Rätten att bära hijab är en kvinnorättsfråga Precis som kvinnor kämpade för att rätten att arbeta och rösta, borde de insistera på rätten att klä sig som man vill, skriver Ahmad Al Srahin i sin krönika. Arkivbild från Hijabuppropet 2013. Foto: Jessica Gow/SCANPIX.
Krönika

Rätten att bära hijab är en kvinnorättsfråga

Krönika Arbetsgivare vill inte att anställda ska bära hijab. Men plagget är en traditionell klädesdräkt och rätten att bära hijab är ingen religiös angelägenhet utan en kvinnorättsfråga, skriver Ahmad Al Srahin i sin krönika.
30 jun 2017 | 13:15
+1
2
+1
1
+1
1
+1
1
+1
2
+1
2

Hijab är det traditionella sättet att täcka hår och nacke bland muslimska kvinnor. Niqãb är ett plagg som täcker ansiktet. Termerna niqãb och burqa används ofta felaktigt som utbytbara, men en niqãb täcker ansiktet (inte ögonen) medan en burqa täcker hela kroppen, från huvud till tå, med ett textilgaller framför ögonen för att tillåta bäraren att se framåt.

I ett experiment utfört av Sveriges radio P3 Nyheter, svarade 70 procent av tillfrågade arbetsgivare att de inte ville att anställda skulle bära hijab på jobbet.

I förhistorisk tid bar människor i Mellanöstern och Afrika slöja eller hijab eftersom deras livsmiljö var mycket varm.

Många människor som inte är muslimer ser hijab bara som en symbol för islam, till och med för radikal islam, men så är inte fallet. I förhistorisk tid bar människor i Mellanöstern och Afrika slöja eller hijab eftersom deras livsmiljö var mycket varm. Plaggen bars som skydd mot solen.

Judar, araber och afrikanska kvinnor bar det som en del av sina traditionella dräkter. Genom Mohammed och islam införlivades plaggen i den tradition av anspråkslöshet som förväntades av kvinnor. Det var dock helt frivilligt.

Dagens kvinnor som väljer att bära hijab kombinerar det med moderna kläder.

Att se en kvinna bära hijab triggar tyvärr en del västerlänningar. Det är diskriminering. Man ser män med tatueringar, skägg och piercing på professionella arbetsplatser, men ändå ses kvinnor i hijab i bästa fall som en image som företagen inte vill förmedla, i värsta fall som ett hot.

Arbetsgivaren drar den felaktiga slutsatsen att de här kvinnorna som är högutbildade inte är seriösa i sina yrkesambitioner

Europeiska muslimska kvinnor som är födda i Europa har vuxit upp med att bära hijab. När flyktingar kommer hit, blir de lovade fulla rättigheter. Men indirekt får de sedan veta att de inte borde bära sin hijab om de vill påbörja en karriär i arbetslivet.

Arbetsgivaren drar den felaktiga slutsatsen att de här kvinnorna som är högutbildade inte är seriösa i sina yrkesambitioner, att de inte anpassar sig till arbetslivet och att de kommer att skapa problem för ledningen.

Men att bära hijab gör dig inte svag, förtryckt eller mindre intelligent. Det gör dig inte oförmögen att hantera allmänheten.

Nyanlända flyktingar måste börja om från början. De behöver studera och ta sig in i kulturen, lära sig ett nytt språk och övervinna många svårigheter. Ändå, när de genomför allt detta, stöter de på andra hinder, som anti-hijabgrupper och arbetsgivare som vill att de ska se ut på ett visst sätt. Vi ombeds att respektera andras tro medan muslimer döms och beordras vad man får göra och hur man ska klä sig.

Domstolar som tar företagens parti kan jämföras med när domstolar förvägrade kvinnor rösträtt.

Vilken skillnad gör det om du bär huvudduk, lång kjol, kort kjol eller ärmlös klänning? Alla kvinnor borde bära kläder som de tycker om, utan restriktioner. De borde inte tvingas bära kläder med restriktioner medan män inte utsätts för samma diskriminering.

Om vi alla är jämlika och respekterar varandra borde vi acceptera andra för vad de är, och vad de bär.

