska hög klass, inte minst jämfört med mycket som kommer från näringslivssidan, om man får vara lite provocerande, där man ibland arbetar med någon helt annan typ av nationalekonomisk teori än vi vanliga nationalekonomer arbetar med.
Han poängterar också att det skulle gå att reformera lönebildningen på andra sätt.
– Industrin skulle kunna fortsätta sätta normen som i dag, men ta mer hänsyn till vad som händer i resten av ekonomin, säger Lars Calmfors.
För att nå större enighet bland de olika intressegrupperna på arbetsmarknaden om var lönerna faktiskt är för låga ges också förslag i boken om att parterna utser en oberoende balansnämnd med experter som kan ge sakligt underbyggd rådgivning.