Är du också trött på PK-politiker som inte vågar erkänna att de slutat vara feminister?
Jag är feminist i ett av världens mest jämställda länder. Men jag tillhör också en generation som riskerar vara den bidragande orsaken till att den feministiska kampen stannar upp eller i värsta fall går tillbaka. Hur kommer det sig att allt fler politiker hellre gör avbön från den förda feministiska kampen än uppmanar till strejk mot ojämställdheten?
Kort och gott är analysen: för mycket feminism i Socialdemokratin.
För några veckor sedan konstaterade Socialdemokraterna att de har svårt att locka unga män – de får stöd av 12,5 procent. Riksdagsledamoten Amalia Rud Pedersen, som har lett en av grupperna som ska ta fram partiets nya samhällsanalys, har en teori om varför. Kort och gott är analysen: för mycket feminism i socialdemokratin.
SSU trötta på PK-politiker
Ungdomsförbundet SSU har gjort samma analys. I en Instagramvideo på deras medieplattform Frihet är en av medarbetarna “trött på PK-politiker som ska göra skillnad på könen” för att Ulf Kristersson har lyft vikten av arbetet mot mäns våld mot kvinnor.
När Sarah Kullgren, som är ordförande för Kristdemokraternas kvinnoförbund, fick uppdraget att ta fram partiets “nya feministiska politik” svamlade hon inte ens, utan stoltserade med att hon såklart inte kallar sig för feminist. Samtidigt verkar kvinnoförbund från vänster till höger bli allt ivrigare att driva förbudspolitik och ta kampen mot nödvändiga reformer för transpersoner. Detta istället för at kräva stora reformer och gemensamt gå i strejk för att uppmärksamma ojämställdheten.
100 år av kvinnlig rösträtt har gjort skillnad
År 2019 firade Sverige 100 år av kvinnlig rösträtt. Det senaste århundradet har kvinnor i Västvärlden äntligen fått utbildning i nivå med sina bröder, getts möjlighet att ta examina, ta plats på arbetsmarknaden, i politiken och kyrkan. De banbrytande reformerna var ett resultat av modiga människors kamp.
För några år sedan var jag orolig för att jämställdhetsdebatten alldeles för ofta hamnade i ytterligheter som exempelvis kvotering till bolagsstyrelser och porrförbud. Men idag blåser vindarna för ifrågasättanden av grundläggande jämställdhetsprinciper. Folk frågar sig om det ens är värt att vara feminist.
Vi borde strejka för jämställdhet
Sverige är visserligen ett av världens mest jämställda länder, men här finns fortfarande stora orättvisor. Vår tids jämställdhetsfrågor handlar fortfarande om hur vi kvinnor behandlas, vilken makt vi har i samhället och över våra liv. Ta vården och då särskilt psykiatrin och ätstörningar som exempel, eller våldet i nära relationer, glastak på arbetsmarknaden och hederskontexten.
Kanske borde vi ta lärdom av Island, som i fjorton år har toppat World Economic Forums lista över världens mest jämställda länder, men ändå strejkar för jämställdhet.
Kalla det PK, men den feministiska kampen måste fortsätta.