Arbetsmarknaden förlorar talangen som dessa kvinnor skulle kunna bidra med för att berika både företag och landet i sig. Domstolar som tar företagens parti med domslut som ger företag rätt kräva att kvinnor som vill arbeta inte får bära hijab, kan jämföras med när domstolar förvägrade kvinnor rösträtt.

Kvinnor som grupp borde bekämpa detta eftersom det inte är en religiös angelägenhet utan en fråga om kvinnors rättigheter.

Kvinnor som grupp borde bekämpa detta eftersom det inte är en religiös angelägenhet utan en fråga om kvinnors rättigheter. Precis som kvinnor kämpade för att rätten att arbeta och rösta, borde de insistera på rätten att klä sig som man vill.

Det finns ett stort antal kvinnor som kommer till Europa och som bär hijab. Vi behöver förstå dem och acceptera dem, inte isolera dem. Om vi tar oss tid att se dessa kvinnor som just en grupp som integrerar sig i vårt samhälle och inte som ett tecken på ”de andra” kommer de att passa in, bidra och inte sticka ut som annorlunda.

Innan kvinnor lär sig att arbeta tillsammans, oavsett deras små skillnader, kommer de inte att uppnå fulla rättigheter. Det är fortfarande ”a man’s world” oavsett vi gillar det eller inte. Och det är fortfarande mycket kvar att göra för att utrota diskrimineringen i sina många former.

30 jun 2017 | 13:15
Om skribenten
reporter

Relaterad läsning

Visa artikelns 1 kommentar
Kommentera
  1. Av J. Magnusson 2 jul 2017:

    Det finns ingen och borde inte finnas någon mänsklig rättighet att klä sig som man vill (eller inte klä sig alls), i det offentliga rummet. Den friheten finns bara i det privata rummet. Vi har lagar som reglerar detta. Följaktligen ingen Niqab eller Burka i det offentliga rummet.
    I vårt samhälle är det endast bankrånare och personer med kriminell avsikt som med olika medel täcker sitt ansikte för att förhindra identifikation. Följaktligen skall detta inte tillåtas av säkerhetsskäl i ett rättssamhälle. Om man av religiösa, kulturella eller andra skäl har behovet att dölja sitt ansikte, så får man välja att stanna i det privata rummet eller flytta till ett land med en annan kultur. Hos oss gäller majoritetsbeslut för majoritetens bästa, med rimlig hänsyn tagen till minoriteters behov.
    När det gäller Hijab (slöja), så skall det naturligtvis vara tillåtet att bära den eller vilken annan huvudbonad eller frisyr eller klädsel man önskar i det offentliga rummet. Men, Ahmad al Srahin argumenterar för att den rätten skall vara absolut och arbetsgivaren skall fråntas rätten att välja en för arbetsuppgiften lämplig klädsel på arbetsplatsen. Argumentationen är absurd.
    Speciell klädsel är ofta förknippad med antingen arbetets art eller vad det representerar och idag kan kvinnor konkurrera om praktiskt taget alla jobb i vårt samhälle.
    Några exempel:
    – inga poliser med slöja. Polisen har bl.a en förtroendeskapande uppgift och slöjan har ett starkt religiöst symbolvärde. (Generellt borde religiösa symboler inte vara tillåtet på personer i tjänst som representant för det offentliga).
    – inga militärer med slöja. Miltär personal skall vara så könsneutral som naturen medger, åtminstonde under fältmässiga förhållanden.
    – alla yrken där uniformskrav gäller.
    – alla yrken där symbolvärdet i din klädsel kan ha en negativ inverkan på resultatet av din yrkesutövning.

    Det tyck vara långt ifrån självklart för artikelförfattaren att arbetsgivaren är den som skall bedömma personens lämplighet för en viss verksamhet, baserat kvalifikationer, personlighet etc liksom villigheten att anpassa sig till de speciella krav som arbetsgivaren anser vara nödvändiga(inlusive klädsel)

    Om man av olika skäl har problem med den anpassningen så får man avstå från att söka arbeten med sådana speciella krav. Man har naturligtvis möjligheten att etablera en egen verksamhet där man själv väljer vilken klädsel som är lämplig.
    Att välja klädsel på sin arbetsplats kan aldrig bli en mänsklig rättighet som antyds i artikeln.

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Hämtar fler artiklar
Få koll på de senaste nyheterna och åsikterna om arbetsmarknaden!
Nyhetsbrev